Bryntesson

Varför börjar det här låta som visan om mitt liv? Så fort det händer bra saker händer något dåligt som drar ner det till skit igen. Jag förstår inte.
Visst, jag har inget annat val än att göra det bästa av situationen, men förstår ni min frustration?
Hade jag vetat detta så hade jag nog gjort annorlunda och vad säger det?


Det känns som en otroligt stor lögn och nu är det jag som är tvåan, precis som alltid. Jag blir galen! Just det här också.. Det här är M I T T, snälla låt det vara. Snälla låt mig ha det här för mig själv.
Varför, varför lyckas det alltid förstöras.

Min glädje som jag hoppades skulle komma kommer inte att komma och det är så otroligt frustrerande. Har en stor lust att spola ner mig i toaletten och ser vars jag hamna.
Vem vet, kanske att jag kravlar mig upp ur en toalett i Spanien, långt långt långt bort.

Får se hur lång tid det tar innan jag verkligen tar in det som händer och ärligt talat sätter mig och gråter. Varför får jag aldrig har mitt ifred..



Nej, nu måste jag rycka upp mig, det kanske inte är extremt illa som jag tror. Även om det enda jag har lust med just nu är att dra pläden över huvudet och aldrig mer säga nått.



Idioter, varför finns det inga kvoter för idioter?