Bryntesson

Att veta är inte alltid befriande. Det kan vara som att sitta i en rävsax. Frågan är när räven börjar gnaga av sig benet för att komma loss.

Jag är glad för musik. Imorrn kanske jag kom att mötas av en skiva som kommer göra mig så otroligt glad. Ett år. Jag är glad att jag vänta på att köpa den tills nu. Dubbelskiva och under hundringen.

Hur är det tänkt att skivor ska säljas om dom kostar över 300 kr? En vanlig enkel. Idioter. Jag blir galen. Önskar mig rik. Sicken skivkollektion jag skulle ha.



Tänk att ha vart i la Estocolmo. Två flugor i en smäll.
(Det är ju det jag säger. Han är en gud.)
Varför bor jag aldrig så jag kan va där det som gör ens öron lyckliga är.

Jag vet inte hur skrik skrivs ut, därför kan jag inte det. Annars skulle jag skriva ett stort skrik. Jisses i mitt liv. Sen klockan fyra imorse.
Trodde det hade lugnat ner sig vid sextiden. Lyckades ta mig till Ankaret och köpa ägg och mjölk. Hade lyckats slänga ihop en tjockpannkaka. Men nu ligg jag här igen.

Har jag rätt att vara bitter? Bah. Nä, jag vet att det skulle kunna vara mycket, mycket värre. Har inte spytt av smärta, fast det beror nog mest på att jag inte hade orkat resa på mig och antagligen kvävt mig själv.

Istället för att få ett anfall på några timmar som gör mig helt ofunktionsbar så har det gått någorlunda smärtjämt i nästan 20 timmar. Tummen upp på det!


Ps. Har hittat åt den borttappade telefonen, som inte var borttappad.

Ser mig själv i spegeln och far tillbaka till en tid när jag hade enfärgat hår. Sen kommer jag på att det är oroväckande få år i mitt liv jag haft det. Så, jag kanske inte ska klaga.
Eller helt enkelt raka bort allt och hoppas på att det som växer ut har en färg.

Behöver verkligen klippa bort skiten. Så här långt hår har jag inte haft på över ett år. Eller kring ett år kanske? Snart sätter jag väl hår i halsen igen. Hemska tanke.


Ser mig själv i spegel och inser att vitt (verkligen) inte är min färg.

Har lyckats göra ett eget hål i örsnibben. Det är ganska lyckat med tanke på att det redan fanns ett hål sen förut.

Hör min (under?)granne sjunga så fruktansvärt inte vackert och jag antar att det inte är alltför illa att komma bort för ett tag. Jisses, sicken karl. Försöker överrösta med min egen musik, det går inte så bra. Jag hoppas verkligen att det är musiken som är det sjungande. Fast.. ja. Hm.
Hjälp.


Ändå kan jag inte låta bli att önska att jag kunde blunda och sen när ögonen öppnas igen är klockan sisådär elva och jag är hemma igen. Det, det vore allt nått bra.

Jag älskar inte längre makaroner. Jag verkar inte ens tycka om det längre. Hur gick det här till?



Skulle kunna offra mitt makaronpaket för att få ligga kvar här resten av dan. Om jag blundar och önskar riktigt, riktigt mycket då kanske mitt hjärta håller sin normala rytm.


Tjugo minuter till, sen dusch. We can to this.

Jag antar att mina lungor kommer att smärta tills dom får tömmas. Hade behövt ett par öron att dissekera för den uppgiften. Mina senaste (troligen över) 30 timmar har innehållt väldigt mycket råd, ändå kommer jag inte göra nått åt det. Ingenting kommer att förverkligas.

Nånting säger att Zach Braff är en gud. Många tack åt det hållet. En känsla sådär.

Mina öron mår gott.

Natten är min tid. Det är då jag är smart och kreaktiviteten flödar. Vackert och sant. Igår gick min hjärna på högvarv mellan klockan 00:32 - 01:24. Efter det tänkte jag att det nog var bäst att börja traska hem då min blåsa höll på att spricka. Så jag sparar min hemtenta (ja, t e n t a) som jag lyckats skapa mycket klokheter till. Lägger över den på Usben och skyndar hem, så gott det går utan att halka. (Men, hade jag ramlat och slagit ihjäl mig hade jag nog dött lyckligt med tanke på det vackra i mina öron.)

Kommer hem, känner hur det fortfarande flödar klokheter inuti och tänker att jag ska ta och skriva mera. Sätter in Usben och.. nej. Nånting är inte där. Några sidor efterlyses saknade.

Behöver jag ens nämna att det som kom från mitt huvud och ut ur mina fingrar mellan klockan 00:32 - 01:24 för alltid är förlorat. Typiskt. (Höll på att bryta ihop där ett tag idag när jag insåg verkligheten. Skyndade hem men, vad hjälper det att sura?)

Har skickat in den och skrivit ut. Det fanns inga stift så det gick inte att häfta ihop det.



Folket är i Estocolmo. Bobban är där och spelar. Tydligen har Poopern sett både Anders Ekborg (hon vägra sjunga; VEEEM SEEEER EEEETT BAAAAARN?!) och Tippen-Lasse (hon skrek inte; TIPPEN HURRA HURRA HURRA)! Fusk. Just det, kanske tillochmed så att hon såg Olle Ljungström cykla omkull. (Hon vägra sjunga; JAG ÄR EN APA SOM LIIIIKNAR DIIIIIG.)

Jag tror på att jag har någon som ser efter mig. Varje gång det känns helt kört kommer det en låt. Nej, inte en låt utan en Låt. 

Som en blixt från klar himmel slår det mig, helt försvarslös där jag sitter på buss 100 påväg bort. Lasse Lindh. Det är ju bara att inse att jag kommer att grämas över detta resten av mitt enfaldiga liv. (Vilket är en grov överdrift, men ändå.) Lasse Lindh. Allvarligt talat.
Bra jobbat där klantarsle!


Sitter i Rossön nu. Kom hit igårkväll utan att berätta för Poopern. Hon hade inget anat, trots att hon ringde och väckte mig på bussen. (Då satt jag tydligen i Sveriges mest skakande buss, om jag ska tro på dom andra. Buss..värdinnan (?) försökte febrilt hitta åt en annan buss, men inte förrns i Umeå skulle det bli sanning. Hur som haver.)
Kommer hem, sitter och titta på hockeyn. Seg match mellan Leksand och AIK. Poopern kom hem, drygar sig. Kommer in i rummet för att visa pappa studentmössan. Men ryggen mot mig den lilla apan, så jag nöp hon i arslet. Höhö.

Så. Här är en syster som inte är så självisk. Ikväll är det musikal. Jäj!


Men, nu blir det itagning. Adjö. Får ävär. Fast, först måste jag bli avbajsad.



Ps. Om det är fint väder på lördag ska vi ta skotern ner till sjön och grilla! Vem är lycklig över att ha farit hem? Åh jäääs! 

Har hittat en av dom renaste tonerna jag nånsin hört en mänska ta. Det är vackert och ger mig gåshud. Har lugnat ner mig sen teknikfadäsen. Det hade kunnat vara värre, kanske lika bra att vissa saker försvann.

Gårdagens upptäckt som gjorde mig glad: två tidigare olyssnade Markus-låtar!
En skänk från ovan. Det tillsammans med nya stjärnan på min himmel lämnar ingen orörd. Mer musik till världen.


Har vaknat två dar i rad av att min mage håller på att förkorta min livsglädje. (Eller, rent tekniskt vaknade jag av min grannes vackra morgonstämma igår.) Jag hoppas och ber för att det inte ska upprepas igen nästa gång jag vaknar. Magontet alltså, inte grannen. För vem vill inte bli väckt av gitarrspel och sång?





Som på ett bananskal halkar jag in och snubblar till. Funderar, fast jag inte vill. Hittar och ser, hittar och suckar. Egentligen helt meningslöst, så varför slösar jag energi?
(Tänk att jag kunde förutspå det redan då. Redan innan, redan påväg på en väg.)


Påtal om markusluggen. Det går att bära upp.

Teknik får mig att vilja slå huvudet i ett bort på Ace Ventura-sätt. Hur är det möjligt att vara så oteknisk? Jag hatar det här.

Har på något, antagligen omöjigt, vis raderat allt musikliknande från mitt minneskort på mobilen. Hur stor är chansen att det sker?
Jag blir galen.


Pricken över i:t med det faktum att min digitalkamera gick sönder i fredags. Och att datorn börja pipa oroväckande igår. (Trodde att det var ett brandlarm hos en granne.)



Jag ska bosätta mig i en kåta långt borta från all pissteknik som ändå bara är helt värdelös. Jag har ingen teknikallergi, däremot så verka tekniken vara mer än allergisk mot mig.
BAJS.

And then she will. If she wants to.

Jag är så trött på att känna all den här osäkerheten som inte vill försvinna. Osäkerheten om framtiden, osäkerheten om livet i stort.

Jag vill ha fredagen igen. En helt superduperunderbar dag. Först med tv-sändning och avslutning med sing star mitt i natten i ett sovande Ankars.
Jag vill glömma allt för en stund och skratta med mänsker som är dumma i huvudet. Jag vill sitta på en säng och prata liv. Jag vill va på kåren med bra musik. Jag vill promenera till Max tillsammans med en hög yra mänsker. Jag vill ligga på en säng och skratta åt misslyckade guitar hero-försök. Jag vill sitta på en soffa och önska låtar medans en kunnig mänska tar ut ackorden på en gitarr. Jag vill ligga på en säng och hitta på egna texter på låtar.
Jag vill komma hem när morgonljuset får mig att undra vars kvällen tagit vägen.



Jag har ett blåmärke på armen som är format som en smiley. En glad mun och två ögon. Jag tar det som att min kropp har en väldigt udda humor.
Jag tar det som ett bra tecken och att vi tillsammans ska vinna kampen.

I try to sort things out read numbers in lines
But when I try to explain, it all sounds insane

Förresten borde markus-luggen bara få finnas på den rättmätige ägarn. Bara som en liten parantes.

Jag skulle tippa på att jag är den enda mänskan som håller på att knäcka av fotleden på ryggstödet på skrivbordsstolen när jag ska sätta mig på den. Den vänstra fotleden och jag sätter mig från höger, det borde vara fysiskt omöjligt.


Ja jisses. Men, nått ska väl jag vara duktig på med.

Nu: Nyss hemkommen och snorhungrig. Det riktigt skriker i kroppen efter näring och skit. Har tydligen lyckats vandra vägen till Max och tillbaka, hem till Robin där det för min del först blev utskrattning av Knurban och Lillis tama försök att spela guitar hero.
Sen blidde det sing star.


Är det någon som eftersöker någon som kan skriva texter till låtar så finns jag här. Bara som en anmärkning på himlen så att säga.
Känner att jag har en otrolig talang i det ämnet som borde tas tillvara på.

Studio A 15:00 den Trettonde mars 2009.

Vi var så grymt bra! Härligaste och bästa gruppen någonsin. Är väldigt imponerad av oss alla. Speciellt Vanessa och Emma. Vanessa med flera tidtagarur och Emma med bildkollen.
Jäklar i mig.
Har haft så roligt med alla dom senaste tre dagarna och våran sändning blev så bra. Jag tror och hoppas att Jenny märkte av våran energi och otroliga gruppgemenskap.
Alla var verkligen på sin rätta plats. Går nog inte att beskriva hur kul det har varit. Jag hoppas att vi kom att göra nått ihop igen, så superduperbäst som vi var.

Supergruppens supertv-sändning!

(Med tanke på vad folket het på msn så tro jag vi är rörande överens.)



Sitter och laddar upp med the Sounds. Så längesen jag lyssnade på detta album, det kommer alltid att symbolisera påsklovet. Det lovet jag låg ute på ett liggunderlag varje dag och lyssnade på skivan och läste. Med Poopie liggandes vid mina fötter..


Sen i tisdags har jag blivit paranoid. Men.. i hela mitt liv har jag försökt att bota det onda med mer tyngd och nu är det inte bra. Inte bra alls. Måste lägga om hela mitt tänk och mentalitet när det kommer till allt det onda. Vilket kommer att bli svårt. (Tycker jag var duktig på Ica som inte bar nått med vänsterarmen då den inte var på min sida, fick tillochmed Urban att lägga ner en sprite-flaska i min korg utan att mänskan fatta läget. Muahaha.)
Jag vet inte vad allt betyder och tror att jag ska ta kontakt med ordföranden för det och se vad det egentligen innebär.

Och på tal om det. Urban kläckte ur sig årets fråga på det sorgligaste sättet mänskan kunde uttrycka det. Jag höll på att skratta ihjäl mig.
"Tycker inte du..."
Höhö.


Just det. Ni som kör bil. Ärligt talat. Det är halt. Idioter.

Fick en bekräftan igår som jag trodde att jag skulle må bättre av. Så var det inte.
Det var en bra läkare iallafall, som lyssnade och förstog. Gick ändå därifrån med gråten i halsen och kunde inte komma hem förrns åttatiden.
Då kunde jag känna efter, men ville inte. Orkar inte.


En asrolig dag idag. Härligaste gruppen i tv-studion. Vi ägde skiten ur allt! Lärarn var imponerad av oss. Mycket beröm till mycket berömningsvärda mänsker.

Jag klarade tv-tentan. Helt sjukt.

Jenny tyckte synkbilden var jättefin, jag har gått omkring med onödig ångest. Jag klarade det, helt sjukt det med.


Fast det är klart, igår hände det en rolig grej. Jag fick ett erbjudande att få mitt namnbyte betalat. Höhö. Synd bara att jag inte har några större planer på att döpa om mig till Greta.

För imorrn är ju ingen vanlig dag, för det råka ju som så vara Knurbans 20-årsdag och ingen present blir det från mig. Men, jag lovar! Den är på gång.. Det har bara vart så jäkulens mycket den senaste tiden, så min superpresent har inte fått tillräckligt med uppmärksamhet från mig. 

i hear in my mind all these voices
i hear in my mind all these words
i hear in my mind all this music
and it breaks my heart



Fastnade med återhittade skivor. Alla med sin egen historia, alla med en bit av mig. Den jag var.
Gudars.

Nä. Ska trycka på stopp-knappen och lägga mig med Jonas Gardell.


And who counts the years
That disappear
Who counts the tears
Who knows your fears
Where do years go
We waste them so
Where do tears go
When they don`t show

Det är alldeles för skönt att kasta saker i väggen.


Vad som stör mig mest är det faktum att jag upptäckte mina nycklar halvvägs in i hålet under skrivbordet imorse när jag tala med Dennis. Sen vet jag att jag la dom på datorn. Men, ja.

Good bajs. Och god natt, för nu går jag och lägger mig.

Kommer hem och det luktar curry. Har inte ätit nått kryddat med curry på nästan en vecka. Ändå luktar det curry. Jag blir sugen på curry, men.. det går ju som inte att äta en massa curry nu. Det blir ju helt fel med världsplanen.
Tänk så det kan bli.

Ändå är det curry som lockar mig. Jäklar, jag är sen några veckor tillbaka helt förtjust i curry. Curry är svinigt gott!
Hur många H finns det i detta?


Slog handen i.. ja, skyddet för att man inte ska ramla ner på backen, utanför Nicole. När ska min otur ta slut?


Mina vita strumpor blev svartade av skorna. Typiskt. Mina skor som jag inte haft på över tre månader. Så kan det också gå.


Nä. Nu ska jag återgår till att sniffa curry och önska att jag hade haft mig en personlig kock som kunde gjort mig en maträtt med en massa curry.
För som sagt, curry det är ju allt bra gott det.



Ps. Jag vetinte. Men om du är så otroligt äckligt jäkla korkad att du tacklar någon som står mot sargen, då ska du ha ett straff. Ett hårt straff.
Skadar du personen i fråga så den inte kan vara med, då ska inte du vara med förrns personen kan vara med igen. Och då ska du ändå få vänta ett antal matcher tills du får släppas in i sargen igen.
Skadar du personen permanent och karriären tar slut, då ska din karriär ta slut.
Jag hatar människor som tacklar i ryggen mot sargen. Så otroligt jäkla korkat!

Sitter och tittar igenom massa bilder. Älskar snöbilderna. Det var en bra vecka, den veckan.

Jag börjar undra om jag undermedvetet försöker ta livet av mig. Nattens bravader har fullföljts av dagens.

När jag skulle gå hemifrån Malin så missar jag dom tre sista stegen i en trapp och flyger handlöst ner. Mitt makaronpaket fick sig en smäll. Tss. Tappade känseln i höger fotled och nu är knölen några nummer för stora.
Efter att halvhaltat mig hem så stuper jag över en stol i köket. Makaronpaketet fick ännu en smäll. Har ingen aning om hur det fallet gick till. Skulle tända i taket och PANG.
Så kan det gå.


Det blev lite filmat idag. Vi är allt bra duktiga. Det faktum att det tog oss ett par timmar innan vi kom oss ut är en annan sak. Jag och Dennis har en speciell överenskommelse. Om nån vill veta så stjäl bandet där Dennis sjunger om månen. Höhö.



Hjärnan. Kom tillbaka! Jag behöver dig.

Vaknar helt sne i kroppen, nacken är mongo och blåmärke på handryggen. Undra om jag försökt ta livet av mig i sömnen? Det går ju att fundera. Min näsa gör också ont.


Väntar på att Spännis ska blir färdig med det han håll på med, så vi kan påbörja inslagsfilmning. Tyvärr sket sig den superbra grejen vi skulle gjort igår så frågan är om denna dag kan ge nått.
Spännis, Prinsipessan och Brynte en supertrio som svävar iväg alldeles för mycket. Satt några timmar på Nodo och gjorde ingenting. Men det var skönt. Schampaolo och Scherminator var där ett tag med.


Nä. Ska återgå till låten med stort L. Rösten med stort R. Känslan med stort K.


Även om jag inte vill erkänna det så saknar jag. Sjukt egentligen. Jag som längtade därifrån, men känslan.. Jag saknar vissa saker. Det som blivit självklart och inte längre finns kvar. Den tillåtna ensamheten som inte fungerar här.
Kommer antagligen aldrig mer att fara dit. Konstigt.

Det är stunder som denna jag önskar att jag bott i ett hus. Då hade jag kunnat skruva upp volymen på max och ylat med. Men, av respekt till mina grannar (synd att den inte är besvarad) så ska jag inte göra det.
Förresten så är klockan mycket, för en pensionär som mig så är det inte bra att vara uppe nu. Därför står tandborstning närmast på schemat. Men jag kan inte slita mig från låten.. Nog för att den hörs inne på toan också, men ändå.

Det är så vackert att det blir blött i ögat. Känslor. Tänk att det är möjligt att sjunga så känslofyllt.
Snacka om att karln vet hur han ska utnyttja sin prosodi. Tack och lov för det.




Ps. Jag har en inbyggd snusdetektor. Ja jäklar i mig.


Ps 2. Har en helmassa att säga, men är för lat att få ner det i ord. Men idag var en rolig dag. Trots armbågen rakt i ansiktet och annat.


Ps 3. Imorrn förväntas ett svar.


Ps 4. "Äh, jag kommer ändå brinna i helvetet, så varför inte?"


Ps 5. Tillhör inte längre.


Ps 6. Kom nyss på min fascination för tänder i spegeln. Kanske borde ta mina gjutna tänder som ligg nånstans hemma i Rossön och ha på en hylla. Tandraden innan operationer och tandställning. Intressant.


Ps 7. Fick Poopern att köpa kellogs special K och gilla det. Muhahahahahahaa.


Ps 8. Hittade ett bajs-mms från Poopern på min mobil. Jag skrattade.


Ps 9. Timothy Treadwell. Slå mig, väck mig.

Musik gör mig så otroligt lycklig. Tänk att jag verkade glömt det för en sekund. Glöm trötthet och annan skit, lyssna på musik och känn hur blodet bara.. Allt blir så lätt.

Musik är livet. Jag kommer aldrig klara mig utan det.


Och jag är allt bra kär i Markus. Så många gånger han hindrat smällen från när fallet tar slut.


Nu ska jag bege mig över Knurbans och peka och skratta innan det blir raka vägen hem till sängen. (Skulle ge mig en sisådär fem - sex minuter. Höhö.)
Ska försöka bekämpa tröttheten som fått mig att ligga helt utslagen hela dan.


Föralltid.

Gjorde precis en upptäckt som ställer till det så jag inte vet vad jag ska ta mig till. Tröttheten får mig att vilja sätta mig i ett hörn och gråta. Allt går käpp rätt åt helvete just nu.
Vet inte vad jag ska ta mig till.



Hade saker, men allt bara försvinner med tröttheten. Jag orkar inte. Skjut.

Just det, dagens första upptäckt är att jag inte kan säga plötsligt. Så, det blir till att radera ut det ordet från mitt språk. Tur att det finns synonymer.