Reslutatet
Kom att tänka på hur det hade varit om det hänt för tre år sen. Lite skrämmande faktiskt. Är inte överhuvudtaget samma person som då. Jag hade nog dött av rädsla då, inte för att det nästan var det som hände nu. Men jag tror att jag kan hantera det bättre nu.
Igår när jag släckte lampan låg jag och funderade, med tanke på hur jag tror att vissa saker är och blir så överlåter jag allt detta nu till den som styr det hela. Kan inte göra så mycket mer, vill nog inte heller det faktiskt.
Det blir som det blir.
Måste bara tillåta mig att förlåta mig själv.
Igår när jag släckte lampan låg jag och funderade, med tanke på hur jag tror att vissa saker är och blir så överlåter jag allt detta nu till den som styr det hela. Kan inte göra så mycket mer, vill nog inte heller det faktiskt.
Det blir som det blir.
Måste bara tillåta mig att förlåta mig själv.
låt förlåtelsen klinga i ditt bröst, så föds hoppets röst
Fick känslan av att nästa år kommer bli bra, det är så mycket som annorlunda nu. Dels ska jag för första gången på riktigt riktigt länge göra nått som jag valt själv. Nått som ingen har haft inflytande på, nått som ingen sagt åt mig att göra. Det känns riktigt bra, speciellt med att jag inleder året med det.
Sen att jag ska fira nyår med mina tre absoluta favoritmänsker kan inte gå fel.
Sen att jag ska fira nyår med mina tre absoluta favoritmänsker kan inte gå fel.
Mitt hår ser förjävligt ut, för första gången har "det kan ju inte bli värre än det redan är" slagit fel. Har aldrig haft så konstig färg i håret. Men det positiva är att håret nu är i en färg plus att jag inte ska göra nått som måste fastna på kort, som skolfotografering eller student.
Förhoppningsvis kommer Pooper hem med en normal färg sen, för så här kan jag faktiskt inte gå omkring. Även fast hon fått för sig att det inte alls ser konstigt ut. Och att hon påstår att det här är min normala hårfärg. Hon är inte som andra den där, fast det visste jag ju sen innan. Chansen att jag ska låta hon leka med en sax i mitt hår är minimal.
Nä, nu ska jag ta och leta åt mina långkalsonger som jag tro ligg i min väska, sen ska jag ge mig ut på en välbehövlig promenix. Inte så himmelens kallt ute heller, så det ska bli riktigt skönt. Nu är det jag som ska gå och knastra i snön. Underbart!
Kommentarer
Trackback
