Bryntesson

Bästa tillfället att göra nått jobbigt som blivit uppskjutet alldeles förlänge är när illamåendet redan tagit sin plats. Eller då det helt enkelt är rätt tillfälle. Så inatt blev gjort, det där som jag vetat att jag måste göra men inte haft mod nog att göra. Insåg att jag varit rädd, rädd för att inse att det inte var jag. Men det var det. Det kändes så bra. Det var inte ett spel, det var bara jag.

När Columbus började spelas på radion precis efter så blev det som ett bra slut på det hela. En gång i världen så tog det tag med den låten, en promenad och ett löv. Och nu blev det den låten som fick avsluta det hela. Vore det inte för att jag inte återhämtat mig efter tisdagens genomklappning än så hade jag nog mått bra nu.


Idag firar jag ett år med mitt ångestkort. Applåd på den.



Sitter och ser på hockeyn. Danmark - Tjeckien. Hoppades på att min målis skulle stå och han gör det! Jag som trodde att han försvunnit. Sist jag läste eller hörde nått om han så var han tredje målis i Leksand. Blir till att uppdatera mig på han. Nästan så jag åker tillbaka en hel del år i tiden. (Winegumsvm-åren, det var verkligen goda tider.) Kommer att hålla tummarna på att det blir en intervju..


Funderar på om jag ska ta och äta nått, snart börja Indiana, världens bästa filmer, och jag har inte ätit nått idag. Gjorde det misstaget att jag åt igår och sen gick det knappt att sova, så kvällen får utvisa.


Heja Danmark!


Trots att det blev björndrömmar inatt igen så är det ändå nån form av frihetskänsla som jag har i kroppen. (Eller så är det bara illamåendet som spökar.)


Men som sagt, på det hela taget så är detta en skön årsdag och nästa år kommer det vara en otroligt skön årsdag. Det är ju tur att jag inte alls är den som är den. Tss.