Okontaktbar

Blev väckt halv fem imorse pågrundav att min telefon är mongo. Ett starkt bevis på att allt jag tar i går sönder eller inte fungerar som det ska. När jag väl vaknade och klev upp ringde jag det samtal som jag ringt varje dag och möttes idag av : tjänsteresa.
Får jag inte tag i mänskan imorrn kan jag lika gärna lägga ner skiten. Det lockar väldigt mycket.

Jag väntar bara på att det ska smälla till och smärtan ska komma. Det är nått som är pågång det känner jag, antingen blir det ingenting eller så blir det en öroninflammation. Självklart är det högerörat som ska krångla.
Har vätska i det. Varför just det högra? Varför det opererade helvetesörat.
Hör inte mycket alls, gör inte det i vanliga fall heller, men nu är det inte bra alls.

Tror att det beror på att det är så himla kallt i min lägenhet som en förkylning börjar leta sig till mig. Det är verkligen svinkallt här inne. Enda stället det är varmt är inne på toaletten och där befinner jag mig inte speciellt ofta. Inte ens i sängen under täcket är det varmt.
Jag är kall på alla sätt och vis.




Ikväll var det gruppdejt, vi gick och åt och sen blev det skräckfilm. Jag tror att våran grupp är katastrofernas grupp nummer ett, ingenting blir bra när vi håller på. Men kul har vi och tur är väl det.

Blev halvt ihjälskrämd när vi skulle gå. Tror aldrig jag blivit så rädd. Hjärtat stannade nästan.



Tallriken som jag slog sönder ligger fortfarande i diskhon. Jag kan inte ens diska nuförtiden utan att hä sönder nått. Först var det ett av martini-glasen som jag fått av Vivi och igår var det dags för en tallrik. Locket till min mp3 är spårlöst försvunnen med.

Behöver en varm kram och en försäkran om att allt kommer att lösa sig. Nån som vet och kan säga att det är lugnt. Just nu känns det inte som nått kommer att sluta bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0