Bryntesson

Blä, blä, blä.


Helt otroligt jäkla ovärt. Och vad sägs till det? Inget. Blä, blä, blä.


Skjut mig. Sen kan jag resa mig i askan. (Kanske.)

Dagens fråga; Går det en dag utan tankar?
Ärligt talat så vet jag inte. Kanske. Kanske inte. Troligast inte. Men jag lever ändå.


Idag blir det grillning, orangea-klubben snyggast i stan. Alltid.
Vem vet vad som slinker förbi sikten? Mycket. Inget.


Musik, mat, gott i glaset, mänsker som gör det värt, grillning och sol. Jag kräver inget mer och vet ni vad? Exakt precis det där har jag i mitt liv ikväll.
Och det är jag evigt tacksam för.

Efter turen till staden och systemet dog jag i min säng. Min bäbis-period går vidare. Bortsett från att jag inte har blöja och skriker när jag vaknar/är hungrig/har ont i magen/blabla, så går det ju att börja fundera vars världen är påväg.

Har haft väldigt konstiga tankar/drömmar dom senaste timmarna. Så konstiga att dom gick rakt ner i magen och hade fest. Som en viss Homer Simpsons säger "Jag har spyende fjärilar i magen."
Fast, mina var ospyende. Dom var nog mer fulla, blinda eller helt enkelt dumma i huvudet. Det är intressant hur olika saker påverkar.



Snart tvätt. Ska inte glömma att sätta på maskinen, ska inte glömma att sätta på maskinen, ska inte glömma.... Poo.

Slusk, slusk, slusk. Vet inte vad problemet är egentligen. Men, nä. En rejäl omvärdering och renovering hade inte suttit fel. Och en hjärna som kan sluta tänka på saker som "snälla, nej." och som då självklart måste ske.
Ja jisses. Varför bara en? En dag kan innehålla mycket intressant.


Efter fyra timmars sömn inatt är humorn och humöret på en rejäl bergochdalbaneresa. The Klick spelade in sista grejset idag och nu är filmen färdig. Jag har ringt runt och hoppas på det bästa.
Vann nästan ringkastartävlingen på tumme, men Maria det arslet var ju tvungen att förstöra det ögonblicket. Men, det går ju inte att alltid vara bäst.


Ikväll är det spelning som jag vill på men som får bortprioriteras. Bah. Jag hatar det. Måste tvätta och orkar inte göra det försent efter nattens ickesömn. Ska jag överleva morgondagen så bör jag få några timmars extra inatt.
Fast, morgondagen kanske inte blir som den va planerad, så det hade kanske gått att sparas tills imorrn och då hade det blivit likamed konsert ikväll.
Men inga svar gör det inte lätt här i livet. Överskattat och allt.


Nu blir det promenix ner till stan.

Jag gjorde den fasansfulla upptäckten att Albin har försvunnit. Kan inte erinra mig sista gången jag såg stackarn, det var några dagar efter att hans svans fastnade i dörrn och slets av från nyckel.
I påsk fick jag en liten Tora i påskägget (även en liten Fråggie fanns däri) och hittade nyss åt dom i en påse. Men nu är alltså Albin borta.
Borta med vinden.

Så, om du skulle se en liten brun apa med lite småeldad svans (jag skulle kolla om han kunde brinna) och ingen nyckelgrej på huvudet så... ja. Då borde ni bli fascinerade, det hade jag blivit iallafall.

Känns som evigheter sen jag lyssnade på Lupan. Är det bra eller är det bra?


Behöver jag säga att städningen suger. Är troligen dödsallergisk mot det, vilket skulle förklara en massa.
Nä, dags att diska.

Tankebidragningskraft.


Urk. På. Burk. (Plastburk med plattor, färs, grönsak.)

Skulle se dokumentären igår igen, men hitta inte åt den.

En knäppning med fingrarna och kläderna var rena, golven fria och disken diskad.


Insåg att jag inte suttit i min soffa sen smask. Inte suttit där sen jag insåg att påsken var kort iår. När plädarna åkte in i tvättmaskinen.


Nä. Nu blir det flux på högsta volym och bakgrunden till knäppningen tar sin start... Nåja, detta väder är städväder.
God bajs.

Jag såg en dokumentär igårnatt, en av dom bästa någonsin (såklart), när jag inte kunde sova. Är alldeles för trött men så fort kroppen ligg i sängen så grubblas det för mycket. Även om jag skulle skära ner allt grubbleri en sisådär 90% skulle jag ändå ligga i topp.
Hur som haver så väckte dokumentären gamla känslor, önskningar och drömmar till liv.
Vad jag kräver av livet. Så, kom igen livet låt mig snubbla över det jag drömmer om.


Sol och värme i flera dagar. Helgen var väldigt fin. Satt ute på trappen med den återkomna skåningen. Sprang på affärer, mer än en gång per dag, med densamme.
Film och annat smått och gott. Spaning och kaotiska magar. Rökande gitarrer och andra konstigheter.

Idag regnade det. Men det hindrade inte en kvällstripp ner till Ica halv tio. Sen blev det åter film, en sån där riktigt amerikansk jippie(eller inte)-film. Hej-och-hå-vad-sägs-om-att-vi-gift-oss-så-jag-får-massa-pengar. Nej-men-oj-hur-slutade-det?
Nja. Inte riktigt min smak. Men så är jag inte direkt typen som drömmer om bröllop, ungar och allt annat överskattat.

Min dröm är mycket bättre. Lika trolig som att jag nånsin skulle plantera över 50 kassetter på en dag, men ändå. Lite snus på det och jag kan sova gott om nätterna.

Men nu Radin-time. Det var några dar sen.

Jag har aldrig i mitt liv haft blod som runnit ur min näsa. Men helt plötsligt, att känna det där att nu samlas det upp en blodsamling i min vänstra näsborre. (Av dom två jag har att välja på är den den sista jag velat att det ska hända.)
Fortfarande det där att jag aldrig haft blod rinnande förutom sånt som varit förorsakad av läkare, ett tecken?

Känner den där gamla igenkännelsen av bedövning sprida sig och med tanke på rädsla så vet jag inte. Ja. Jag är inte rädd för blod, inte det minsta. Men när det utan förvarning kommer ur min näsa, som aldrig hänt, är det oroväckande.
Eller så är det bara jag. Jag som är rädd för... alldeles för mycket. När det kommer till den kroppsdelen. Vi är inte ett. Att vakna och inse att det var utan mening, ihoprasad.

Trots det kan jag inte låta bli att skratta åt två fånar som försöker få med mig till två dörrar för tidigt.
"Nej, jag blöder näsblod!"
Och dom båda böjer sig ner för att se ifall det stämmer eller inte. Humor.

Järn?



Igår somnade jag till Grayan, utan att egentligen förstå det själv. Kanske Ricen ikväll. När jag inte trodde att det kunde bli vackrare kommer en låt som får det mesta att brista.

It is the wrong time...

Är nästan nyss inkommen från grillning. Luktar rök och är lite kylig om fingrarna. Och som den begåvning jag faktiskt är så var det tydligen av värde att jag skulle springa in i grillen. Jag känner min kropp rätt väl, eller egentligen inte då den svikit mig totalt, men här sitter jag iallafall med ett alltför svullet lår.
Men, är det mitt fel att det är mörkt och utstickande pinnar inte syns? Nja. Inte direkt.
Det är smällar en viking får ta. Förresten så kanske det inte alls blir ett blåmärke. (Har skrattat klart om en vecka.)

Känns som att det passa bra till den senaste tiden som bland annat innehållit ett fall idag som slog alldeles för hårt i svanskotan (efter krossningen för cirka sex år sen så var det inte bra.
Men jag slog inte huvudet i handfatet vilket var skrämmande nära att hända, så. Jag ska nog inte klaga över att jag inte kan sitta ordentligt.



Tiden har gått fort. Igår avslutade vi filmen. Jag sa det till någon att det känns som att vi är the Breakfast club, att när alla kommer tillbaka så... ja... då är det slut. Men jag tackar ändå för den senaste tidens helt underbara roligheter vi haft tillsammans. The bäst times.

En vecka har praktiken pågått idag och det har varit den roligaste skolvecka sen jag började här. Det känns så skönt att lyckas driva igenom sina ideér och inte ge efter när andra suckar och inte orkar. Många viljor och åsikter. Och nu har vi lyckats skapa ett program, ja jisses. Begåvningskurvan är inte längre en kurva utan ett streck rakt upp.

Gårdagen gick rakt upp i toppen av bra skoldagar. Klicken äger rätt rejält.


Har tillbringat kvällen hos Malin. Färgning stog på schemat. (En färgning som skulle tagit form förra tisdan, men utan färg är det svårt att färga.) Jag skulle vilja säga att jag har enfärgat hår nu, men det vore att ljuga.. Meeeeen, det hade kunnat vara värre. Tillexempel att det orange/gula inte tonats ner när håret torkat riktigt.
Nicloles moder sa nått om kyckling. Jag vet inte, det var ju som genom telefonen och på skånska. Svårt att riktigt kunna tolka rätt. Förresten så hade nog inte kyckling använts om inte Lillpippin var ett aktuellt ämne.
Från och med idag kan jag stoltsera med orange "utväxt". Men det försvinner blir nog bättre (förhoppningsvis) efter några tvättar med silverschampoo.

Nä, nu ska jag leta åt några låtar. Radina mig lite och sen sova.

Tänk vad lätt om en sanning var en sanning. Eller om sanningar kunde komma som dom är, oförstörda till det mål dom en gång i kedjan var tänkta att nå fram till.

Det finns en bok, som är vacker samtidigt som den är så otroligt sorglig. En bok om en riktig människa som sakta men säkert äts upp av sin sjukdom. Min sanning är min är en ofta återkommen mening.
Och när dagen är slut är det väl det som står i slutändan. Att min sanning är min. Men sanningar är det svåraste som finns. Om du inte är beredd att ta vad människan mittemot säger, då är det svårt att räta ut frågetecken.

Allt går väl emot sig själv, det ena går inte utan det andra.


Ibland går det att önska att en fingerknäppning skulle fixa steken.



Hur som haver händer det oväntade saker här.

Ett stort ögonblick. Jag lyckades att se en film utan att hålla på med en massa annat. Det är häpnandsväckande. Just ask Knurbiknarb som är den senaste jag såg film med. (Fast, lite sms:ande blidde det. Tydligen skickade jag väldigt detaljerade brev när jag var liten. Blir kul att läsa nästa gång jag tar mig till Junsele.)

Så mycket att säga och så lite ork till det. Tiden får utvisa. Hur som haver. Förglöm icket.

Jag älskar eld.


Gjorde en rätt konstig resa under påsken. Men det är en helt egen historia. Hur som haver känns det väldigt orättvist att denna mänskan har sömnproblem. Det var bättre förr.

Nyss hemkommen och alldeles för trött för allting om den sanna sanningen ska fram. Men dom Jensianska orden är alltid välkomna att mjuka upp mina örongångar.

Kommande tiden kommer önskas fort, samtidigt som den bör gå sakta.



Hur som haver, i tråkiga stunder kan jag alltid rekommendera detta.

Och sen dog han.. så det.. var ju synd.

Sök och du skall finna.


Nu får du ta och flytta på dig.
Vackerhet.

Dennis frågade mig för någon vecka sen vilka album som spelat stor roll i mitt liv. En riktigt svår fråga. Den enda skiva som jag kom på vad Martins "Pojkdrömmar." Det var den allra första skiva jag köpte.

Var nio - tio år och i Umeå på stan. Dan efter var det operation så jag och mamma hade väl en stund på stan bara. Kommer ihåg att jag så gärna ville köpa en Gyllene Tider-skiva, men alla jag hittade hade samma låtar som den jag hade fått av pappa nått år tidigare. Och då, helt plötsligt ser jag Martins skiva.
Kommer dock inte ihåg om jag hade hört honom innan, kanske kanske inte. Men det är ett av mina bäst köp, helt klart.

Det blev även vidare shoppning, köpte en liten liten grå kanin för 19 kr. (Tänk vad vissa detaljer sätter sig.) Sen hittade jag en större kanin, som fanns i tre färger. Och det är klart att det inte går att köpa tre stycken av samma, speciellt mjukisdjur som var dyrt även för.. (Oj. Jag är gammal.)
Hur som haver, så valde jag tillslut den gråa. (Som en mamma till den lilla gråa jag fyndat innan.) Det var så svårt att välja, ville verkligen ha alla tre.
Jag var världens kanin-älskare när jag var liten. Hade mig en liten samling.

Dan efter var det som sagt operation och när jag vaknade hade mamma varit och köpt den vita och bruna kaninen. Gladast i stan var jag.

Undrans om jag har lika mycket minnen från nån operation som den. Hur jag låg i sängen och mamma var borta och jag ringde efter en sköterska för att kolla vars hon var, och mänskan verkligen inte hörde vad jag försökte säga.
Hur jag, dan efter, tog mig till rullstolen och gick på toa själv. Det är tur att jag aldrig tagit risker.
Och när jag blev utelåst i korridoren och inte kunde komma in på avdelningen igen fast jag ryckte i snöret. Kunde antagligen inte öppna dörrn och få in rullstolen samtidigt. Men däremot var jag bara tvungen att kolla om jag kunde gå i trappan.
Som tur var så dök det ju upp en mänska som klarade av att öppna dörrn med snöret så jag kunde smita in igen.

Undra om det inte var den gången jag insåg tjusningen med sån där bingolotto-skraplott. (Eller om det var pyramid.) Och piggelin.



Hur som haver så har jag lyssnar på Martins skiva två gånger dom senaste (många) åren. Senaste gången var för två - tre dar sen. Och fortfarande kan jag texterna. Så kan det bli att ligga i en säng ett par dar med tre kaniner (plus en mini) och en bärbar cd-spelare.

Livet var allt bra mycket bättre förr, konstigt men alldeles för sant.

Kan nån ge mig en hand och slå lite vett i mig?


Hur mycket kan en mänskokropp av min storlek rymma. Ja jisses. Slutar aldrig förundras. Däremot skulle jag behöva få bort proppen. Det är skadligt har jag hört. Fast, vad vet jag?
Tänk så mycket det egentligen borde skrivas ut, tömmas ut. Avbajsas helt enkelt. Hur kommer det sig att jag är helt oförmögen till det?

Går omkring och vet att jag måste ändra min syn, men det går inte. Jag vet att det antagligen är nått av det svåraste som finns, att totalt försöka ändra sin syn. Men då det långsamt slukar ork och... så mycket mer, då är det väl dags?

Hur svårt ska det egentligen vara att lita fullt ut. Lägga ut allt på bordet och visa hur det ligger till. Hur saker och ting är som dom är, hur saker och ting blir vad dom är.
Det är den där vetskapen, den bevisliga vetskapen, att ingen någonsin kan sätta sig in i situationen som gör det meningslöst. Varför lasta någon med vad som pågår då det inte finns någon underlättning att få.
Kanske har jag fel, men det vore egoistiskt av mig.


Kameran kom idag. Ska skicka tillbaka den. Årets klump, så typiskt. En grön kamera och så blir det så. Det är ju bara typiskt och trist.
Sitter och lyssnar på min efterlängtade Markus-skiva. Jag älskar att lyssna på skivor, det blir en helt annan känsla. Det gör mig glad.
Införskaffade BD och Ava också. Iiiih.


Är tydligen innehavare av spotify också. Ett stort tack till Herr Christoffer. Det lugnade ner nerverna lite. Har dock inte använt den, bara för att höra Mattias Alkberg BDs Politix. Underbara låt. Har suttit och småsökt lite band och artister och dött lite inombords när dom inte funnits. Hoppas att dom kom och läggas till en vacker dag. Vem vet.

Något tråkigt är det faktum att jag är alldeles för oteknisk för att lyckas få till kopplingen mellan Lastfm (min nya frälsning, älskar det.) och spotify, det känns lite tråkigt. Nåja. Hä lös sä.


Ska återgå till min musik nu. Lycka.
Nyversioner.