Bryntesson

Mår dåligt och lyssnar på Freddies magiska röst, i blandning av massa annat bra.


Varför stå starkt för det som är rätt för en själv när andra kommer dragandes med den "rätta" synen.
Skulle jag inte stå för det jag anser är rätt för mig själv vet jag att jag skulle suttit här just nu och mått så mycket sämre. Ändå kan jag inte låta bli att tänka att det kanske varit värt det? Kanske jag skulle lagt min åsikt åt sidan och gått rakt emot.
Så extremt drygt.
Det är dagar som denna som får mig att tvivla på vad som egentligen är rätt. Det värsta är väl att ju värre saker som kommer fram desto mer tvivlar jag, trots att det borde vara tvärtom.

Ja jäklarns, det är ju tur att jag aldrig trott att livet ska va lätt, det om nått vore en självklar besvikelse.



Fick tillbaka uppsatsen idag. Det blev bra ändå, tur det. Mitt huvud och tankar befinner sig verkligen inte där dom borde göra.
Kommer hem och märker att den åldersnoja som jag blivit hånad för även drabbat andra. (Även om jag nu skulle kunna sätta olika etiketter på min och elins, det är rätt stora skillnader.) Men det är roligt att ha roligt åt andra i sin desperation, även om jag inte var alltför elak.
Ett skönt avbrott, annars hade jag troligen drabbats av kortslutning. Jag förstår inte hur mycket det går att vrida och vända en sak som jag ändå inte kan göra något som helst åt.
Sorgligt men sant kommer jag nog inte komma närmre en lösning på problemet. Om inte.. om inte.. Usch nej.




Nä, vad sägs om en hjärnspökspromenix med nån intressant dokumentär på den återfunna mp3:n.