Bryntesson

Gud. Jag önskar bara. Läs. Förstå. Bara.. jesus.

Men, om livet hade varit så lätt som det önskats så hade det varit så. Men livet är inte lätt. Hade det varit lätt hade det inte varit så meningslöst i sina alltför många stunder.

Förlåt. Jo. Förlåt. Men vägskälet. Det är där jag står. Och jag är helt hjälplös. Det spelar ingen roll.


En text. En bokstav som tillsammans med en eller två bildar en mening. Jag tappade den. Den försvann. En gång. Men nu. Så tom.
Det faktum att det fanns, men inte mer.



Allt jag önskar är mer för att nån att förstå. Och jag ber om ursäkt.
Det var inte meningen.

Men jag halkade påvägen.
Och hur jag verkligen önskar att det inte var så.
Det är svårare än jag trodde att det skulle vara.
Och jag vet vad jag måste göra.
Men det är svårt.

Nånstans brinner elden. Min eld. Jag ska finna den igen.
Men just nu är jag så trasig, förstår det inte ens själv.
Trasigare än jag ens anat själv.
Förlåt.

Tårarna på min kind är bevis nog.
Jag sprack. Kan inte hålla det inne mer.