Bryntesson

Idag när jag gick hem från svenskan så var den en sak som slog mig, bara sådär huxflux utan att jag tänkte på det. Ett telefonsamtal som jag inte tänkt på överhuvudtaget och det var nästan så att jag fick lust att dansa där jag gick. Svårt att förklara varför, med tanke på att det inte var ett samtal som gav nånting. (När jag kom på hur länge sen det där ägde rum, då blev jag lite deprimerad, men ändå.) Jag skrattar åt det och kan konstatera en sak:

Köpte en mattebok idag och insåg att jag låg nio sidor efter (!) redan, rätt begåvat. Har tillbringat många timmar till det och nu ligg jag bara en sida efter. Det är tur att det är rolig matte just nu. Nu bemästrar jag pq-formeln, äntligen har den satt sig. Däremot går faktoriseringen av ekvationer sådär, men det lös sig nog det med. Det är ju kul.
Det mest skrämmande kanske är att jag sitter och pratar för mig själv medans jag räknar. Inte lite heller, utan riktigt mycket.. Vissa saker får mig att skratta åt mig själv med.
Tror att jag håller på att bli galen.


Dagens bästa kom från Johanna: Om du undrar varför Sandra pratar konstigt så är det för att hon är från Norrland.


Nä, nu pratar Antonia en massa bajs här så jag ska ta och hitta på nått vettigt. (Jag sitter och skrattar för mig själv, jag roar verkligen mig själv ibland. )
Kanske att jag ikväll för första gången på ett par nätter inte behöv må dåligt. Sak samma, godnatt.