Bryntesson

Det gör ont att tänka så, men det gnager. Vet jag längre vem du är? Eller har jag någonsin vetat.
Och vet du vem jag är? Fast jag aldrig visat det.
Oförmögen att lita på nån.

När ska jag egentligen inse att enda sättet att bli hel är att lita.

Sattyg.

Jag orkar inte mer.

Nu är det slut för allmänläsning här. Stängas det skall.


Bryter sig fri och ser framemot bättre tider. Tar sitt smeknamn och säger hej och välkommen dit.



Lyssna på Krunegård/Kleerup och njut.

Jag tror jag håller på att bli galen. När drömmarna invarderas, är det illa då?



Imorrn har jag vart här i en vecka. Börjar krypa, hur ska det gå så många veckor till? För mycket att tänka på. För mycket att ta ställning till. För mycket helt enkelt.


Höll på att ramla och slå ihjäl mig idag i frityroljan, det hade ju vart nått.


Nu ska jag sova. Eller läsa. Ja, det ska jag.


Galen, vem, jag?

Fy satan vad jag är trött. Och det är helt underbart.



"Haha jag hittade ett kort från kåren på mli o Becka första gången ja var där. Vem står i oranget hår m världens utväxt i bakgrunden? Dududuu! LILLPIPPIN! Haha."

Känner att jag måste dementera detta påstående. Jag hade ICKET den oklädsamma färgen på mitt hår på den tiden, för detta bör ju vara i januari eller nått sånt.
Sådeså, jäkla lögnnorrköpingare.

"Vet du en sak?"
"Nä."
"Jag tyck att du å antonia är lik varann..."
"Jaså? Men vi är ju syskon så."
"Är du hennes mamma?"
"Haha, va? Nä, det är jag verkligen inte."
"Är hon din mamma då?"
"Haha, nej."
"Men hon kom ju när du ropa mamma?"

Mycket ska örona höra innan dom faller av. Har jobbat sen i fredags och mycket har hunnit hända.

Idag har jag varit längst i ett rum med fyra människor. (Att två va 70+ och den andra min moder är en annan historia.) Har även försökt skala av mig tummen med pärskalarn, rätt onödigt.
Gjorde min första kladdkaka enligt huvudet, utan recept, för första gången i mitt liv. Jäklar i mig, snart går allt i huvudet. Då blir jag lycklig. Känslan, folket, känslan.


Nu ska jag sova bort min onda mage och drömma om Peace and Love. Gudars vad jag vill dit! Blä.

Jag och teknik, vi går verkligen ihop. Datorn blev svart men spelade musik så jag höll i knappen så den dog och tänkte att nu är det slut, fiskade upp boken som jag lyckats kasta ner mellan väggen och sängen. Sen, just när jag öppnat boken, uppstog datorn från det döda och Anders Wedins ljuva stämma hördes återigen. Så nu sitter jag och lyssnar på låten fast jag borde sova.


Fotbollen sög. Sverige spela skit och Grønkjær fick inte ens komma in, jag som tippat han som målgörare. Näej, usch. Här blir det ju inget Sydafrika om det inte skärps till ordentligt.
Simon Banks påpekande om likheterna mellan gårdagen och sist Sverige missade ett slutspel var ju väldigt glädjande...

Robin Söderling däremot. Sicken jäkla grabb. Hoppas verkligen detta håller i sig.


Väcktes av en upptrissad förstagångs-röstare. Själv är jag ju veteran, gammal som jag är, så jag delade inte direkt känslan. Fast det kan också bero på min otroligt dåliga koll denna gång.
Sen jobb för hela slanten. Tänk så det kan bli. Fick många ryck, bland annat tillverkade jag en anti-alien-hatt á la Signs.
Men imorrn ska jag inte äta en enda kaka. Inte ens en liten halvtrasig en...


Just nu ser jag framemot 22 juli. Då blir det livat i luckan kan jag lova. Tillbaka i bajslukten, men vad gör väl det om sällskapet är av högsta klass. (Dock ett väldigt barskrapat sådant.)
Kanske är det då dags för djupa samtal mellan två personer som inte har nån större koll på vad den andra pratar om men som ändå lyckas få ur så mycket av det. Tss. Krävs två fullblodsproffs för att klara av det tro jag.

Vad vet du om månljuset
Förrän du blivit sönderslagen under det

Skåningen verka leva där borta i Norge. Det är alltid positivt. Skulle va ganska tomt till hösten annars, om 75:an stå tom. (Första tjing till mig. Tackar.)

 
Nu ska datorn stängas av på riktigt, vem vet, den kanske sätt på sig igen och spelar lite Wediniska för mig. 



En hälsning till en tvivlande tönt, titt så fint det blev! Jag kan tyvärr inte säga nått om smaken då jag aldrig skulle få för mig att smaka. Tycker det är äckligt, trot eller ej. Tss. Men iallafall. Så illa var det väl inte för första gången?

Jag skulle slippa vänta här om mitt "var" blev till mitt "är".



Småjobbat idag. Skötte disken och klarade av kassan. Katching på den. Var affärsmässig och ekonomisk. Bäddade sängar och smånallade pepparkakor.

Är halvdöv efter kvällens bilåkande med musik och sjungning.

Känner mig lite kluven till befinnandet på många sätt. Som tur är så ska jag förhoppningsvis jobba sågottsom hela sommarn, då hinner jag inte tänka så mycket på sånt som inte ska tänkas på. Och det är bra.
Av samma anledning borde jag nog hålla mig borta från datorn, Nicole har smittat av sig på mig. Inte bra.


Imorrn ska jag göra en smörgåstårta för första gången i mitt liv. Det kan nog bli intressant.

Har alldeles precis hejdåat Grabbarna Grus. Om två timmar ska jag sätta mig på bussen. Galet. Mycket som irrar omkring i huvudet, mycket tack vare noll sömn och åthittande av... sånt jag kanske inte borde ta del av, men ändå gör det och blir glad. Konstigt det dära.

Nä. Kanske bäst att packa klart på riktigt.



Goodbajs Piteyo och goodbajs alla superingar som förgyllt mina dar, vi synes i augusti! ♥

Nu står Betsy, cykeln som kan tala med fåglar (iallafall få varenda liten pippi på en mils radie att skrika och flyga sin väg), i köket. Tvätten är blöt i torkskåpet. Väskan står fortfarande opackad. Bussen som ska mig till Rossön går kvart i ett.

Sista måndagen i Piteå firades med pompa och ståt. Bland annat innehöll den en hel del buttcrackande, lite privatsång (jag viiill haa... SEEEEEEEEX I MURMAAAAANSK) bortappande av viktiga saker och inte att förglömma härliga folk. En rolig måndag med andra ord.

Finns en del som borde skrivas ner, men det är stopp. Så, då får det väl vara så.

Piteyo försäkrade sig iallafall om att mina tankar kommer att befinna sig här i sommar. Incidenter varje dag denna veckan. Ja jisses. Det är inte lätt när det är svårt.

Skulle röja upp i lägenheten och packa igår, det blev inte så mycket av det. Tvättade en massa och var faktiskt en god kamrat och hjälpte Jonniii att omstäda i hans utflyttade lägenhet. Petnoga var gårdagens ord. Sen blev det simpsons och lite guitar heroande med Grabbarna Grus.
Sa hejdå till Norrköpingaren också, som efter ganska många om och men lyckades boka flygbiljett hem. Det blev en promenix ner till seveneleven klockan ett och igelkottar sprang omkring.


Idag har det vart sotardags, tvärvaknade imorse när jag av nån anledning kom på det. Sen blev det stress, att vakna och att städa bort det värsta. Ibland går det snabbt bara det vills.
Var ner på stan och bytte jacka och inhandlade linser. Efter det blev det Bäck och sommaravsked till hemresare. Cyklade hem på fågelskrikaren och undvek packandet. Är rätt duktig på det, att undvika packande. Nästan i samma nivå som uppackande. Ive got the skills, eller var det het.

Poopern tog körkortet idag med. Se där. Det betyder att jag slipp köra om jag inte vill. Muhaha. Supör!


Nä. Kanske bäst att ta tag i packningen......


Dagens fråga; Hur kan nått så otroligt nära vara så extremt långt borta?
Sicken skräll.

Åååååneeeeej.

Det är så exakt precis allt känns just nu. Bara ååååneeeej. På så många sätt. Omöjliga och möjliga.



Hur ska jag nånsin... egentligen?


Jag tror att det äkta finns. Och jag hoppas och tror att det håller i. Däm. Det ändrar så mycket på min syn, men kanske är det det jag behöver. Att det finns.
Sannare tror jag inte att det går att hitta. Och jäklar i mig. Det är väl så det ska vara.
Även om det ibland bara kör ner mitt huvud i toaletten och spolar, samtidigt som jag inte alls tror att det är så. Konstigt det där. Jag väljer att tro.


Har abstinens. Hockey att ge?

Jag är ett vandrande blåmärke. Svar fås imorgon? Eller, några timmar för att vara mer exakt.

Då jag sluppit den sista tentaångesten har jag kunnat njuta fullt ut av denna helg utan dåligt samvete för att jag inte sover med böckerna. Solen har strålat ikapp med blåsten. Härligt värre.
Gårdagens spenderades ute så gott som hela dagen tillsammans med några av världens absolut bästa mänsker. Och det är dagar som gårdagen som får mig att vilja stanna kvar här för alltid. Hur ska jag klara en hel sommar utan deras närvaro? Galet.

Samma sak med denna sista majdag för iår. Utesittandet avslutades med en superplanering inför imorrn. Ja jäklar va kul vi ska ha det har jag bestämt. Jupps.

Sen blev det promenix ner till Coop där jag införskaffade kagooor och ballonger (dock fanns inga Nicole-ballonger så det fick bli Robin istället. Potäjto potato var tänket.) för avskedsfika för den ivägfarande nynorsk-skåningen. Och jag ordnade en mycket vacker rese-påse också om jag får säga det själv. Höhö. Väl tillbaka på Änkars blev det uppmötning utanför 79:an.
"Var är det?"
"Du bor där smartskalle."
"Mjaahaa."
Efter många om och men blev kagoooorna nästan uppätna, tss. En mysig stund som får mig att fundera ännu mer hur jag ska klara mig utan folket. Däm.

Även om mina tankar dom senaste dagarna har befunnit sig alldeles förlångt bort och jag inte är delaktigast i stan så skulle jag aldrig byta bort vissa moment.


Nä. Bör nog ta och förflytta mig till sängen om jag ska orka upp och duscha.


Sussa gott och vakna torrt - Bert Ljung

Kvällen blev precis som jag ville. Bara roligt. Minus allt HUMHUM och ganska mycket mera HUMHUM. Missade dock klassfestgrejen, så kan det gå.
Fick en ny vän. Sverker. His maj män. Sitter fast i mina nycklar och håller med mig om allt, en bra själ helt enkelt.

Är tyvärr lite rädd för att jag blivit riktigt jäkla blåst. Men jag hoppas att det bara är en känsla som inte sitter i imorrn. Skulle det visa sig att det är så... ja, då är det nog bara att ge upp tanken på det godare.



Dagens absolut bästa säg, någonsin kom av en skåning. Tänk att sitta med två stycken skåningar, alla vet vi ju att dom är lite smått... efter, för att uttrycka det fint.
"NEEEJ! Inte korven! KONTROLLEN!"
Och det är sagt mellan en skåning till en annan. Behöver jag tillägga att jag får ont magen bara av att tänka på det? Längesen jag skrattade så gott. Det blir nog inte bättre humor än det. Inte korven...


Solen lyser. Hur ska jag nånsin kunna sova?
Världen är som den är. Det finns underlättning att få, om du ser tillräckligt långt.

Jag skulle vilja ta det här tillfället i akt att tacka systembolaget för deras hyllor. Inte bara att dom är rätt höga, utan för den intressant faktan som finns att ta del av. Tack.
Samtidigt kanske jag borde tacka mina föräldrar som inte gjorde mig längre. En kombination där. Att jag kan gömma mig, eller nej, jag menar inte behöver böja mig speciellt för att kunna läsa informationen närmast golvet.
Det går också att fråga sig vad chansen är att min mobil väljer låtar som passar alltför bra in i situationen.
Eller, varför folk ska vara långa? Fast, det kanske har nått med evolutionen att göra. Att dom ska va längre. Det är en fråga att ta med i funderingarna.

På den där lilla timmen jag var inne i stan, ditcyklad på Betsy (cykel is the grej!) hann det hända alldeles för mycket för mig att ta in eller orka för den delen. Gick (ja, gick. Ledde Betsy, ville lyssna på musik. Jag på en cykel lyssnandes på musik är inte en säker kombination. Därav gåendet. Förresten är det olagligt att cykla med musik i öronen enligt en instruktionsbok till den första mp3:n jag köpte.) en väldigt intressant väg hem och jag insåg det att, alla vägar leder till Ankars. Bara du vill, så går det.


Sitter och lyssnar på Alphabeat, tydligen kommer dom från Danmark. Det tycker jag om. För alltid lite förälskad i det landet tror jag. Ska jag tacka MoDo för det? Vem vet. (Klart att det är dom jag ska tacka. Vars annars skulle jag fått se en vacker dansk himla med ögonen, om inte i hejjaklacken på Kempis? Behöver väl knappast tillägga att det nu är många... många år sen. Uh. Jag är gammal.)


Ska börja, kanske, traska över till Grabbarna Grus. Samtidigt vill jag bara säga att jag är glad. Efter många funderingar, och en jääkligt lång sömn, så kan jag säga att jag skiter i att måndag skiter sig. Jag vet att det finns en fråga jag bör fråga, en fråga som jag fick ställd till mig den elfte mars, men jag vet också att jag aldrig kommer palla det.
Varken svaret eller att ställa den. Men saken är att jag överlever ändå. Det förändrar ingenting, egentligen. Ställd eller inte ställd.

Tror att jag tycker mest om mina mest trasiga skor. Därför väljer jag dom. Skitiga och trasiga som tusan, precis som jag. Precis som det ska vara.

Jag önskar allt och alla en helt underbar kväll. Minus allt HUMHUM och mycket mera HUMHUM. (Hade en väldigt givande diskussion idag. Mänskan kan nog vara min idol.)

Tack och hej.

Jag skrev ett brev
Om att leva med förbannelsen
Jag gav dig min version av sanningen
För att få dig att förstå


Nä, det har jag inte gjort. Och kommer antagligen aldrig nånsin göra det heller. Men det är en fin tanke, att bara lägga upp alla kort. Men det finns ingen mening med det när ingen förståelse finns att hämta. För du kan inte förstå om du inte lever i det själv.

Är bara så innerligt trött, ska dra ner persiennen och sova nu hade jag tänkt. Orkar inte vara uppe mera. Hade planer på att dra några varv på Grisberget, men jag ger upp det.


Pappret luktar stark parfym och emlaplåster. Vilket jag tycker är lite humoristiskt, med tanke på vars ifrån det kommer. Inte emlalukten kanske, men parfymen. Drabbas av stark nostalgi, det är många år sen jag hade emla.
Sist sats droppet utan, det funkar lika bra. Fast min hand var obrukbar ett par dar, fast det hade nog mer med sopan som satt det att göra än nått annat.


Säng och musik nästa anhalt.

Möttes av kuvertet i postfacket. Är det försent att ångra sig?

Vill inte veta.