Väntan

Sitter i Örebro och väntar på att borsta tänderna, sen blir det sängen. Tidig morgon imorrn, klockan sex ska vi sitta i bilen och börja vår långa resa.

Körde faktiskt från Lisa och hit med Sofia brevid mig som lurade in mig på fel gator utan att jag panikera och föll död ner. Fick inte ens ett enda motorstopp, trots att det är en ny bil. Jäj.

Rymde hit igår ändå, orkade inte va kvar även fast det ibland inte känns som om jag orkar vara nånstans. I ett par dagar har jag bara velat dra hem till Rossön och bara komma bort. Men kommer ju att åka förbi Sundsvall och Ö-vik imorrn så lite av mina känslor kommer nog att gå över.


Skrev och skickade iväg brev förut.. Vet inte riktigt hur jag känner. Men så vet jag inte så mycket alls.


Jaja, imorrn blir det Piteå och Elin iallafall. Najsligt helt klart. Även om jag och Sofia båda tyckte att Sundsvall hade vart en skönare alternativ. Tss.


Känner stor separationsångest faktiskt.. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig. Låg vaken till klockan fyra i tisdagsnatt och läste klart boken.
Lite sorg, men.. det löser sig det nog med.


Nej, godnatt världen.

Utdraget

Vet inte om det är kombinationen trötthet och smärta i kroppen som späder på allt.. Men jag blir bara så otroligt less. Det finns vissa saker som jag inte kan förstå att folk gör.

Det gnager sönder mig och jag vet inte vars jag ska ta vägen. Kan inte få det ur huvudet. Jag hatar när jag känner så här. Jag hatar när det bli så här.

Jag är för snäll antagligen, så pinsamt lätt att utnyttja. Även fast jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka ens hälften av det jag ger så kan jag inte säga nej.
Konstigt att jag kan ha ont i ryggen när jag inte verkar ha nån ryggrad. Fegarsle.


Eller så är jag bara känslig över vissa saker, kan mycket väl vara så. Men hur tänker folk i vissa situationer? Hur kommer nån ens på tanken? Eller värre, hur kan nån utföra det.


Nej, nu skiter jag fullständigt i det här. Det går inte. Måste på nått sätt börja sätta gränser på vad jag kan ge folk då inget, absolut noll, ges tillbaka.


Sen bärs det nog iväg imorrn och jag återkommer inte hit förrns på måndag. Kanske är det lite miljöombyte jag behöver..



Ska lägga mig och läsa nya boken som inhandlades idag, förhoppningsvis vaknar jag imorrn utvilad och helt smärtfri. En natt till att vrida sig i extrema smärta tackar jag nej till.

jag saknar..

Avliden

Vilken natt. Vaknade nångång mitt upp i allt och hade något så fruktansvärt ont i magen och ryggen. Låg och vred mig i flera timmar.
Nu när jag vaknade imorse trodde jag att det vart en dröm, men så var inte fallet tyvärr. Det var extremt smärtsamt att klättra ner för sängen och stänga av väckarklockan.
Skulle egentligen ha tagit tåget som går om 20 minuter, men skjuter upp det en timme för säkerhetsskull. Just nu är jag inte säker på ifall jag klarar av att befinna mig bland massa folk för att titta på böcker..
Även fast jag vill, det här är enda chansen. Blää.

Det känns som om mina tarmar har förflyttat sig och levt ett riktigt partyliv inatt. Har aldrig haft ont på det här sättet. Att ryggen hjälper till är ju mindre kul det med.

Jag hoppas verkligen att det snart går över, vill inte må så kasst att jag inte klarar av att lämna lägenheten dom närmsta dagarna.


Såg ett avsnitt och tårarna rann, fast det tror jag mer berodde på smärtan i kroppen än att det var nått vidare sorligt. Usch.


Nej lite rehabilitering med bra musik och.. ja, vad? Skjut mig.

Humor



Nähä du, nu blir det jävligt rörigt här du,
du blandar ihop korten.


En stor eloge till manusförfattarna, riktigt stor. Tack för att ni skriver så otroligt kasst! Det är humor på hög nivå.

Att en av skådespelarna går omkring och säger Nähä du! till höger och vänster påminner mig så otroligt mycket om när jag var barnvakt åt Frida och Alex i julas.
Alex gick omkring och sa nähä du! jaha du! hela tiden och det ledde till många skratt kan jag lova. Speciellt när vi låg i sängen och jag skulle läsa om när Kråke hjälpte polisen och han utbrister mitt i berättelsen: Nähä du! Nu ljug du!
Bara jag tänker på det så får jag ett leende på läpparna, det var så oväntat. Men roligt var det.



Fick tillbaka svenskan idag, vg igen. Det här är inget vidare.. Vet inte om det kommer att räcka till ett mvg. Att jag sedan gick och skrev ett vg på etiken förstår jag inte hur det gick till. Inte för att jag klagar. Jag tackar och bugar så mycket.

Imorrn ska jag åka in och ta mig en titt på bokrean, kanske hittar nått intressant. Ska kolla lite musikböcker till Pooper, kanske hittar nån åt mig själv. Det var längesen jag köpte en musikbok faktiskt.


Det blir vad det görs till, bäst att försöka hålla modet uppe. Jag tror ändå att det löser sig på ett eller annat sätt, om inte så hittar jag nog på nått.

Godnatt.


Söndag

Det har varit rätt så nerstämt dom senaste dagarna, igår och idag toppar verkligen den ligan. Att det sedan är måndag imorrn känns riktigt pissigt.
Just nu är det riktigt jobbigt, jag orkar verkligen inte. Jag vill inte. Verkligen, verkligen inte..

Looks like it all went wrong
What am I to do



Mitt finger mår nog inte så bra just nu heller, vi bildar ett bra team. Som tur är så är det ingen fara med rörligheten, dock saknar jag känsel och det smärtar till om jag kommer åt den.
Ja jisses, jag är nog rätt klantig.






Men all skit åt sidan:
Bryntesson, to hell with the rest!
Bryntessontastic!




Zoo-skada

Det är dumt att inte lyssna på sig själv, eller så kanske det bara är det att jag är riktigt korkad.

Iallafall var det som så att jag idag har varit duktig och städat. Tack vare detta så flyttade jag min zoo-stol som svämmat över av kläder till garderobsdörren så att jag kunde se på vänner när jag hängde in dom.. Lathet, jag vet.
När den väl var tömd så skulle jag flytta tillbaka den, visste inte riktigt hur jag skulle lyfta den, ville ju inte att den skulle vikas igen. Men tänkte att det gör nog inte så ont.

HA!

Det kan jag ju lova att det smärtade riktigt mycket. Båda händerna fastnade och jag kom inte lös, satt fast i en evighet. Försökte slita loss högerhanden, den satt bara fast med ringfingret, men det var omöjligt. Vänsterhanden kändes riktigt mosad, den var utom all räddning. (Jag förstår folk som skär loss sig för att komma loss, paniken av att sitta fast är inte att leka med.)
Tillslut lyckades jag vika upp stolen med foten, sicken lättnad. Tills jag fick syn på vänstra ringfingret. Hade ingen aning om att ett finger kunde bli så platt.
Ett finger går att böja på två ställen och det övre böjbara stället fanns inte, det var platt. Platt, platt, platt. Jag tror tillochmed att det var plattare än ett nyfött barns finger.

Jag blev fascinerad av mänskokroppen. Några timmar senare var det dock normalt igen, var rädd ett tag att det var illa ställt. Nu är det bara lite rött (hålet som blev är borta, wii) och känseln är inte som den ska. Är lite småöm i lillfingret och långfingret med. Klämskadad.
Har efter händelsen haft ont i vänsterarmen halvkonstant, hur det nu är möjligt, en typisk grej när det kommer till mig. Ryggen högg till rejält också mitt upp i allt.
En olycka kommer sällan ensam som det så fint heter.

Vilket tyvärr stämmer då jag senare (fast kanske var det tidigare) förstörde min kent-skiva. Kan inte påstå att det fanns mycket glädje inom mig.
Är ett stort klantarsle.


Men ändå, så platt? Är det verkligen möjligt? Fascinerande folket, fascinerande. Men så är mina händer inte att leka med heller, saknar styrsel överhuvudtaget. Och tack för det, inga allvarliga skador hit tack.


Humor på riktigt hög nivå:


Frida: ,antonia är på skolan och prayar
sandra: jag vet, jag hoppas att du kör riktigt med hon så hon får det tufft
Frida: hon har det redan slitit
sandra: va bra, hahahaaa
sandra: vad får hon göra?
Frida: hon suckade när hon skulle hjälpa mej med digital-klocka
sandra: nähä?
sandra: fy va elakt
Frida: ja det må jag säga
sandra: då ska du säga till hon att hon minsann inte är så duktig
Frida: neej gör det idag har hon fått lite avslapnig hon följde med och badade med små-barna
sandra: haha, vad är du? ett storbarn?
Frida: ja dte är jag, jag råckade säga angneta till hennne för vår musiklärare heter så
Frida: kul va? hahah
sandra: haha
sandra: vad sa hon då?
Frida: hon sa att jag hete fritsof

Jakt

Sitter här och känner paniken smyga på. Jag vet vad jag måste göra, men jag orkar inte. Ser ingen anledning till att göra det heller. Ska göra arbeten som ändå känns riktigt meningslösa när jag.. jaja, sak samma.
Har skrivit ut en massa saker, intressant att läsa måste jag säga, men sammanställa till ett arbete? Nej tack.

Nu känns det inget vidare helt enkelt när jag tänker framåt. Känns som om denna veckan redan är slut, fast den redan börjat. Kanske om jag tar mig till biblioteket och sitter där hela dan imorrn så löser sig lite..
Men jag har ändå klantat bort lite grejer som antagligen inte är nått vidare alls. Så är det.

Jag vill inte. Tror att jag ger upp nu på riktigt.


image21

Helst skulle jag vilja sätta på filmen och se den igen.
Det är inte ofta jag förälskar mig i en film på det här sättet.



Precis

image20


Sluta upp att simma omkring i din egen hjärna

det är ett farligt område du inte bör beträda ensam



Tro att jag blev kär i den.

Ingen mening att försöka förklara känslan

image19

Ett uppträdande som skänker en sådan lyckokänsla att
det är värt allt skit för att kunna uppnå.

Att lyssna och befinna sig i den bubblan av lycka
glömma allt annat
det gör det verkligen värt att orka sig igenom


Att sen krypa ner i en nybäddad säng med mina underbara MoDo-sängkläder


Det är det bästa av två världar.

Apelsinfinger

Sen jag slutade sova med ljud så har jag börjat drömma dom mest konstiga drömmarna. Men nu inser jag att natten är till för att rensa huvudet.
Ganska intressant.

Hade en riktigt konstig, men ack så härlig morgon, det måste jag säga. Gick iväg till skolan med en känsla av.. ja, en bra känsla helt enkelt. Speciellt när jag har så bra musik på mobilen. Helt plötsligt började den "hallelujah" sig, första gånger på veckor som jag hör min sms-signal då den alltid är på ljudlös, det var lite kul. Inser att jag har världens bästa signal helt enkelt, tss.

Provet gick som det gick, skulle tro att hon får sig ett gott skratt. Men det bjuder jag på, hoppas på bättre imorrn och på fredag.


Är jag beroende ifall jag ser fiskar när jag blundar? Börjar tro det. Ersätter ett beroende med ett annat, just typiskt. Men det är ju så kul.


Nej, nu ska jag ta och gå och lägga mig med mitt apelsinfinger. Alltför mycket apelsinskalande kan leda till smärtsamma skador, mitt högra långfinger är rätt obrukbart för tillfället.
Jag undrar vad lärarn hade sagt ifall jag frågat om jag kunde slippa provet för att jag knappt kan skriva för att jag lider av apelsinfinger.



Imorrn är trots allt en helt annan dag. En mycket viktig dag för mig. En dag som ingen annan.



Om fem minuter börjar HIM en spelning i Stockholm.. Tänk att vara där, det hade jag inte tackat nej till.


Notis

Har alldeles nyss sett klart på en film som skulle va slut vid elva, väldigt bra planerat då jag då skulle lägga mig och börja plugga till provet imorrn. Dock räknade jag inte in alla störningsmoment, men så är det. Jag sörjer inte.

Inte så ofta jag känner att idioterna i filmer kan försvinna så att jag slipp se dom igen, inte alltid att det orkas att stängas av. Känslan blir när dom överlev : typiskt.


Bara viljan finns så går det att pressa in ett antal timmar till att lyssna på det bästa som finns. Mår aldrig bättre än när jag har det sjungandes i örona. Nästan värt att spränga trumhinnorna med. Befriande helt enkelt.


Tycker att det är helt underbart. Jag älskar det där gänget.

Det är ren och skär lycka. Glädje.






Påminnelse till mig själv: Nu får du ändå ta och skärpa dig.
Förresten så är det säkert inte så illa, vem vet, kanske är det bara jag som vet.
Kom bara ihåg : Varför? med förvåning (?) i rösten så löser sig det nog.


Nej just det, plugg var det.

Stopp

Dåligt beslut, extremt dåligt beslut. Varför tittade jag när jag vet hur lättpåverkad jag är. Vore det inte just för den kommentaren, just det där som inte hade med saken att göra. Har lust att bara skrika, bara göra nått. Kunde ha gjort nått åt det, men valde att lyssna på mig själv. Meningslöshet. Tycker att det kan räcka nu. Har jag inte fått min del utfylld.


Fast det är ingen som påstått att livet är rättvist.


jag glömde vem jag var
snälla sluta lyssna
glöm allt jag sa
jag mår bra



Det är nog bara att inse, jag har inte accepterat det. Hur skulle jag kunna?
Hit men inte längre.


Är det möjligt att överleva enbart på apelsiner.

Hjärnspöken



jag släpper taget nu vill inte klibba fast
jag släpper taget nu för det här är verkligen fel plats




Vad vill jag egentligen.



Min rygg är nog förstörd efter fallet i sommar, jag har ont än.

Getaway

Vet inte vad jag ska bli mest imponerad på, att jag på nått sätt lyckats inaktivera mp3:n eller det faktumet att jag lyckades hitta åt ett konstigt ställe där jag kunde aktivera den igen. Jag är då inte den som är den.


Nu har två stycken sagt det, den ena mer rakt ut. Men det beror nog mest på att jag talade med personen, medans det var mejl med den andra. Jag önskar så att detta kommer sluta som jag vill, men vågar jag mig på att tro att det är så det kommer bli?
Konstigare saker har säkert hänt.. men, för en gångsskull skulle det va så skönt om det inte gjorde det. Hm. Nu när jag sitter och tänker, tänk om jag skulle tagit och ringt och bokat ett möte på fredag.. Lite klarare svar kanske.



Imorrn blir det Örebro, känns riktigt skönt. Fredag blir Ikea med töserna, dock inte handling från min sida. Min ekonomi är inte vad den skulle kunna va, fast samtidigt lever jag bara en gång. Ska bara bli så skönt att komma härifrån!
Det kommer nog bli Örebro för dig med.
Det är nått speciellt när folk som inte känner en kan säga nått så litet för att göra min dag. Är nog alldeles för lättcharmad, tss.


Jag må vara en elak mänska, men ofta får jag bevis på att det är rätt. Tänk om jag skulle ta och sluta med att utsätta mig för sånt jag inte vill, så mycket bättre jag skulle må.



Hämtade ut biljetterna idag. Det kommer att bli underbart.


Stenbrott.

Hatisk

Precis exakt vad jag behövde. Min mp3 är totalmongo. Jag är arg nu. Helst av allt skulle jag vilja kasta in den i väggen och hoppas att den splittras i tusen bitar. Skitsak.

Känner mig inte riktigt stabil just nu. Överhuvudtaget.
Tack för att mina tankar är mina egna. Hat, hat, hat.



IDIOTISKA SAKER.

Tystnad

Vore det inte för att det fräter så hemskt mycket på tänderna skulle jag köra ner fingrarna i halsen. Kanske kräka bort hela alltet.
Vet inte vad jag ska ta mig till. Har byggt upp förväntningar som kommer att rasa. Det kommer att skita sig så jävligt. Då vet jag seriöst talat inte vad jag ska ta mig till, då vet jag inte om det är värt det längre.



Snart fjortonde februari, lite ljus i mörkret. Lite syre i en svårandad värld.



Obeskrivbar känsla.
Det går inte att rymma ifrån, hur gärna jag än vill.
Det mest skrämmande är att jag inte kommer ihåg anledningen.
Kommer bara ihåg rädslan, önskar så att jag vetat min roll i det hela.
Hur är det möjligt att det kan bli så fel?
Men så blev jag den jag blev med.

Elefantast

Svårt att koncentrera sig på att skriva referat när det sjungs McGruber nananananaaaa McGRUUUBER konstant i huvudet.
Tillslut lyckades det dock, med bra respons på det. Tråkigt då att jag bara fick vg på insändaren. Men varför börja oroa sig? Tror att jag kommer att ta mig långt i livet med McGRUUUBER sjungandes i huvudet.



Tar det som ett tecken på att det är meningen att jag ska till Örebro på torsdag. Självenklarten.




Ser mig numer som en elefantast. (Har inget med elefanter att göra. Inte heller ukuleles.)


Det är allt jag önskar mig just nu. Alla som vill skänka sina mvg:n tas dom glatt emot här i denna lägenhet som förhoppningsvis snart lämnas.
Det är nått speciellt med snygga danskar.


Änd thäääts all fåålks. Oh if I had a brain. Kanske inom en snar framtid.



This is a song, these are the words.
(I dont wanna hear it)

Fredag

Ett stort tack till bilföraren som spruta ner mig så totalt. Tack, det gjorde verkligen min dag. Finns nog inte mycket som jag avskyr mer än att vara blöt om fötterna. Slaskslask, fast nu tro jag att allt är borta.


Äckelunge. Äckelunge, äckelunge. Svenskans bästa ord. Äckelunge. Eller mitt bästa ord kanske. Äckelunge. Flyter på så bra och är bara allmänt bra. Äckelunge.



Funderar på att stänga av och in mig denna helg. Kanske se dom där filmerna som jag sparat. Skulle se en av dom nu, men klarade inte av att hä på den. Klarar inte av det.. kalla mig tönt, det är lugnt.
Det är en komedi tro jag, fast jag tror mest att det skulle sluta med tårar och oförstående, så jag lämnar den orörd ett tag till.


Huvudhistorien har växt i mitt huvud i ett par dar, frågan är om jag vågar mig på att försöka skriva ner den. Denna helg skulle va perfekt.


Nää, vad sägs om att må allmänt bra och drömma sig bort.

RSS 2.0