Livets gång

Idag var jag tvungen att bita mig i tungan för att hålla tårarna borta. Jag vet inte hur många gånger jag sagt det den senaste tiden, men idag menade jag det verkligen. Det är tur att ingen vet hur livet utvecklar sig. Vem skulle orka med?

Who will miss us
When we`re all gone
Who`ll remember
Who we all were

Just nu väntar jag spänt på den dagen min hjärna återvänder, jag börjar faktiskt sakna den nu.



Lite vänner på det här så blir det nog bra. Så fort Herr Berggrens röst klingat färdigt ur högtalarna.





Vad jag önskar mig i 20årspresent:

Markus Krunegård den nionde augusti.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0