Möte
Jag måste lära mig att inte säga det jag egentligen vill säga men inte ska. Men läkarn får väl skylla sig lite själv.. om jag får säga mitt, inte för att det var så farligt mer roligt för mig.
Men jag vet inte hur det är med andra, men jag hatar känslan av att vara ivägen för en läkare. Det är ju ändå för min skull som dom är där. Förresten hade jag mer än gärna farit till Sollefteå bara för detta, där är personalen trevlig och glad och förklarar vad som är på g.
Jag hoppas att jag ska dit nångång till.. frågan är ju nu när min trumhinna är hel. Att jag sen hör som en ko är en helt annan sak skulle jag tro.. som mamma sa, det kanske är nått jag får dras med resten av mitt liv. Nåja, efter nästan 20 år så har jag faktiskt vant mig rätt så bra ändå.
Det var på slutet av kontrollen igår (jag fick göra nått som jag inte har nånsom helst aning om varför, wi) och efter att läkarn visat sig från sin smarta sida skulle jag tro.
"Håller du på MoDo?"
"Jajjemän."
"Inte?"
".... jo? det är ju självklart att jag gör."
"Så du kommer från Timrå?"
(Hade innan insett vilken stjärna han var, men här tog han ändå priset.)
".... inte direkt. Jag är från Rossön. Det ligg en bra bit därifrån."
"Kramfors alltså?"
"Nej.. Rossön."
Efter detta satt han och tala in en mikrofon om hur läget var.
"Trumhinnan är nu hel."
Vid detta uttalande tittande han rakt på mig med en blick som sa : säger du något annat så slår jag ihjäl dig.
Kanske föratt jag berättade för han i början av undersökningen berättade att jag vart döv dom senaste veckorna och blabla. Han bara tystade mig då. Tror inte att tyckte nått vidare om mig. Tss.
"Du kan ju höra av dig om du får några problem."
"Ja." (Ett sånt där ja som säger jo tjenamors du gubben innan jag fortsatte) "Nej."
På ett sätt tycker jag om att träffa såna här ignoranta dumma jävlar, bara för att få rätt. Min livsfilosofi går ut på att alla mänsker är idioter, på det sättet slipper jag bli besviken.
Nä ikväll blir det bowling med folket. Först mer musik, jag älskar min musik. Den gör mig lycklig.
Men jag vet inte hur det är med andra, men jag hatar känslan av att vara ivägen för en läkare. Det är ju ändå för min skull som dom är där. Förresten hade jag mer än gärna farit till Sollefteå bara för detta, där är personalen trevlig och glad och förklarar vad som är på g.
Jag hoppas att jag ska dit nångång till.. frågan är ju nu när min trumhinna är hel. Att jag sen hör som en ko är en helt annan sak skulle jag tro.. som mamma sa, det kanske är nått jag får dras med resten av mitt liv. Nåja, efter nästan 20 år så har jag faktiskt vant mig rätt så bra ändå.
Det var på slutet av kontrollen igår (jag fick göra nått som jag inte har nånsom helst aning om varför, wi) och efter att läkarn visat sig från sin smarta sida skulle jag tro.
"Håller du på MoDo?"
"Jajjemän."
"Inte?"
".... jo? det är ju självklart att jag gör."
"Så du kommer från Timrå?"
(Hade innan insett vilken stjärna han var, men här tog han ändå priset.)
".... inte direkt. Jag är från Rossön. Det ligg en bra bit därifrån."
"Kramfors alltså?"
"Nej.. Rossön."
Efter detta satt han och tala in en mikrofon om hur läget var.
"Trumhinnan är nu hel."
Vid detta uttalande tittande han rakt på mig med en blick som sa : säger du något annat så slår jag ihjäl dig.
Kanske föratt jag berättade för han i början av undersökningen berättade att jag vart döv dom senaste veckorna och blabla. Han bara tystade mig då. Tror inte att tyckte nått vidare om mig. Tss.
"Du kan ju höra av dig om du får några problem."
"Ja." (Ett sånt där ja som säger jo tjenamors du gubben innan jag fortsatte) "Nej."
På ett sätt tycker jag om att träffa såna här ignoranta dumma jävlar, bara för att få rätt. Min livsfilosofi går ut på att alla mänsker är idioter, på det sättet slipper jag bli besviken.
Nä ikväll blir det bowling med folket. Först mer musik, jag älskar min musik. Den gör mig lycklig.
Kommentarer
Trackback
