Bryntesson

Jag är faktiskt glad över att sitta här idag, igår trodde jag inte det. Har nu upplevt det där med att bli dåligare för varje steg. Hade världens lust att lägga mig ner på asfalten och ge upp, men det hade ju varit väldigt meningslöst. När jag väl tog mig hem och fick sätta mig ner igen, efter att ha suttit i en busskur och halvdött, så funderade jag ett tag på att plocka upp telefonen och ringa efter hjälp. Men det hade betytt att jag vart tvungen att krypa ut från toaletten och få tag på mobilen.

Nu sitter jag iallafall här och väntar på att dörren ska ringa, förhoppningsvis slutar det falla blött från himlen.





Och lälin, you just määjd maj däj!