Nollställd

Ett fullkomligt kaos.
Det är december, jag stannade i augusti.


Jag vet inte när det gick snett, allting. Det är sjukt hur fel allting är just nu. Jag vet ingenting. Jag hoppas på att få vara hemma ett tag ska få min hjärna att komma tillbaka. Men jag vet att det är en sak som antagligen är oundviklig.. har skjutit upp det i alldeles för många år. Ska skjuta upp det till efter jul, ta tag i det när jag kom tillbaka. Måste göra det, hur svårt och omöjligt det än är. För att jag ska må bra igen, det funkar inte att gå omkring och må så här.

När det går ut över folk som jag bryr mig om går det inte längre, samtidigt kan jag inte berätta vad problemet är. Det är för mycket för mig själv.
Förlåt.

Tiden, jag hatar dig. Just nu hatar jag dig starkt.
Och jag vet att det inte går att tänka så, men jag gör det ändå. En tiondel försent.. det är jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0