Bryntesson

Dagen har spenderats i sängen. Utslagen och halvdöd. Min lobotomi påbörjades utan bedövning tydligen. När jag väl började återkomma till livet satt jag på Breakfast club. Det är en sån fin scen när Pluggis frågar om hur det ska bli när dom möts igen på måndag.. Ahh.
Tänk ändå vad många människor som korsar ens väg i livet som inte ens får en chans. Utdömda av olika anledningar, chanslösa för att tron på att dom inte går ihop med en finns där.
Människor som kanske skulle komma att göra en stor del av livet.

Såg en dokumentär om sälar. En speciell säl dom följde, hans pappa var en riktig biff. Det var en duktig säl. Han undvek att ätas av en vithaj. En riktigt fin scen.
Jag älskar naturfilmer. Det finns så mycket mer i detta liv. Jag önskar jag var ett djur. Kanske en sardin.
Ingen vet vars dom tar vägen. Det om nått är stort.
Det finns ingen större kunnighet om haven och det skänker hopp på nått sätt.


Tina och Nicole kom och knacka på, som tur var hade jag tagit mig ur sängen. Dom trodde att jag dött eller nått, hade inte svarat på deras sms. Men det är klart, chansen att jag hängt mig i duschslangen finns ju alltid där. Tss.


Kantigt och oläsligt. Precis som det alltid är nuförtiden.



I'm not a kid anymore
I guess I never was then
And I try and I try to move on
I guess there's something inside that keeps holding on
And I try and I try to move on