Bryntesson

Dagen har bestått av en låt, en av dom bästa låtar jag nånsin hört. En som jag bara råkade ramla över, så otroligt fin från första ordet till sista. Jag älskar den.
En sån låt som går att andas. Går inte att beskriva.


Jag kan inte få ner i ord det som hände idag. Men det förändrade en massa. Fråga mig inte hur, jag förstår det inte själv. Förstår ingenting alls.
Bäst att lämna det och fortsätta lyssna på låten.


För att bo i en sån pass liten lägenhet som jag gör är det rätt begåvad att tappa bort så mycket grejer som jag gör.
Förut hittade jag dock en sak jag letat efter i ett par dar, under musmattan. Bra gömställe. Det är säkert ett vanligt ställe att lägga saker på.
Med tanke på att jag tappade bort mina frysta grönsaker en gång och återfann dom ett par dar senare på mina tallrikar i skåpet så är nog vissa av mina saker borta för alltid.
Det vill säga att jag ger upp letandet nu. Min väckarklocka är fortfarande spårlöst försvunnen, ett år senare.



Jag har insett att dom jag umgås med och jag är så otroligt olika, så skönt. Tänk att umgås med folk som tycker exakt som en själv, nä usch.
Men, jag och Elin och lite hockeyrövar, det slår ju aldrig fel.


Sicken svenskhelg det har varit. Sköna revanscher, alltid lika kul. Skider, skidskytte och handboll. Applåder. Tråkigt bara att handbollen går på fyran.
Jag tål verkligen inte kamerakåta äckelpäcklet Patrick Ekwall. Kan ingen bara stänga av hans mikofon? Vems smarta idé är det att lägga in en liten ruta på han under pågående match? Och snälla, SNÄLLA kan ingen rädda spelarna från hans idiotiska fråger under matchen, gärna före och efter med.
Kan ingen helt enkelt plocka bort han för all framtid?


Nä, på det här viset blir inga insändare skrivna.