Bryntesson

Bara att inse hur det egentligen är. Visst är det tråkigt när en vänskap tar slut, men jag kan inte ha mänsker i mitt liv som kräver så otroligt mycket utan att ge nått tillbaka.
Låter alltför klyschigt jag vet, men vet inte riktigt hur jag ska förklara det.
Kanske är det jag som söker mig till mänsker som jag vet kommer att svika bara för att bevisa för mig själv att jag hade rätt, att min syn på världen stämmer in.

Jag har vetat det länge och nu är det slut. En sak till som ska göras sen är det ett avslutat kapitel i mitt liv.
Som jag sa till Leo i fredags när hon lånade mig sina öron: jag är hellre ensam. Och det stämmer verkligen.
Jag och ensamhet passar för det mesta riktigt bra ihop. Jag skulle bli en exemplarisk eremit om det var så. Bara jag hade tillgång till bra böcker, fast då kanske det inte räknas.

Trots allt ska jag och Elin starta en egen sekt. Det som skrämmer mig litegrann är att jag troligen skulle kunna leva på det där sättet utan något problem..
Jag tror alltid att jag vart sån. Det kanske inte är så förvånande ändå att jag blivit kallad känslokall ett par gånger.
Så det kan vara.

Hittade nått intressant som jag skrev förut på den gamla, ska nog sätta mig ner och åka en tid tillbaka. Kolla igenom 2007 igen, är på sånt humör. Fast på ett positivt sätt.
Ingen ånger, ingenting. Bara en uppdatering.
Behöver läsa lite skit innan jag ska lägga mig, ska ändå upp imorrn.

Satt och såg på Pistvakt-filmen förut, dock var den inte alls lika bra som jag ville minnas den. Kan vara saknaden efter underbart sällskap, nått gott att dricka och ett biobesök som nästan slutade med ett fall när jag missade trappstegen.



pratade med sofia nyss . . hon hade inte ens gått upp latisen !
men nu har vi alla en date till hitta nemo . .
jag skulle ta med chips och mina finpjööks och sofia skulle ta smörpopcorn och kalasbyxorna . .
så du får ta spriten och snyggblusen ?

Vem har sagt att avstånd är nått problem?



Lite mer Bergianska ord, sen blir det sängen.