Kramp

Och jag som trodde att natten till fredan va en jobb natt då det blev noll timmarns sömn och jag var helt borta hela dan igår. Vaknade till i huvudet när det var dags att gå och sova.. Wi.

Herrejäklagud. Jag hatar att inte kunna sitta, stå eller ligga. Det finns ju som inga alternativ kvar.

Frågan nu är om det ens är nån halvmening med att klättra upp i sängen när jag troligen bara få klättra ner igen, nog för att det i sig kan va underhållande. Än så länge har jag inte brutit nått, helt iallafall. Tss.
Skulle inte förvåna mig om jag gått och drage på mig nån magkatarr eller annan skit. Det vore typiskt men inte direkt oväntat, inte med tanke på hur saker och ting är och har varit dom senaste månaderna. Blä.


Fast, bortsett från det så mår jag faktiskt bra. Har kommit underfund med att det inte är nån mening att älta vissa saker om och om igen. Även fast det ibland bara kommer över mig, som idag när jag stog i en kö. Men en vacker dag har jag nog skakat av mig det här med.




Äh, lite cheers på det här så blir det nog bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0