Bara jag

Efter några underbart sköna vecker i Rossön så känns det tungt att sitta här igen. Vill egentligen inte vara här. Ingen bra kombination att inte må hundra och inte ha sovit, hoppas på att det gett med sig till kvällen.


Orkar inte skriva det jag hade tänkt att skriva nu, tänkte bara skriva en rad om att jag överlevde resan den här gången med. Borde kanske ta och ringa Elin, men får ta det sen. Nu blir det bra musik och ligga i soffan och tänka bort, kanske få nån extra timmes sömn.



Igårkväll när jag klev på bussen var det nog nån där uppe som skrattade gott åt mig. Jag med faktiskt. Ett väldigt effektivt sätt att få mig på andra tankar, det måste jag säga.
Vet inte vad chansen är, antagligen inte alltför stor.

Sandra Bryntesson inte som andra barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0