Bryntesson

Helt plötsligt bara slog det mig. Eller, plötsligt och plötsligt, jag har vetat i sågott som hela mitt liv vad jag vill göra. Det finns bara en enda sak som jag ser mig själv jobba med. Det har aldrig funnits nått annat. Det är bara så det är.
(Iallafall om jag bortser från den tiden i mitt liv då jag ville bli eldslukare, fråga mig inte varför. Men femåriga Sandra var helt inställd på det.)

Hursomhaver så finns det egentligen bara två saker jag är bra på. Dom två sakerna går ihop, sen finns det en tredje som också går ihop.. Det är som samma genre.

I hemlighet har jag haft en annan dröm, en som jag är påväg att förverkliga. Nånting som jag drömt om bra länge nu, inte riktigt lika länge som det första. Nånting som egentligen inte borde vara möjlig för mig, också därför jag hållt det för mig själv. Egentligen borde jag väl inte ens våga drömma om det.
Men om egentligen fanns så skulle jag inte ens sitta där jag gör just nu.


För fyra år sen gjorde jag ett val som inte var meningen. Det var inte min första tanke. Jag hade inte kunnat göra så mycket annorlunda med dom regler som gäller och det blev som det blev.

Det är ändå rätt sjukt att mitt i när det var som absolut jävligast, då jag utan att tveka hade kunnat gå och aldrig vända om igen så fanns den där tanken, drömmen, där och fick mig att vakna till.
Frågor skickades, svar mottogs och jag var så inställd på att det skulle bli bra.

Sen kom sommaren, en sommar som tog knäcken på mig. Den 14 juli kändes det som om jag sögs tillbaka ner i skiten. Men jag bet ihop och tänkte att jag klarar det här, så illa är det inte. Så illa var det inte heller, men det var inte bra. Det var helt enkelt inte jag.
Att sen resten av året var ren och skär pina hjälpte ju inte till det minsta. Men sen kom tanken tillbaka igen, den som jag övergav den 14 juli. Den dröm som med alla odds tydligen skulle fortsätta vara en dröm.

Jag letade och fann dom svar jag ville åt, men här får jag skylla mig själv som var alldeles för trångsynt. Det tog mig ett tag, även om jag innerst inne visste redan, att vissa saker är värda att offra.
Men det var i slutet av förra året, början av detta som jag hittade nått. Men sen självklart tänkte jag inte alls där ett tag, var påväg att nöja mig med nått dåligt. Fast ibland kanske det är bra att förlora sig i nått och tänka att det här är bra, det duger nog.. förutsatt att jag själv kommer på sen att det är feltänkt. Mycket feltänkt.
Hade jag gjort samma misstag igen så tror jag att jag förtjänat det värsta. Men som tur är så har även jag mina stunder.

Konstigt hur allt kan bli.



Så sitter jag här i valet och kvalet inför hösten. Jag har lite mindre än 24 timmar på mig. Det som slog mig är att jag kanske valt fel, igen. Fel är förresten fel ord.

Antingen går jag på det jag kör på just nu, en dröm som egentligen är omöjlig. Jag har varit helt utdömd men tagit mig hit. Skulle vara så skönt att knäppa mänskan på näsan och visa hur otroligt fel det var. Jag har drömt om det här så länge. Det skulle vara en riktig revansch och bevis till alla som höll med.
Det är ingen mening att förklara i ord.

Eller.

Ska jag göra det som jag skrev på mina visitkort när jag gick i tvåan. (Var så stolt över dom, fick dom tillochmed inplastade. Lättroad när jag var liten.)
Det som tagit mig igenom livet på ett rofyllt sätt och det som jag är bra på.


Det är svårt. För även om det på ett sätt är likt så är det väldigt olikt ändå. Vad som är bäst är att jag kan bli både och, men då gäller det att jag gör rätt val.


Just nu känner jag för att gå in och ändra, men hur kommer jag känna sen. Det lilla jag vet om mig kommer jag gå igenom alla möjliga kval innan svaret är här, vilket val jag än väljer.. Men..

Nej, ska läsa igenom det hela en gång till. Jag sätter en deadline på klockan sex imorrn, då jag kanske kan behöva sex timmar till att ändra mitt val.


Ett riktigt val ska det bli.