Roande
Träffade Susanne idag, kommer inte ihåg sist jag såg hon min gamla favoritlärare. Kommer glädjande nog inte ihåg när jag va i Backe sist, en mindre förlust dock.
Fick frågan om jag misstrivdes och då var det ju bra att jag skulle flytta därifrån, men misstrivs? Lite förstarkt ord. När jag tänker på ordet misstrivs så ser jag en mänska som mår riktigt dåligt och som mest sitt och grina för sig själv. Nu är det ju inte riktigt så det är för mig.
Kan väl inte påstå att jag misstrivs i Vänersborg, däremot har jag absolut ingenting som håller mig kvar där. Sen har jag varit på samma ställe alltförlänge, jag är alldeles för rolös för att kunna stanna kvar där mer. Fyra år, nästan så jag får en klump i magen.
Nej, jag måste bort, måste få miljöombyte.
Jag kan inte få ut mer av den där stan eller snarare, jag vill inte ha ut mer av den.
Och som sagt, den där längtan att komma bort, att ha varit kvar där såpass länge..
Jag har svårt att se mig på ett och samma ställe i tre år till.. Men det löser sig nog det med på ett eller annat sätt. Kommer va 23 då jag förhoppningsvis aldrig mer behöver sätta mig fot i en skola igen, iallafall inte för mig själv. Den 15 april börjar närma sig nu..
Skulle va lite duktig idag och laga en trerättersmiddag. Det gick ju.. efter lite om och men.
Förrätt: Rostat bröd med tzatziki och en körbärstomat.
Huvudrätt: Oxfilé med gorgonzolasås och vitlökspärmos. (Nu fanns det ju då inte oxfilé, så det blev fläskfilé istället.. Tss.)
Efterrätt: Vit chokladmousse med bär.
Allt från grunden, ibland är jag begåvad. Gick tillochmed att äta, om det bortses från den otroligt äckliga moussen. Fast då är jag ingen chokladmänska, dom andra åt det, men om det var för att vara snäll vet jag inte. Tss.
Det blev lite svettigt där ett tag när pärerna nästan var färdigkokta och jag höll på med efterrätten och insåg att jag inte börjat steka köttet än.
Men jag är ju smart, så det löste sig ju.
Läste ut Martina Haags bok förut, tråkigt men sant, så bra bok! Skrattade mig igenom den. Synd att det tagit mig så lång tid att läsa den.
Varje gång jag vart påväg att köpa den så har det inte blivit av. Kan inte låna den på biblioteket när min fobi tar över läsandet. Måste tvätta händerna konstant efter att rört i en biblioteksbok, skulle aldrig komma på fråga att läsa en i sängen så det leder till att jag måste köpa mina böcker.
Frågan är om jag orkar se en film nu eller om jag ska sova. Imorrn ska jag beställa biljetter så jag är i Vänersborg runt åtta på måndag, är nog bäst så. Har skjutit upp alldeles förmycket nu.. inte bra alls. Blir spännande att se hur jag ska lösa mitt liv, öronbedövande ovationer till mig.
Fast, jag är ju redan halvdöv, hoppaspå att läkarn på nått mirakulöst sätt ska kunna ordna tillbaka min hörsel när jag ska dit. Om det inte fixats sig själv tills dess, vilket jag hoppas då det är nästan två veckor dit.
Får tillbaka den för en kort sekund när jag håller för näsan och blåser, men jag nös förut och höll för och då kändes det som om jag blåste bort hela trumhinnan. Det ska jag nog inte göra om.
En glädjande sak med att fara tillbaks neröver är att jag förhoppningsvis kommer att mötas av min usb-dammsugare i postfacket och hubben såklart. (Hehe, lika kul varje gång.) Om det nu finns nån möjlighet att något kan rymmas i det där lilla utrymmet när det inte blivit tömt på två veckor..
Ha sett pojken i två filmer nu och förstår inte hur jag kan känna igen han, speciellt inte så snabbt. Först i nån komedi med Steve Martin, han satt i en soffa långt bak med en keps inte i fokus i scenen, men ändå var det han som var det första jag såg.
Och nu ikväll i nån film med George Clooney. Han stog utanför ett tält med mörkerkikare och ansiktet syndes knappt.
Jag har nog fortfarande inte kommit över att han mördas i en av Scream-filmerna. Minns fortfarande hur sur jag blev när han dog. Jag som var helsäker på att han inte skulle dö, bara för att han råka va min favorit.
Fast det såklart, i slutet kommer han ju tillbaka (eller om det är lite tidigare) och har svaret på vem mördaren är. Höhö. Han va duktig han den där, som hann spela in en film innan han blev mördad.
Det är nog dom enda filmerna jag sett han i, tss. Och jag har inte sett dom på tusen år, men ändå.
Kanske fortfarande är hemligt kär i Jamie Kennedy helt enkelt.
Fick frågan om jag misstrivdes och då var det ju bra att jag skulle flytta därifrån, men misstrivs? Lite förstarkt ord. När jag tänker på ordet misstrivs så ser jag en mänska som mår riktigt dåligt och som mest sitt och grina för sig själv. Nu är det ju inte riktigt så det är för mig.
Kan väl inte påstå att jag misstrivs i Vänersborg, däremot har jag absolut ingenting som håller mig kvar där. Sen har jag varit på samma ställe alltförlänge, jag är alldeles för rolös för att kunna stanna kvar där mer. Fyra år, nästan så jag får en klump i magen.
Nej, jag måste bort, måste få miljöombyte.
Jag kan inte få ut mer av den där stan eller snarare, jag vill inte ha ut mer av den.
Och som sagt, den där längtan att komma bort, att ha varit kvar där såpass länge..
Jag har svårt att se mig på ett och samma ställe i tre år till.. Men det löser sig nog det med på ett eller annat sätt. Kommer va 23 då jag förhoppningsvis aldrig mer behöver sätta mig fot i en skola igen, iallafall inte för mig själv. Den 15 april börjar närma sig nu..
Skulle va lite duktig idag och laga en trerättersmiddag. Det gick ju.. efter lite om och men.
Förrätt: Rostat bröd med tzatziki och en körbärstomat.
Huvudrätt: Oxfilé med gorgonzolasås och vitlökspärmos. (Nu fanns det ju då inte oxfilé, så det blev fläskfilé istället.. Tss.)
Efterrätt: Vit chokladmousse med bär.
Allt från grunden, ibland är jag begåvad. Gick tillochmed att äta, om det bortses från den otroligt äckliga moussen. Fast då är jag ingen chokladmänska, dom andra åt det, men om det var för att vara snäll vet jag inte. Tss.
Det blev lite svettigt där ett tag när pärerna nästan var färdigkokta och jag höll på med efterrätten och insåg att jag inte börjat steka köttet än.
Men jag är ju smart, så det löste sig ju.
Läste ut Martina Haags bok förut, tråkigt men sant, så bra bok! Skrattade mig igenom den. Synd att det tagit mig så lång tid att läsa den.
Varje gång jag vart påväg att köpa den så har det inte blivit av. Kan inte låna den på biblioteket när min fobi tar över läsandet. Måste tvätta händerna konstant efter att rört i en biblioteksbok, skulle aldrig komma på fråga att läsa en i sängen så det leder till att jag måste köpa mina böcker.
Frågan är om jag orkar se en film nu eller om jag ska sova. Imorrn ska jag beställa biljetter så jag är i Vänersborg runt åtta på måndag, är nog bäst så. Har skjutit upp alldeles förmycket nu.. inte bra alls. Blir spännande att se hur jag ska lösa mitt liv, öronbedövande ovationer till mig.
Fast, jag är ju redan halvdöv, hoppaspå att läkarn på nått mirakulöst sätt ska kunna ordna tillbaka min hörsel när jag ska dit. Om det inte fixats sig själv tills dess, vilket jag hoppas då det är nästan två veckor dit.
Får tillbaka den för en kort sekund när jag håller för näsan och blåser, men jag nös förut och höll för och då kändes det som om jag blåste bort hela trumhinnan. Det ska jag nog inte göra om.
En glädjande sak med att fara tillbaks neröver är att jag förhoppningsvis kommer att mötas av min usb-dammsugare i postfacket och hubben såklart. (Hehe, lika kul varje gång.) Om det nu finns nån möjlighet att något kan rymmas i det där lilla utrymmet när det inte blivit tömt på två veckor..
Ha sett pojken i två filmer nu och förstår inte hur jag kan känna igen han, speciellt inte så snabbt. Först i nån komedi med Steve Martin, han satt i en soffa långt bak med en keps inte i fokus i scenen, men ändå var det han som var det första jag såg.
Och nu ikväll i nån film med George Clooney. Han stog utanför ett tält med mörkerkikare och ansiktet syndes knappt.
Jag har nog fortfarande inte kommit över att han mördas i en av Scream-filmerna. Minns fortfarande hur sur jag blev när han dog. Jag som var helsäker på att han inte skulle dö, bara för att han råka va min favorit.
Fast det såklart, i slutet kommer han ju tillbaka (eller om det är lite tidigare) och har svaret på vem mördaren är. Höhö. Han va duktig han den där, som hann spela in en film innan han blev mördad.
Det är nog dom enda filmerna jag sett han i, tss. Och jag har inte sett dom på tusen år, men ändå.
Kanske fortfarande är hemligt kär i Jamie Kennedy helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
