Bryntesson

Tydligen är det som så att en klementin med tolv klyftor betyder en önskning. Jag har önskat idag.


Hopphopp.

Sicken urusel natt. Antagligen måste jag sluta tänka för att sluta drömma. Bah. På natten kunde det väl ändå få va kan jag ju tycka.

Vaknade runt åtta och låg och filosoferade tills nu. Det är skönt att känna lite smarthet, ibland känns det som om jag förlorade den delen i kampen.


Nä, nu ska jag ta tag i mitt bombnedslag. Går inte att ha det såhär längre. Förhoppningsvis hittas sladden till kameran åt, så Elin slipper mina vackra kort. Höhö.



Hur har jag klarat mig utan högtalare?

Jag hoppas att ingen i 83:an tittade hitåt förut. Efter många om och men lyckades jag få igen svärdet.. förstog som inte meningen med det. Men så släckte jag lampan och vips lyste det lite rött.

Var tvungen att köra lite moves. Jäpps. Jag är rätt körd i huvudet.



Det kommer bli kul imorrn.

Jag var inte fullt så medveten i mina tankar igår som jag trodde. Misslyckades totalt med adressen, första gången. Tss. Sen lyckades jag slarva bort nyckeln i lägenheten. Jag tror att min rosa apa vill leva ett fritt liv, hänga i lianer och käka bananer hela dagarna.
Det blev en sväng till Kalles igår ändå. Skönt med friskluft på vägen dit och hem. Att bara dryga som ett idiotbarn hela tiden är inte heller nått jag tackar nej till.

Imorrn är det halloween-mojs. Hämtade ut mitt paket med leksaker idag. Jag kommer vara blind hela kvällen. Men det löser sig. Ser framemot en drygkväll.
No, im Jeff.


Var på rockmusikernas spelning ikväll.. jesus vad bra dom är! Helt sjukt. Ingen mening att säga nått. Tycker synd om dom som inte var där.
Sen var vi på nått jonglerings-mojs. Det var intressant. Tänk att kunna jonglera. Har försökt att lära mig, men har inte den talangen helt enkelt.


Jag är så avundsjuk på mänskor som hittat det dom brinner för. När det syns hur mycket dom älskar det dom gör. Tänk den känslan.
Jag önskar verkligen att jag någongång i mitt liv kommer hitta åt det som jag är gjord för.

Det ska jag önska nästa gång jag ser en stjärna falla. (Glömde önska igår.. Typiskt. Även om den önskningen hade varit annat.)



Säng. Sova skönt, inte drömma. Vakna. Skriva artikel, städa upp här. Lever i misär. Vet inte vad jag levt på dom senaste veckorna. Allt i kylen har blivit gammalt.
Sen staden och systemet. Kanske även inhandling av en svart tröja.. poo. Jaja. Jag lever bara en gång.

Slip tajt. Musik är livet.

Oj.
 Aldrig har jag känt mig så kvävd, som att nån tagit stryptag och inte. Saksamma. Helt sjukt. Rätt skrämmande, utan en förklaring till varför. Som ett slag.

Ringde Lisa för att få höra att nej, du är inte, bara dig själv. Men hon sov. Nästan, eller nått. Bara en bekräftelse att jag finns, är, andas, lever. Svårt att få fram. Får söka vidare. Stackarn. Tur att jag inte är den hysteriska typen.

Jag vet inte vad som hände. Var tvungen att gå. Sicken utgång. Helt utan förvarning. Måste höra Markus innan jag orkar gå itllbaka igen. Det var en kaskad av skit som bara.. bah.
Måste ha Demon. Försöker hitta, hoppas på att datorn vill göra det snabbt. Sen kanske jag tar mig tillbaka. Bara jag själv tillåter mig.

Egentligen vill jag bara lägga mig i en snöhög, men i brist på nått annat så gick jag hit. Mitt mekka. (JA! Äntligen. Låten.. ååh. frid.)

Tentan är avklarad. Gick antagligen käpprätt, men jag orkar verkligen inte bry mig. Har jag tur så hänger mitt flyt med poäng med än, så jag klarar det med ett poäng eller precis.

Men som sagt, orka torka.


Är superpepp på kvällen. Gott att dricka och underbara mänskor. Begär inte mer just nu. Allt annat kan ta sig. Ska bara ta mig en dusch så ska jag ner till Tina där jag tiggd åt mig mat.
Måste handla.


Men först. Musik.

Massa nya  Antony and the Johnsons-låtar. Det gör så ont, det är så vackert. Passar så bra in på allt som är. Borde sova så jag tar mig upp imorrn.
Men att sluta lyssna är inte riktigt ett alternativ just nu.


Det gör ont. Jag blir galen.



Men MoDo kickade rumpan av dom. 6 - 0. Det gör mig lite glad i magen.

Sitter i datasalen med Tina och drygar. Orkar inte mer plugg. Har tillbringat en timme på kåren, där jag i halvvaket tillstånd lyssnade på skön musik. Hjärnan svävade iväg.

Åh, vad jag önskar att vissa saker bara kunde vara. Jag blir tokig på mig själv. Men vad ska jag göra åt saken?


Vill bara. Plus att jag vill att MoDo kickar rumpa ikväll.


Nä. Imorgon är en annan dag som sagt. Kanske att jag kan tänka igen.

Okej. Dagen har inte varit så som det kunnats hoppats, men samtidigt har den det. Min hjärna har en dålig tajming när det gäller att göra tvärtom-blackouter.
Det är svårt att koncentrera sig på en bok när samma scen spelas upp om och om igen. Och till vilken nytta går det ju att fråga sig.

Klarade dock av att sitta ner och plugga i sex timmar trots att jag varit rastlösare än vanligt idag. Ser framemot att lämna in tentan på onsdag och sen inte behöva bry sig på nån vecka.
Tråkigt om det bli omtenta, men jag överlever nog.


Nu blir det sängen med en innehållslös bok för att stänga av hjärnan. Sen blir det skolan hela dagen imorrn. Wie. Vad mer kan jag önska mig just?
En dammsugare någon?

Shooot.

---

fast jag blundar kan jag inte sluta se



När Markus sjunger mår jag bra i magen.

Jag är glad över att jag inte stannade hemma igår. Det var en riktigt rolig kväll. Har kommit på att jag antagligen är väldigt lättroad, det krävs inte så mycket.
Fick uppleva lite trolleri. På nått sätt så lyckades mänskan få en enkrona under min klocka. Stört.
Det var en upplevelse att gå omkring blind också. Ser sämre än jag trott.

Var väldigt, vääldigt skönt att verkligen koppla bort hjärnan. Inte många rätt igår. Ibland skrämmer jag mig själv med min yrhet. Men så skönt jag sov inatt var det längesen jag gjorde. Som om alla hjärnspöken tagit ledigt. Dom är inte långt bort, men dom stunder när det är tomt betyder mycket.


Annars har dagen i sig varit väldigt seg. Det är skönt att den är slut även om jag verkligen inte vill att det ska bli imorron. Eller onsdag för den delen. Känner mig rätt körd.

Fast, överlever jag så blir onsdagen lill-lördag. Och sen är det snart helg igen.

Ajdå. Jag skulle placera det under katergorin: Nått så fruktansvärt typiskt!
Och det är därför det är säkrast att bara vara tyst.



Ska iväg till Elin och äta tillsammans med en massa gott att dricka. Förhoppningsvis koppla bort allt virvlande utan substans samtidigt som jag kommer att vara blind. (Har inte fixat linser.) Men på nått sätt tror jag det är lika bra.

---

Jag reste till Indien för att hitta mig själv, jag slarvade bort mig och kom hem likadan.


Vad gjorde jag utan min musik?

Äh. Orden vill inte idag. Lika lite som datorn som fått hicka och stängs av hela tiden.

Är ganska nyss hemkommen från Tina. Rymde iväg, mina nerver klarade inte av att sitta här ensam. Jo, jag var rätt skraj. Antagligen helt utan anledning, men.. det har bara varit så himla mycket ett tag. Mitt huvud vill inte riktigt, så min tolkning av verkligheten är inte riktigt att lita på.
Och efter att Nicole kom och skrämde mig så adrenalinet pumpade som tusan så var det klippt. Så kan det gå.


Drack en kopp te och åt en gokaka på Kåren. Mums. Lyssnade på framträdanden och var glad över att min rosa apa är tillbaka! För det är just det. Jag var mer ledsen över att apan var borta än att nyckeln var det.


Nä. Sängen nästa. Imorrn skola, föreläsning och utvärdering av kursen. Wie.
Sliiip tajt. Babaj.

(Bara min låt några gånger, har bara hört den en gång idag.)

Som en påminnelse till mitt framtida jag. Åtta timmar framför en dator tillsammans med Nicole Jensen är inte att rekommendera. (Men eftersom hon är ett arsle som får för sig att hon ska lämna skiten så är ju den chansen inte så stor. Pooo.)

Iallafall har vi fått rätt mycket mkv gjord.. sen om vi förstått är en annan sak. Yr och yr. Thats us. Stackars satar som satt härinne i datasalen förut.
Det är inte lätt när det är svårt.

Insåg att det inte är så kul som det låter att skriva om hiphop ur dom olika perspektiven. Wäll, wäll. Varför göra det lätt för sig?
Våra slogans var ju väldigt bra.. Och enligt ett test är jag en riktig hiphopare. Förstår inte riktigt hur det gick till. Trotsallt valde jag ju att baggyjeansen inte tillhörde mig. Tss.



Hela dagen har gått ut på yrning, förstår inte nått av virrevarret i mitt huvud. Ser framemot den dagen det kommer nån smarthet ur det hela. Eller iallafall nått konkret att bygga nått bra av.


Ska troligen iväg på öppen scen och kolla in. Jag ska bjuda Tina på en kopp te. Hon hittade åt mina nycklar idag! Wie! Dom hängde på en krok på kåren. Så nu är min rosa lilla apa tillbaka i min ägo. Trevligt, trevligt.
Hade nästan gett upp hoppet.


Ååh, nu börjar Nicole spela min älskade Markus. Spänk jo! Vackra pojke.

Dom senaste timmarna har jag gått igenom en väldigt konstig känslostämning. Alla möjliga faktiskt.

Dagen har gått i gnällets tecken, och det tar ju mer på krafterna än att vara glad. Skärpning! Jag tycker inte om folk som gnäller och vill inte tänka på hur jag låtit idag. Och hur kul är det?
Huga i mig.


Fick alldeles nyss ett sms. Det var som en påminnelse om att sätta på musik och bli glad.
Och det blir jag. Musik är livet.
Var på Kåren igår och lyssnade på The Cardigan tribute, satt och önskade mig ett liv där det enda jag gör är att lyssna på musik. Det hade varit nått.

Och trots att det varit en gnälldag så har det funnits bra inslag. Bra feedback bland annat.
Det var också nått som inte var som det skulle, vet inte om det var positivt eller negativt. Konstigt det där. Men jag blir inte klok på mig själv.



Nej, jag ska låta analysen och artikeln få ligga över natten. Ska på skolan tidigt imorrn och göra mvk. Försöka skriva en faktaartikel om hiphop, populärkultur, culture och frankfurt. Får se om planen går att genomföra. Hä löös sä.
För, positivt tänkande is the shit.

Imorgon spelar MoDo igen, det är Öppen scen och bara allmän glädje över att jag faktiskt håller på med det jag drömt om. Det går segt just nu, av olika anledningar, låter oväsentliga saker ta upp förmycket av min verksamma tanketid. Men när jag tänker ett år tillbaka så kan jag inte vara annat än glad över att jag sitter där jag gör.


Sov gott.

Sitter på skolan och ska plugga. Iallafall är det den officiella anledningen, den inofficiella är en helt annan. Nåja. Har inte ro nog att läsa, kryper i kroppen på mig.
Ta bara söndagskvällen med Nicole. Om nån sett och upplevt (vilket iochförsig några stackare gjorde, med tanke på att vi skickade mms..) så hade dom nog spärrat in oss.
Årets dampryck, helt enkelt.
Hur som haver så hade jag tänkt att spendera dagen med radio i öronen, men eftersom min telefon tydligen ligger kvar hemma (?) så blev det inget av det heller.


Igår utkämpade jag ett långt krig med en strumpa. Fienden var en äcklig fluga.  Ja, jag är störd. Men det var roligt på ett udda sätt. Stängde in mig på toaletten med fetingen, det tog ett tag men tillslut låg den död på golvet. 
Har haft extra svårt för flugor sen den där dagen för många år sen då det helt plötsligt ramlade ner en döding i min popcornskål. Isch, isch.



Nä, det här fungerar inte. Måste ta tag i mitt liv. Blä.

Vilken överraskning jag möttes av. Peter Hirsch är tillbaka i Svergie, hos Timrå den här gången, i några veckor. Kan inte låta bli att drömma mig tillbaka några år. Ja, nog slår hjärtat ett extra slag fortfarande för denne danske målvakt.

Dagen har gått i grått precis som jag. Hade väl helst legat under täcket hela dagen, vilket jag nästan gjorde. Det var som om hela världen bestämt sig för att avlasta sig på mina axlar. Det är en tung börda att bära.
Slapp gå till skolan och skriva upp mig på listan. Tack!


Jag föll över kanten igår. Eller snarare, jag ramlade över asken och flög utför stupet. (Ungefär som när jag höll på att snubbla över räcket då jag hämtade dammsugare en lördagsnatt, alla mina sinnen var inte som dom ska just då.)

Stängde ner världen idag. Vet inte riktigt vad jag gjort, flutit omkring i min egen värld. Hur mycket ryms i ett huvud innan det tar stopp, eller sprängs?
Al Gore var med en stund i min dröm inatt. Han pratade svengelska och vi diskuterade miljö. Den andra delen av min dröm. Första delen utspelades i Junsele under andra världskriget. Och nej, jag ville verkligen, verkligen, inte vakna upp. Men det berodde på helt andra saker..

Såg på Den långa flykten. En av mina favoritfilmer från förr. Väldigt många år sen jag såg den, minns den mycket mer skrämmande än den var. Men när Bright Eyes började spelas.. vackert.

Gud vad jag är dum i huvudet. Gjorde det som jag förstog skulle visa nått jag inte ville. Nu är det kört.
Att min låt nummer ett, som passar så äckligt bra in, började spelas ska inte tolkas.



Tack och hej. Nu blir det grubblerier resten av dan.



uppåt och framåt är det enda som finns.
lova att inte berätta för nån,
men jag har gått bakåt och neråt så länge jag minns

---

Emil Jensen - Hur lyckliga vi bli

En sorts sanning.

Ville verkligen inte vakna idag.


Asken är öppnad.

Jag försöker få ner i ord hur dagen och kvällen har varit, men omöjligt. Det kommer bli svårt att glömma iallafall. Har skrattat så jag blivit illamående.

Förlåt till alla oskyldiga som fått en dos av oss idag! Jag och Nicole borde inte få umgås.  Det skulle inte förvåna mig om det en dag skulle knacka på dörren och en tvångströja skulle fånga mig.

Får ta det nån annan dag, har inte ro nog i kroppen. Är imponerad av att jag lyckats sitta still i några minuter nu. Tss. Måste komma ner i varv innan det ens är någon mening att lägga sig.

---

Ska inte öppna en ask jag inte är kapabel till att stänga. Vissa saker ska inte sägas högt, dom blir mer verkliga då. Därför blir det nu en massa Markus Krunegård och Emil Jensen.
Vet ändå att livet inte är som det kunde önskats.

Nu är frågan om jag ska eller inte.


Skjut.

Gårdagen var riktigt rolig. Yr som vanligt och gårdagen går nog upp i toppen på konstiga uttalanden. Haha. Men, det bjuder jag på. Nån ska ju vara konstig med.

Trodde jag tappat bort nyckeln. Holmie var snäll och skulle släppa in mig till han och kolla om den låg där. Då upptäckte jag en ficka på jackan som jag inte visste existerade, där låg nyckeln!
Samma tur hade jag inte när vi skulle gå från kåren. Skulle hämta jackan, hade ingen aning om vars jag hängt den. Då hittade jag min telefon mitt på golvet.
När jackan väl hittades åt var elvisfodralet kvar, men nycklarna i den mystiska fickan var borta. Så, jag är en nyckel fattigare.
Men jag måste säga att det var fruktansvärt skönt att gå från kåren och vara arg och säga dumma saker. Mår mycket bättre nu.

Klockan fyra ringde jag jouren och en trevlig mänska kom och öppnade. Hade kunnat sova nån annanstans, problemet vara bara att jag höll på att hungra ihjäl efter att inte ätit på hela dagen. Och jag ville bara hem till min säng.
Men ni ser ju ut att haft en rolig kväll iallafall!

Mina vantar är borta med.. Typiskt. Förhoppningsvis ligger dom nånstans så jag kan få tillbaka dom.


Men som sagt, bortsett från nyckaltappandet var det en riktigt rolig kväll. Och jag har en rolig kväll att se framemot. Väntar på att Nicole ska komma hit så ska vi traska bort till Ankaret och köpa lite ingredienser inför tacokvällen.
Sen kommer några av mina absoluta favoritmänskor hit. Kan det bli bättre? Haha.

Nu är fredagen här, fredagen som hägrat så länge. Sitter och längtar efter en kall bacardi, har några som står i kylen och väntar på att få drickas.
Kvällen ska firas hårt. Jag fick till referatet och artikel, påminnelse till mig själv att jag inte ska skriva klockan två på natten. Men det spelar ingen roll nu.

Nu blir det dusch och musik på hög volym. Mycket Markus, mycket mycket.

Det finns ingenting jag inte hade gjort..

Drömde alldeles för verkligt inatt. Riktigt önsketänkande, rätt skumt ändå. Så, nä. Jag är på samma nivå än. En del av drömmen var att jag inte kunde dricka cola för jag blir alldeles för speedad.
Sicken blick.


Gårdagen var mystisk. Hade redaktionsövning med tvåorna, jag vet inte riktigt hur lyckat det blev men det var bra. Igår var första gången jag verkligen kände att detta är vad jag vill hålla på med. Behövde det. Så nu är jag glad.
Fick min nyhetsartikel, som ska va inne på fredag, skriven. Underbart. Ska skriva om den lite, men själva stommen är färdig.

På kvällen var det tänkt att jag och Nicole skulle få våra sportreferat skrivna och Fredrik var snäll och följde oss. Behöver jag ens nämna att dom hade bortamatch? Om det ändå var första gången jag sett så totalfel. Tss.
Så glädjen över att fått artikeln skriven blev lite mindre när sporten var körd. Var inte på världens bästa humör. Som tur var nosade jag reda på en annan hockeymatch, på fredag klockan nio.
Men som det ser ut nu så blir det hockey ikväll istället. 95:orna spelar Dmkvalmatch. Härligt!
Väntar på att en av ledarna ska ringa mig. Snajssnajs. Så, jag kommer att ha nånting att lämna in innan deadline på fredag.


Idag har innehållit plugg, klädköpning och städning. Vilka kommer vara snyggast imorrn på 80-tals? Herreminje. Haha.

Har fortfarande inte kunnat släppa det där med tänderna.

Var hos optikern. Ett år sen sist. Då upplevde jag nått nytt när han vek upp ögonlocket, hade aldrig varit med om det förut. Idag var det nya att hon tryckte på ögat. Som för att pumpa ut luft, eller nått annat konstigt.
Men det som ställde mig mest var att mänskan satt in linserna i ögona på mig. Förstog inte riktigt varför. Har kunnat sätta in linser i ganska många år nu. Tss.

Ungefär som förra sommarn när jag opererade läppen och jag för första gången, 19 år gammal, hade en som stog och höll mig i handen när jag fick bedövningssprutan. Det var också en sån sak att hajja till över.
Okej om jag var liten, men varför nu? Nog för att jag var något mycket tuffare och tåligare när jag var liten, på många sätt och vis (innan jag insåg världen). Men jag behöver inte någon som håller mig i handen, klarar mig väldigt bra själv.
Ja jisses, kommer aldrig sluta förundras.


Många saker som gått emot mig idag. Korv. Kom på min artikel, det är en lättnad. Allt löser sig. Imorrn är det hockey, så referatet blir gjort. Sen kanske jag överlever denna veckan ändå.
Innan dom kommande veckornas slit sätts igång. Men jag överlever nog. Synd att min tanke på att få utnyttja en kväll gjord för dampning till fullo verkar gå käpp rätt åt skogen.

Längtar till fredagen nu. Wiie.


Sov.

Jag drömde att det börjat växa tänder i tandköttet ovanför mina framtänder. Hela dagen har jag känt efter med tungan att så inte stämmer. Härligt.

Nä, det var bara det. Som ett minne för framtiden eller nått annat. Kanske mest för det faktum att om en dröm berättas så dröms den inte igen. Jag kan ju alltid leva på hoppet.



Tillbaka till nedräkningen. Fortfarande har jag en svag förhoppning om att överleva veckan.

---

en stund senare.. tss.

Sluta känna efter. Tänderna finns inte där, dom finns inte. Ingenting där att känna. Sluta genast upp med tvångstanken. Finns inte, finns inte. Tungan kommer inte känna nått vasst som sedan visar sig vara tänder. Ge dig nu.


Lite Hets på detta.


Jag håller på att bli galen på riktigt.

Befinner mig i ett litet chocktillstånd.

Nu är det slut på leken.


Sen är det verkligen dags att glömma det som aldrig var.



Blir inget annat än plugg dom närmsta dagarna. Kanske en och annan låt för att orka. Fredag, kom inte för snabbt.

Adjöken adjö.

Vilken oväntad rolig fredag det blev. FIck tag i linser, så behöver inte vara rädd att jag förstör mina ögon. Det var snällt av optikern må jag säga.
Åt riktigt god mat med Elin medans vi.. ja? Jag vet inte. Men det är inte ofta jag har tråkigt i det sällskapet. Slutade med att vi ringde Sofia och Lisa för att få veta om våran gamla lärare lever. Helt övertygade över att nått hänt. Men ingen av dom ville kännas vid den informationen. Så det råder fortfarande förvirring över det.

Sen bar det av mot kåren och hiphipkvällen. Jag fick veta att den slingan som jag gått omkring och haft på hjärnan den senaste tiden är en riktig låt. Tillochmed höra den.
"To the hip, to the hop, to the hiphiphop."


Var inte piggast i stan igår, piggare än Elin såklart, men det var inte så svårt. Fick hit mina saker. Det mesta iallafall. Tyvärr inte sladden till keyboarden.. Förhoppningsvis så kanske att jag fick med den i augusti, så den ligger och skräpar i en låda. Men det känns inte så jättetroligt.
Och nu har jag min säng! Min egen sköna säng. Och mina böcker.. mina älskade, älskade böcker. När jag behövde dom som mest med. Supäärbt.
Det var kul att träffa föräldrarna och poopern, även om det blev som det blev.. Så är det.

När dom åkt så skulle jag och Elin på Kvantum och köpa mat. Isa skulle dit med så det blev skjuts. Jag spetsade foten nått äckligt mycket på ett häftstift som satt på sulan på skon. Helt underbart. Det är nog bara jag som lyckas med sånt. Sitter kvar ett som jag inte får bort.

Kvällen innehöll försök att äta och bolibompa. Första programmet var riktigt pissigt dåligt! Tydligen hade Henrik skrivit låttexterna, vilket gav det ett stort plus. Henrik är ju trotsallt bäst.
Sen blev det skräckfilm. Haha. Tänk att jag en gång tyckt att jag vet vad du gjorde förra sommaren var läskig. Tss.
Det hela avslutades med slutet av Stjärnor på is.
Ojoj.. nästan värt att börja titta på det bara för fina, fina Filip Stiller. Han påminner så fruktansvärt mycket om en annan riktigt fin mänska. Snyggisch.


Nä, ska nog ta mig bort till Nicole. Snart blir jag av med råttorna. Wie, då kanske jag kan börja sova igen. Skönt att komma från dunka-dunkat som överröstar min musik och skakar om lägenheten med. Tss.

Frågan är ju varför jag inte lyssnade på Elin och gick på synoptik idag när vi ändå var nere på stan.. Hade jag tänkt så hade jag kommit på att mina linser för-rödade (höhö, det är ju nästan kul) mina ögon nått fruktansvärt förra veckan. Men när ingen är på att gå ner så orkar jag inte gå.
Får chansa på att det går bra ändå. Annars får jag köra på mina glasögon, saken är bara att jag är obegåvad och antagligen kommer förstöra dom, eller så kan jag vara blind hela kvällen. Time will tell.

Borde ta tag i gratängen jag fick för mig att jag kunde fixa tills ikväll. Tusiken.



Gårdagen spenderades många timmar sittandes på kåren utan att plugga. Fast det var själva meningen med att vara där. Blev massa annat. Slutade med att jag följde med Isa ner till staden.
På kvällen gick vi tillbaka för att titta på öppen scen och dricka te såklart. Mums. Sen kan det ju tyckas lite onödigt att köpa samma gamla svartvinbärste som jag dricker hemma, men satan i gatan va gott det är! Även fast jag i en kort sekund var rädd att det var slut. Men så var inte fallet.
Efter alla uppträdande blev det stjärnskådning. Jag blev på damphumör, det hela slutade med att jag, Tina och Malin klättrade i lekparken.
Sen blev det Saving private Ryan hemma hos Jonny. Kommer inte ihåg sist jag såg den. Kom inte heller ihåg att sötnosen skjuts ihjäl.. Men nog är den bra alltid.
Kunde inte somna när jag kom hem utan låg och tittade på animal planet och helt plötsligt försvann den.. Så nu har jag inte den kanalen längre. BLÄ! Vars ska jag nu fylla ut mitt ap-beroende? Behöver ingen tv mera.. Typiskt. Tycker att det borde gå att byta ut alla kanaler mot den.


Imorrn får jag mina grejsemojser, ska bli skönt att kunna läsa mina böcker igen. Kunna fylla ut hyllan. Och jag får min pengagrej också.


Wie. Det blidde stan ändå! Snajs. Härrå.

Idag är det sju veckor sen som jag flyttade hit. Låter så lite, det är lite, men tiden här är en helt annan. För två månader sen jobbade jag mina sista dagar.
Saknar vissa väldigt mycket! Jag undrar hur dom har det, om dom lever. Det är jobbigare än jag trodde att inte veta. Konstigt det där.

Fröken spindelmannen-råttan höll mig vaken hela natten. Jag tror hon upptäckt hjulet. Kändes mindre bra med tanke på att jag idag hade veckans enda lektion.
Höll på att somna mest hela tiden, men ska kanske vara glad för det när årets felhörning satt in. Som tur var jag alldeles för seg för att reagera mer än att fråga vad som sas. Ett sånt där spyframkallande uttal som inte alls existerade, för det som egentligen sas var väldigt långt ifrån det som mina öron uppfattade.
Öronen spökade med mig, men kanske inte så konstigt med tanke på vissa saker som visats idag.
Sjunker inte ner på den nivån. Påminner skrämmande mycket om en annans beteende.


Oj. Nu ville inte min hjärna mer, även om jag själv hade haft mer att lägga till. Härligt med kortslutningar. 


Musik, musik, mer musik åt mig.

Missade Herr Krunegård på live igår, sitter och ryser nu.. Går inte att beskriva, han är.. nej, det finns inte ord som räcker till, som ger en rättvis bild för vad han ger.
Jag skulle varit där.. men det sket sig. Jag skulle stått där.

Tur att det går att lyssna igen, vet inte riktigt hur jag lyckades glömma detta. Men så går det när hjärnan svämmar över av onödiga saker. Och jag går emot känslan som säger: nej.

Kommer ihåg i april (satt hemma i Rossön, hade rymt Vänersborg) och väntade på att det skulle komma. Lyckan när jag hade den i min ägo. Den alldeles förlånga väntan efter Markusevangeliet som äntligen var slut. Och vilket album sen.. Ojoj. Den tolvtimmars långa tågresan hem som innehöll hans magiska röst och texter.
Första gången jag hörde ibland gör man rätt, ibland gör man fel.
Tårar då.


Tur att ingen ser mig nu.

Klantarsle. Har det med snus att göra så borde en smäll sitta rätt bra. Galenskaper.


Jag fryser. Försöker peppa upp med bra musik.


Hur är det möjligt att hinna uppfatta det? Kanske är sånt jag ska jobba med.


Pepp, pepp, pepp.

Dusch, sen sängen. Upp klockan sju. Så ser planen ut. Planen som ska hållas. Som måste.. för att det ska bli bra. Lika bra. Sen ska det fortsätta i den takten. En måndag måste inte vara första dagen. Ändring helt enkelt.


Lite deprimerad blir jag för att jag inte hittar åt låten.. tur att den iallafall finns på youtube att njuta av.


Imorgon är det veckans tredje föreläsning. Ska bli intressant. Dagen var bra. Inte som gårdagen dock, men någon som låter som Jonas Gardell är svårt att toppa.
Notisskrivningen.. ja, vad ska jag skriva. Rätt roligt att ha en minuts deadline.





Vad jag såg. Undrar hur gammal jag var när jag utvecklade den radarn? Dumheter. Tss. Men nog är det snyggt alltid.

Igår sprang jag runt tre kilometer. Kommer inte ihåg sist jag sprang, men nu när jag bor så nära ett elljusspår så.. Det var helt underbart. Behövde det.
Lyssnade på Pitefm också, rätt rolig blandning, och rensade huvudet samtidigt som jag var tom. Det är skönt. Att bara inte vara. En riktig superstart på dagen, tack Isa att du fick med mig.
Gjorde den roligaste upptäckten när jag kom hem och stog bakom mitt bord utan glasögon. Såg ut som om jag inte hade något hår då det smälte in i tapeten. Vackert.

Efter det blev det staden med Nicole, hon skulle uppsöka läkare. Medans hon var inne så kom jag på vad jag måste göra. Jag måste ringa Umeå. Kommer inte få ro i saken förrän jag fått besked. Vet inte om det var det där mejlet eller det faktum att jag faktiskt gått omkring med längtan i flera år. Måste bara leta åt ett nummer så ska det ringas. Bättre att kolla upp och få negativt besked än att gå omkring och undra.
När skåningen väl var klar begav vi oss till Kicks där vi mötte upp Dennis. Inhandlandet av färg var sin egen lilla historia. Mänskan som jobbade där tyckte veeerkligen inte att Dennis skulle färga sig ljus, nejnej. Haha. Han hade det inte lätt där ett tag, men han lyssnade på Nicole som sa åt han att göra som han kände det. (Blev en kamp mellan biträdet och Nicole, underhållande.)
Jag köpte en mousse som skulle dra ut det gula från håret plus ett silverschampoo.

Isa fick den stora äran att slinga Dennis och moussera mitt hår. Dennis blev så fin så. Mitt hår ledde till att Isa låg ner på golvet och skrattade med en hårblås. Hennes spontana reaktion var : Hon i affären måste ha hatat dig!
Håret var rosa. Med en gul fläck i nacken. Så kan det gå. Haha. Tydligen gav det rosa i håret en känsla av sockervadd. Tss. Som sagt..


Sen kom kvällen och jag låg i min säng och tankarna virvlade. Jag skrämmer mig själv med det sökandet som är så meningslöst. Som min reaktion av håret.. Mitt största problem med det gör att jag på nått sätt blir glad över att det är katastrof. Det problemet borde inte ens existera, men ändå är det det som tar så stor plats i så mycket jag gör. Skit. Jag blir så less.

Så dagen har blivit som väntat. Som tur var så har den nästan enbart bestått av en föreläsning med Björn Häger, så jag har inte behövt umgås. Blir alltid den där lilla mänskan som jag inte vill bli. Gör fel.
Hur som haver så var Björn Häger grymt bra. Inte ens det faktum att han höll på från klockan tio till tjugo i fem (!) var jobbigt. Hade kunnat lyssna länge till.
Så roligt när han beskrev om sitt inslag i söndags i fyran. Jag och Elin såg ju det. Bakgrunden till en minuts inslag. Humoristiskt.


Hade tänkt att isolera mig ikväll men efter min erfarenhet så vet jag att det inte löser nått. Så som den snälla mänskan jag är så har jag erbjudit att gå över med min dator till Nicole så hon får kolla upp sitt internet. Klarade verkligen inte av det igår. Ibland är det så.
Har varit lite duktig idag iallafall och diskat. Förstår inte hur jag kan dra på mig så mycket disk. Borde inte vara möjligt.


Nä, nu ska jag göra mig en smoothie. Mumsfillibabsingen.