Bryntesson

Tydligen var jag arg igår när jag var ut och gick, visste det inte när jag gick men under promenadens gång kom det fram mer och mer. Då är det bra att det går att sparka på snöklumpar. Kände mig som en elefant som spelade fotboll med den där bajskameran. Fast det berodde mer på mina skor än nått annat.

Ska ut en sväng sen igen och terapia mig lite mer. En skön känsla att stå och sparka ner klumpar på isen, fast igår ledde det till att jag blev alldeles snurrig i huvudet.
Får se om det är lika som igår, så jag är alldeles vit i håret och på sladden till hörlurarna när jag kom hem.




Det var nog tur att jag följde rådet jag fick av Antonias bok igår. Hade kunnat slutat illa.
Men det hindrar mig ändå inte från att först bli alldeles lättat nu och sen arg på mig själv.
För första gången i hela mitt liv önskar jag att jag kunde tycka som alla andra. (Inte för att jag vet varför, då skulle allt va så otroligt mycket jobbigare än det redan är.)