Bryntesson

Ett tänkande medans ett ägg kokar. Tiden.

En sekund, tio sekunder, en minut, en timme. Rätt sjukt att det kan vara så avgörande. En sekund. Försöker att inte tänka tidsenligt, men ibland är det svårt.
Att det inte kommer igen. Sekunderna tickar och kommer inte tillbaka.

Återfall i åldersnojanstecken. Helt galet egentligen. Speciellt efter sommaren med alla visdomsord och.. ja. Dessa underbara människor.


Det är väl mycket det faktum som var ikväll. I Luleå. Fem mil ifrån mig. Men.. det är inte bra att tänka vad som kunde varit. Även om det brister nånting inuti när jag tänker på det.
Det som tog mig igenom.. mycket. Och vad gör jag? Blää.. Men en dag. En dag står jag med tårar i ögonen när tonerna av min låt ljuder ut.


Såg (s)Addam Tensta. (Det är humor, om historien bakom namnet orkats fram.) En redig karl. Han hade ett mario-frågetecken runt halsen. Dock hade han inte gjort den själv.. men ändå. Det går ju att låtsas om att jag inte frågat och istället tagit det som han suttit och knåpat ihop den själv.

Ska återgå till mitt tidstänkande.. och mycket däröver. Även om jag egentligen inte orkar.


Ska vi byta hjärna?