Bryntesson

Kvällen blev precis som jag ville. Bara roligt. Minus allt HUMHUM och ganska mycket mera HUMHUM. Missade dock klassfestgrejen, så kan det gå.
Fick en ny vän. Sverker. His maj män. Sitter fast i mina nycklar och håller med mig om allt, en bra själ helt enkelt.

Är tyvärr lite rädd för att jag blivit riktigt jäkla blåst. Men jag hoppas att det bara är en känsla som inte sitter i imorrn. Skulle det visa sig att det är så... ja, då är det nog bara att ge upp tanken på det godare.



Dagens absolut bästa säg, någonsin kom av en skåning. Tänk att sitta med två stycken skåningar, alla vet vi ju att dom är lite smått... efter, för att uttrycka det fint.
"NEEEJ! Inte korven! KONTROLLEN!"
Och det är sagt mellan en skåning till en annan. Behöver jag tillägga att jag får ont magen bara av att tänka på det? Längesen jag skrattade så gott. Det blir nog inte bättre humor än det. Inte korven...


Solen lyser. Hur ska jag nånsin kunna sova?
Världen är som den är. Det finns underlättning att få, om du ser tillräckligt långt.

Jag skulle vilja ta det här tillfället i akt att tacka systembolaget för deras hyllor. Inte bara att dom är rätt höga, utan för den intressant faktan som finns att ta del av. Tack.
Samtidigt kanske jag borde tacka mina föräldrar som inte gjorde mig längre. En kombination där. Att jag kan gömma mig, eller nej, jag menar inte behöver böja mig speciellt för att kunna läsa informationen närmast golvet.
Det går också att fråga sig vad chansen är att min mobil väljer låtar som passar alltför bra in i situationen.
Eller, varför folk ska vara långa? Fast, det kanske har nått med evolutionen att göra. Att dom ska va längre. Det är en fråga att ta med i funderingarna.

På den där lilla timmen jag var inne i stan, ditcyklad på Betsy (cykel is the grej!) hann det hända alldeles för mycket för mig att ta in eller orka för den delen. Gick (ja, gick. Ledde Betsy, ville lyssna på musik. Jag på en cykel lyssnandes på musik är inte en säker kombination. Därav gåendet. Förresten är det olagligt att cykla med musik i öronen enligt en instruktionsbok till den första mp3:n jag köpte.) en väldigt intressant väg hem och jag insåg det att, alla vägar leder till Ankars. Bara du vill, så går det.


Sitter och lyssnar på Alphabeat, tydligen kommer dom från Danmark. Det tycker jag om. För alltid lite förälskad i det landet tror jag. Ska jag tacka MoDo för det? Vem vet. (Klart att det är dom jag ska tacka. Vars annars skulle jag fått se en vacker dansk himla med ögonen, om inte i hejjaklacken på Kempis? Behöver väl knappast tillägga att det nu är många... många år sen. Uh. Jag är gammal.)


Ska börja, kanske, traska över till Grabbarna Grus. Samtidigt vill jag bara säga att jag är glad. Efter många funderingar, och en jääkligt lång sömn, så kan jag säga att jag skiter i att måndag skiter sig. Jag vet att det finns en fråga jag bör fråga, en fråga som jag fick ställd till mig den elfte mars, men jag vet också att jag aldrig kommer palla det.
Varken svaret eller att ställa den. Men saken är att jag överlever ändå. Det förändrar ingenting, egentligen. Ställd eller inte ställd.

Tror att jag tycker mest om mina mest trasiga skor. Därför väljer jag dom. Skitiga och trasiga som tusan, precis som jag. Precis som det ska vara.

Jag önskar allt och alla en helt underbar kväll. Minus allt HUMHUM och mycket mera HUMHUM. (Hade en väldigt givande diskussion idag. Mänskan kan nog vara min idol.)

Tack och hej.

Jag skrev ett brev
Om att leva med förbannelsen
Jag gav dig min version av sanningen
För att få dig att förstå


Nä, det har jag inte gjort. Och kommer antagligen aldrig nånsin göra det heller. Men det är en fin tanke, att bara lägga upp alla kort. Men det finns ingen mening med det när ingen förståelse finns att hämta. För du kan inte förstå om du inte lever i det själv.

Är bara så innerligt trött, ska dra ner persiennen och sova nu hade jag tänkt. Orkar inte vara uppe mera. Hade planer på att dra några varv på Grisberget, men jag ger upp det.


Pappret luktar stark parfym och emlaplåster. Vilket jag tycker är lite humoristiskt, med tanke på vars ifrån det kommer. Inte emlalukten kanske, men parfymen. Drabbas av stark nostalgi, det är många år sen jag hade emla.
Sist sats droppet utan, det funkar lika bra. Fast min hand var obrukbar ett par dar, fast det hade nog mer med sopan som satt det att göra än nått annat.


Säng och musik nästa anhalt.

Möttes av kuvertet i postfacket. Är det försent att ångra sig?

Vill inte veta.

Champions League hemma hos Jonniii ikväll. Det finns nog få saker som jag tycker så mycket om som att sitta och se sport tillsammans med mänsker som kan. Alltid lika kul att få veta vars spelare tagit vägen och få massa extrainformation som jag inte vet hur jag klarat mig utan. (Lite ironi i det sista, men jag tar med det.)
Tydligen är Messi lika lång som mig. Även om jag tar just det med en nypa salt. Lite längre är han nog.

Sen finns det ju inte mycket som når upp till humorn att sitta och lyssna på ett gäng väldigt insatta mänsker som diskuterar fotboll i alla former. Det finns nog inte många ligor dom inte har nån koll på.

Mina två målgörare gjorde målen också. Ajm a pro.

Jag är inget superfotbollsfan, men det är bra kul att se ibland. Men inget slår att se Rossöns IF, det är ju en sak som är säker.


Det blåser väldigt. Tappade dörrn när jag skulle över till fotbollen, tur att jag har superreflexer och att min handled höll.


Någon liten charm finns det nog i att folk tror att dom vet saker. Men det är klart att det är ju en fördel att få veta vad jag egentligen tycker och tänker om vissa ting här i livet. Ifall jag missat det själv.
Men tro mig, jag har lärt mig min läxa. Äntligen. So keep on going. Huvudsaken är att jag vet hur det ligger till.

Jag insåg en sak idag, sådär nästan precis efter att jag höll på att bajsa på mig av rädsla när entrédörrn öppnades. Varför den där dagen, en gång för några veckor sen, blev som den blev. Då allt las över på en stackars oskyldig mänska, att det egentligen var riktad åt ett helt annat håll. Och att det tolkades till nått helt annat, som ja, jag inte direkt kan säga nått om. För, hade jag inte varit jag. Då hade jag nog med tänkt så. Tänkt helt fel helt enkelt.
Men nu är jag jag, och jag vet. Jag vet faktiskt att ett besök på systemet kan ändra mycket. Och jag kommer ihåg att jag tänkte då, att oj.

Det bara slog mig idag påväg till skolan, antagligen kan lite distans reda ut. Hjärnan är allt bra mysko.

Meen, rätt smaskig också.


Jag och Josse satt tydligen och bad på Robins balkong. Jag kommer ihåg det nu.



Det satt fast en död geting på mitt fönster. Huvudet rakt in och kroppen rakt ut. Det måste blåst nå gröndjävulskt.

Det går att fråga sig om det var värt en biobiljett plus tjugo kronor. Att sitta och för varje tugga växer sig det större. Men, jag är väl en viking. Dock en något illamående sådan.
Kanske för att mitt huvud inte var med, inte när mina ögon alltid ska se vad dom inte ska se. Det börjar bli en ond cirkel.
Det gör bara ont. Värdelöst ont.

Deltog i ett lyssnings- och smaktest. Men som sagt, jag var inte riktigt där psykiskt då jag svävade iväg till platser som inte bör utforskas.

Hej, ja, vad ska det bli av mig?

Från din öde ö.

Existentiell kris? Nja. Jag vet inte. Mer än att jag haft en bra kväll, är pissigt hungrig men inte kan äta. Blir störd av idioter som traskat till Max. Funderar på mycket.
Lyssnar på låten som Markus Krunegård sa åt mig att lyssna på, lyssna och... ja, lyssna. Inse storheten kanske?

Du är en förlorare men...


Vattnet luktar lax. Det är illa.


Tomt, är det med. För, planen är i kras. Inte i kras, men obrukbar. Ofullständig. Samtidigt är det snart sommar. Tiden har gått så sjukt snabbt.
Kanske just därför? Nu vill jag drömma.
Drömma som den senaste natten. Är det så, om det dröms, då kommer det aldrig ske? Eller om det tänks? Är det kört då? Eller är det tankar från en annan värld. Jag vet inte.

Plingeling, nu ska jag sova. Mina ögon övergav mig för sisådär ett år sen.
Adjöken adjö.

Det regnar och åskar, tror tillochmed att det var hagel där ett tag. Jag njuter. Det är också då jag längtar hem till Rossön och sitta under plåttaket och bli döv.
Nu blir det dock en sommar i Rossön, så jag får nog mina chanser.


Tillsammans med nattens drömmar och ett vetande jag visste men ändå inte, så... It feels nice. It does.
Även om jag tror att det bli som det alltid blir. Men tills dess.



Nu ska jag återgå till min musik. Hittade åt Tatus första album igår. Det är nått speciellt med vissa skivor. Köpte den när jag var i Övik en gång i tiden. Övik, övik. Så det kan bli.
Så. Koncentration.

Den här låten är så fruktansvärt vacker. Och tolkningsbar på tusentals olika sätt.
Min tolkning just nu får mig att le.

Han är verkligen i sin egen kategori den där mannen.

Dom konstiga dagarna fortsätter. Hela den här veckan har vart konstig. Och åt helvete.

Ibland känns allt som ett spel. Utförsäljning av varandra till alla för att pumpa ut osanningar eller bara åstadkomma konflikter. Går det verkligen att sova om nätterna efter att ha sålt ut en "vän"? Eller fanns det aldrig vänskap utan bara ett spel för att det är roligt.
Men jag tror jag vet nu, vilka som är vilka. Det finns en person jag sätter högt över alla andra, en person som funnits där från princip dag ett. Men just nu har jag mest bara lust att loska varenda falskspelare i ögat och ta min ballongstol till ett annat ställe.

Så kan det gå när haspen inte är på.


Har varit duktig idag och pluggat iallafall. Var på kullen med Josse och läste tankar om journalistik i solen, tyvärr även senare blåsten. Är stolt över den disciplin vi hade, inget prat utan näsorna begravda i böckerna. Förutom då vi blev störda av Simon och Krull som höll på med nått. Vet inte riktigt om dom själv visste det, eller vad dom försökte få fram. Nåja. Har formulerat två diskussionsfrågor till på måndag, så det är avklarat.

Sov väldigt länge idag, tror promenaden igår släppte mycket spänningar, så klockan var rätt mycket efter pluggningen. Tog lite att äta innan det blev Grisberget igen. Förstår inte hur jag kunnat vänta så länge med att ta upp det igen, jag älskar att gå. Bara gå och gå, rensa huvudet och lyssna på radio/musik/ljudbok. Försöker komma underfund med sommarn som klämmer hårt, men inget svar än så länge.
Kom hem och nu sitt jag här med den tunga känslan igen. Det är det som är det bästa med att gå, inget känns jobbigt utan känslan av att det löser sig dominerar allt. Men att sen komma tillbaka och bara hinna öppna dörrn innan det lämnade återvänder är segare än segast.

Just ja, höll på att skita ner mig på andra varvet. Det började smälla av grenar som satan i skogen och jag trodde att det var en älg på krigsstigen. Vilket bara hade varit pricken över i:t. Tror att jag skulle bli rätt rädd om jag mötte en, speciellt efter att jag såg en film på youtube där en mänska blir sönderstampad av en arg älg.
Fick rådet att jag skulle sjunga mors lilla olle men jag tror snarare det skulle få en ilsken älg ännu ilsknare, så jag struntade i det.
Vet inte vad som orskade dom avsmällande grenarna, såg ingenting när jag tittade runt. Så förhoppningsvis kommer det dröja innan jag blir attackerad av en ilsken älg.


Men nu ska jag krypa ner med tankar om journalistik med livlinan i örat och avverka dom fem - sex sista bokstäverna.

Adjöken adjö.

Är magen glad, är mänskan glad. Så sant, så sant. Men, det ska jag säga att även om magen inte är glad, finns det saker som kan locka fram leenden. Dagens sannaste sanning.


Har spenderat ett antal timmar uppe på Grisberget. Finns nog inget bättre än att gå omkring och lyssna på sportradion, det är möjligt att koppla bort hjärnan. Bara lyssna och gå. Runt, runt. P4 överraskade mig väldigt ikväll med bra musik. Och Krunegårdiskan på P3 fick avrunda sista varvet.
Ett bra avslut på en mindre bra dag.

Men imorgon är en annan dag och med bra musik så känns det ju inte alltför illa. Bara magen vill vara på sin goda sida.



Fick veta för ett par dar sen att jag hade rätt då på den tiden. Mänskan ljög mig rätt upp i ansiktet. Ja jisses. Men nu vet jag på riktigt och kan släppa det avsnittet på dårskapen. Att folk orkar.
Tack och lov att jag slipper det där nu. Det är inte värt det.

Nu ska jag njuta och läsa min bok och ladda upp inför morgondagens seminarie/tentaplugg. Och för att citera en tönt; See yaaa, dont wanna be yaaaaaa. Eller nått sånt iallafall.

Hur som haver, sluta ät bananer.


Och jag ska skriva brev
Till dina närmaste och bästa
Och säga att du lurar folk
Som emellanåt är ledsna

Nu är jag fri från lögner. Även utförsäljning.


Jag sa
jag är ute på Bjuröklubb och jag tittar på stranden
Och vågorna krålar och jag vadar in i natten
Oh jag, är en vinnare runt vattnet
o ja, jag är en vinnare
vi är vinnare..
vi är redan vinnare...

Mitt i allt fick jag veta något som fick mig att fnissa för mig själv. Och jag kände att jo, jag blidde lite glad i magen. Lite sådär i smyg och hemlighetsfullt.
Det indirekt tog lite fart. Spänk jo!

Dagen har spenderats på sjukhus och sen skolan. Skulle få klart medieteorin, iallafall en bra bit på den, men Nicole tyckte att det var viktigt att jag tog en paus och följde med på programrådet.
"Det tar typ tio minuter, sen ska jag också tillbaka hit."
I sällskap med grabbarna grus tog en pippi och snuskskåning plats i Ulrikas rum och nästan fyra timmar senare var mötet slut. Men jag gråter inte för det, det var jätteintressant och även väldigt, väldigt givande. Drack en kopp te och åt en gobulle. Fika på Fredriks begäran, fika som han inte kunde äta. (Muahahaha.) Jag ser det som ett straff för fredagens uppförande, men det är nog bara jag.

Var kvar i skolan tills klockan var närmre elva och vad fick jag gjort? Inte ett skit. Eller jo, jag fick skåningen att skriva åt mig så att min sommar kanske innebär nått bra. Tyvärr fick jag ont i magen över en mening; "... 21 år."
Jäklar. Jag måste lägga på en etta snart... Jippie.
Vi lockade dit norrköpingen också, inte fick hon nått gjort heller.
Vacker allsång blev det , tyvärr blev den störd av han som skåningen önskar att hon kunde slita skjortan av och kamma brösthåret på.


Nä. Var en massa mera men, vem orkar i dagens läge? Förresten ska jag upp imorrn, kanske få glada besked. Såna dära indirekt saker. Det vore ju nått i denna värld.

Så, adjöken adjö, nu stängs fabriken för idag.

Ett par varv runt femman på Grisberget, så otroligt härligt väder. Fick en rejäl rensning av huvudet samtidigt som den känns som den gjort dom senaste åren. Kanske för att jag inte funderade i min ensamhet. Känns som att telefonen vuxit fast i örat, kvällen försvann väldigt snabbt.

Är bara så innerligt trött just nu.

All den här tiden som jag vilat och velat
Vilat och väntat och kastat bort
Inte nu, kanske sen kommer jag också tycka
Att allt dåligt för med sig nåt gott

Slakt i åttifemman inatt. Först var det Sven-Bertil som mosades mellan två norrköpianska händer och nu ligg död på satsumas-skalen. Sen var det Tuva som fick sig en smäll med min tomma plastpåse inne på toaletten, halvdöd fick hon spolas ner i avloppet.
Förhoppningsvis finns det ingen Sverker eller Lotta som gömt sig i ett hörn någonstans och väntar på att jag ska krypa ner i sängen och bli ett lättinfångat offer.



Jag fick veta en sak av Fröken cykelpump (vi är båda låååånga och blååsta?) idag som borde få mig att skämmas livet ur mig. Vilket jag iochförsig gjorde för en sekund, tills jag intalat mig själv att det faktiskt bara är hon som konspirerat ihop sin lilla historia. Ja jäklar alltså. Valborg. Sicket kaos jag befann mig i. Mer än jag anat själv. Höhö.
Men Josse jag lovar, jag ÄR inte åtta år. (Nästan så jag gråter lite.)


Nu, mjusic maestro och gömma huvudet under täcket. Ska unvika luftanfall på alla sätt.

Solen lyser varmt och fåglarna sjunger. Så skönt att traska igenom ett sovande Piteyo, ett njutbart lugn spred sig i mig. Känner mig några kilo lättare, på många sätt.
Tyvärr blev jag inte överfallen av några igelkottar på vägen hem... Det känns lite sorgligt. Men alla kan väl inte ha den turen, speciellt inte att få se en igelkott med taggarna uppe som försöker ta sig under ett staket.


Fick alldeles nyss ett erbjudande om att sitta på gräset och sjunga, något jag betackade mig för. Dels för att en av personerna i fråga stått och urinerat på huset och dels för att jag ville bevara deras öron. Det är fjaaantigt att säga så. Ett perfekt avslut på denna kväll, eller morgon om det så vills.

Eurovision på Bäckis hos fröken Johansson. Jag höll på greken, har aldrig sett en sån vacker dans nånsin! Tyvärr så fick jag inte uppleva det igen, men som Anna så vackert la det; det är det youtube är till för.
Hade tänkt att lägga mig tidigt och sova ut länge, men det blir inte alltid som det tänks. Satt och filosoferade livet över en kopp te och tiden flyger verkligen snabbt ibland.

Och nu sitter jag här, nyss hemkommen och lyssnar på musik. The one and only.




Okeeej, klockan är... fem i fem och du har druckit te? Illa.

Ska du inte med och spela...... gitarr och sjunga sånger i gräset?

The worst combination of addiction.

Fy fan va ful du är, jävla glasögonorm!

Som den sanna orm jag vart sen många år tillbaka, räkna inte gammelheten den ger dig en smocka då, så är det ju som så att ett par glasögon saknas ett ansikte som är van vid det. I en lägenhet på 34 kvadrat så finns det inte för många ställen för glasögon att försvinna. Men, som den lyckade mänska jag är, så är inte för många letningar så svåra att dom inte ger resultat. Glasögonen hade ramlat bakom elementet och det är då, mina damer och herrar, det är bra att ha armar som tar sig in.

Så, ett "hej-jag-ska-döda-mig-själv"-ärr på armen till att ha ett par glasögon på tryggt avstånd senare så tror jag att kvällen trots allt kommer att överlevas.

Och, just det. Om nån idiot får för sig att förstöra min kväll, precis som jag fick valborg förstörd, så betackar jag mig det. Håll era påhittade lögner för er själv. Saker blir som dom blir, att sen lägga över allt på ena parten är bara patetiskt.
En relation, hur den än ser ut, kräver minst två mänsker. Du måste ge och ta, inte bara ta.


Åt helvete med himlen, jag har inget att betala mer. Nu vill jag bara ha en plats att flyga bort från er.

Jag är trött på att inte vara mig. Tänk att några rader kan glida in i livet och storma om allt, ställa allt uppochner. Om piggen funnits där, småttpockande på uppmärksamhet men tryckts ner, då är det farligt territorium att ge sin in på.

Ett mejl. Det är allt som krävs ibland.


Det sjuka är att tiden inte stannat upp utan fortsatt utan pardon. Lämnat mig i skalet av vad jag trodde var verklighet. Vad som jag egentligen inom mig vet är verklighet, någon annans öde borde inte göra skillnad för mig.

Fan vad jag hatar ibland.

Niclol. Om du nånsin skaffar en schimpans och drogar ner den, då vill jag inte komma på besök. Det kanske överraskar dig, men jag trivs ganska bra med mina händer, läppar, ögonlock och näsa.

Har haft finbesök från Rossisland idag. Dom må vara knäppa men jag är stolt att dom vågar. På fredag tar nya tider sin start. Tänk så det kan bli.
Betsy (Röda faran) står fastsatt därnere, jag tror vi kommer bli en bra duo.
Tydligen så om proppen går, då ska knappen tryckas upp igen. Inget ska bytas. Det är alltså slutet på mina proppbytarmästardagar... Tänk om jag vetat det sista gången jag satt in en ny propp i gammlägenheten. Hade jag vårdat den stunden mer? Hade jag uppskattat mer att stå på tå på en pall och i blindo försöka få dit proppen?
Ja jisses, dessa moderniteter. Det blir ju ingen sport.

Markus gånger två ligger på min säng. Det är väldigt vackert, ännu vackrare kommer det bli när han (gånger två) hänger på min vägg.


Efter att jag och min mage blev lämnad själv fick jag en stund med den där känslan som slog bo i mig igår. Vet inte riktigt vad den vill mig och mina ögon, men om jag kunnat stava ordentligt på engelska hade jag lagt ut den bästa texten just nu här. Den finns inte att hitta åt nånstans, så... det blir inte så. Men jesus vilken underbart bra låt!

Ohälsosamt många lyssningar senare begav jag mig åter ner på stan tillsammans med Niclol kortbyxor Urbanson. Där införskaffades kläder. Fin mannekängning från vår sida. Så fin insats från Niclol att det blev beröm när hon visade sig i sina fynd.
Niclol gjorde även ett tappert försök att ragga upp expediten, tror dock inte att det blev nån större lycka där. (Höhö.) Och dagens var ju inte bara dom fina kläderna som vi införskaffade, utan det var ju dom vackra (!) väskorna vi fick för att vi handlade. Snacka om att ta hand om sina kunder, det är ju en sak som är säker.
Som en fiftyfifty-klubba kommer dom lysa upp världen under våra strapatser. (Eller ja, dom hade ju kunnat det om vi skulle ha befunnit oss i samma land. Poo.)

Jag ska inte ha mobil. Det är väl bara så. Är sämst i stan på att ringa och svara på sms. Men gör jag det misstaget att läsa och inte svara direkt då har det plötsligt gått en vecka.
Det är bara att inse att jag aldrig mer kan klaga på att jag inte får svar.



Nu är det dock dags att borsta vitlöken ur käften och sova. Ska vara flitig och gå till skolan nio imorrn. Fiils najs. Medieteori here i come! Och ärligt talat? Aj think i like it.

Ps. Chooosse, om du vill på Hultan med mig, då vill jag dit med dig! Lets do! Syret ska dit med, dock i singeldos. Men ack, mitt hjärta.


Ps nummer dos;
Går ju inte att förglömma den döda fågeln! Påväg till Ankaret ser jag något ligga på vägen, jag går fram. Det är en platt, tecknadfilms-, platt liten fågelunge.
Jag ser framför mig hur stackarn ramlat minst tio meter ner från ett träd.
- JÄÄJ! Jag överlevde! Utan minsta skråma. (WROOOOOM.)

För den som inte förstog så var det ljudet av bilen som körde över den. Livet är hårt.

Det är fascinerande, och skrämmande, vad en doft, smak eller låt/ljud kan frambringa för bortglömda, eller i många fall förträngda, minnen. Att plötsligt befinna sig någon annanstans för en tiondelssekund, ibland utan att greppa vad det egentligen är som lockas fram.

Sitter och andas låten som gjorde sensommarn/hösten till en sorgligare variant. Då det kändes så obegripligt stort och jag inte visste vars jag skulle ta vägen. Låten som hjälpte mig igenom vintern på många sätt och vis.
Den framkallar fram så mycket känslor, samtidigt som nya skapas. Det går som i vågor. 

Och nu är det maj. Sommarn är påväg med stora steg. Längtar tillbaka till Valborgsdagarna, det var sol och härligt. Fsat det är klart, igår åskade det. Underbart. Jag älskar åska.


På onsdag kanske jag får en cykel. Det känns kanoners. Speciellt om jag blir kvar här i sommar, vilket jag hoppas nått så otroligt på. Mest för att jag verkligen, verkligen vill få jobbet jag sökt i sommar. 
Det är det jag önskar allra mest nu.


Det, tillsammans med det där lilla, lilla fröet som slagit rot helt utan förvarning.

Och, det såklart, jobbdrömmen, det lilla fröet och den nerslagna önskningen om att jag ska få befinna mig på Peace and Love i sommar då mitt syre ska dit.

1. Jobbet
2. Peace and Love (Syre, syre, syre.)

Mest så faktiskt.

"I is good in speaking english talk."


Det finns bara en.


"Men å andra sidan måste man ju ha mobilen i fickan, så då kanske man löper större risk att få cancer i kuken.
Mobiler är farligt."

Vem viker handdukar klockan tre en söndagsmorgon? Ändå är det inte det som tar över min tanke. Det är ljust nu. Lite oväntat, men ändå inte. Men samtidigt vill jag påstå att det inte var såhär ljust igårnatt. (Inte för att jag var vaken då.) Men ändå.

Har ätit ett ägg som sägs vara gammalt och tänker att; Äsch. Datum är överskattade.


Lyssnar på herrn som får hjärtat att skära, som får hjärtat att läka, som får hjärtat att fundera en gång till. Jag älskar musik och när det kommer till speciella så blir det mer än speciellt. Då blir det mer en religion, en religion som inte dödar eller får folk att skada varann. Det är bra.
Jag tycker våld är värdelöst och att våldsamma folk kan ta sitt våldsamma och gå nån annanstans. Bättre är det väl då att lyssna på musik och vara glada? Eller ledsna för den delen.
En ren tolkningsfråga. Och jag gillar det.
Jag fascineras av att något kan tolkas på så många olika sätt.


Men nu. Varm pläd och varmt vatten. Sen en film jag hittade åt som fick mig att skratta. Meeen, så är det nått speciellt med Star Wars också.
(Efter mera låtar. Music maestro!) Över tusen av the bäst there is.

Jag vet inte riktigt vad som hände igår. Först halvsover jag i stolen, något som bara kan sluta illa. Lägger mig i soffan och ser Kanada ta ledningen med 1-0. Sen är det helt plötsligt tredje perioden och Sverige ligg under med 3-0. Har dock nått litet minne av ett uttalande.
"Är det kört nu?"
"Nej för fan!"

Gjorde också upptäckten att mobilen låg på bordet, vilket den inte gjorde innan då jag hade glömt den i Josses väska. Så mänskan måste ha vart här med den nångång mitt i allt. Mest intressant att jag lyckats hinderbana mig in i köket och tillbaka, inte i vaket tillstånd, utan att bryta benet.

Såg tredje perioden och en stund på Loser, men jag hängde inte med nått vidare så jag la mig istället. Har sovit mig igenom sms och telefonsamtal, trots att ljudet är på. Jag som brukar vakna lätt för det mesta. Har inte orkat kolla vad som står eller vilka som ringt. Folk sov säkert ändå.


Så kan det gå, när sömnen ger sig den på att slå ut en stackare. Tss.

Jag ska "lala" mig igenom livet och aldrig mer säga ett ord. Är så äckligt less på det där nu.
Fick en flashback, från en tid långt tillbaka, och då går det ju att börja fundera. Borde jag inte lärt mig?
Jo. Det borde jag.
Så, från och med nu har jag lärt mig.

Håll det långt, långt, långt, så långt bort det bara går från andra så klarar du dig nog bra här i livet.



Det är dags att lära sig läxan att det alltid kommer ut.


Thats all folks.


Nu blir massa bra musik innan det blir första hockeymatchen för mig på alldeles, alldeles förlänge. Ser aldrig på tv nuförtiden, den bara står och dammar. Skönt.
Det ska bli väldigt, väldigt bra att se hockeyn igen. Det saknas.

Jag funderar starkt på att byta ut vissa folk i mitt liv. Eller, byta ut och byta ut. Slänga iväg dom nån annanstans är mer korrekt. Mest bara så att jag ska slippa smällar i nacken, odiskreta viskningar och högljudda rop. Och det ska väl tilläggas att det inte är för min egen skull utan mer för oskyldiga folk som antagligen aldrig kommer förstå vad som händer.

Fast det är klart, skulle jag slänga iväg dom jag funderar på (allra mest Niclol) så skulle mitt liv bli rätt fattigt. Så dagens fråga är väl ifall jag ska sätta andras outpekande framför mitt liv? Tål att tänkas på.


Dagen har innehållt en massa olika saker. (Tyvärr också en smäll i nacken.) Fick ett sms från skåningen där det stog att det ösregnade ute. Det måste jag ju bara säga, om det där anses som ösregn, hur kommer då mänskan att reagera när det verkligen spöregnar? Det måste ju kännas som att syndafloden har återvänt i bästa fall.
Lektion där vi fick lära oss att vi vill ha det mjukt i rumpan. Även att Djosi är en snoppsugare. (Minst fyra idag. Bra där.) Jag fick ett akutanfall av.... att vara gammal. Niclol skriker att hon vill ha polly. (Det var dock i pc. Höhö.) Försökte mig på en "mirrors"grej, att slita av mig nederkäken från ansiktet. Det gick inget vidare.

Kvällen avslutades med film hos snoppsugarn. Jag lyckades spilla ner mig med vatten ala Mr Bean. Men jag bjuder på det.


Har hittat ett supersätt att somna på, känns skönt. Så, nu ska jag ta och göra det. Jag hoppas dock att mina sjuka drömmar tar och lugnar ner sig ett snäpp eller två.

Godnatt världen, ge mig styrka att bli supermedieteoria-smart.

Det ligger en gaffel i min byxficka. Enligt Niclole är det nödvändigt att ta med en om det är dags för en promenad i skogen. Om du möter på en björn (och har varit klok nog att tagit med en gaffel) ska du tänka Harry Potter och hoppa på björnen bakifrån och köra in gaffeln i ansiktet på den.
För, tydligen gör Harry Potter så mot nått monster. (Information från en skåning.) Och det vet väl alla, att film det är ju möjligt att hända i det verkliga livet.

Lyckades skrämma mig extremt illamående för nån timme sen. Tänk vad en felläsning kan göra med en stackars människa. Från och med nu ikväll ska jag sluta läsa mejl.



Sitter och knarkar musik, kopplar bort tankar som inte får tänkas men ändå försöker ta sig in genom mina filter. Ska snart ta och släcka ner, lyssna ännu mer och andas.
I en annan värld kanske det sett helt annorlunda ut, men vem glädjer den tanken?
Jag blir galen men samtidigt inte, det bekräftar mer det jag redan visste.

"För fan Josse, du skiter ju inte ut ungarna!" - allas vår Niclole Jensen.
Ungefär den nivån har allt legat på dom senaste dagarna, kvällen har varit i sin egen extrema nivå. En sen promenix för Orangea klubben ner till Coop, en promenad som innehöll väldigt mycket orangea saker. (Kan vi inte byta namn till gula?)
Jag skulle tippa att vi är Piteås, om inte Sveriges, mest missfärgade mänsker. Men vi bjuder på den.

Känner mig fortfarande helt i oordning, väntar på att känslan ska försvinna. Den som väntar på nått gott... Fast, jag har ju lagt ner min tanke på att det finns en god gud här i världen, så varför ens fundera?

Men dom tre senaste veckorna har innehållt så otroligt mycket idioti och skratt så jag dör nog inte än på en sisådär 200 år. Jag har så härliga folk som sprider glädje. (Och får varandra att hamna i fyllecell. Och får varann att slinga håret. Och får folk att vända sig om i bilar. Och skämmer ut varann inför andra.)

Tänk en säng-nerbärning där dom fastnar. Höll på att skratta ihjäl mig. Kan ärligt erkänna att det är första gången sen i mars jag är glad att jag ska undvika tunga lyft. Inget ont som inte för nått gott med sig? Kan så vara.


Äsch. Nu ska jag koncentrera mig på min supermusik innan jag ska tvinga mig att somna. Redovisning och annat kul inom några timmar. Wie, we alla säger.

Godnatt snart världen. Bra drömmar och glada magar.

I torsdags var det någon som antagligen hade väldigt, väldigt roligt åt mig där uppe, ovanför. Jag börjar tro att det är farligt att tänka, det kan ske konstigt då. Iallafall är det cirka två minuter, två ynka fjuttiga minuter, som jag skulle vilja veta vad som hände.
Eller, så kanske inte.

Hjärnan är en alldeles för jobbig sak. Min speciellt. Hur kan den stänga ute viktig information?

B, a till z. Helt meningslösande till det faktum att det var som var, aldrig vara som det borde.


Vad är chansen att gå ut och sen bara baahaaa. Inte stor, men tillräckligt för att vara vad det inte borde vara. Ovärt är första, andra, tredje. Hundrade också vidare. Mer och mindre.


En bro över kallt vatten. En bro till det som älskas. En bro som gör allt. En bro.