Halkning

Höstens första snöpromenix.

Var tvungen helt enkelt. Ja jisses. Förra året var det lite för nära då det snöade och jag såg ut som en snögubbe. Med hörlurar i örona och huvudet någon annanstans när gatan skulle korsas.
Nu var det mer en mental påkörning.
Det väl rätt.. klart? Jag vet inte. Galenskaper.

Tänk att snön äntligen är här. Nu väntar jag med spänning på att en snöhög att ligga i ska snöas ihop.  




Lyckades knocka mig själv med garderobsdörren. Se till att alla lådorna är stängda innan du försöker slå igen den med båda händerna och går framåt när dörrn studsar tillbaka. (Det hjälper inte att ducka.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0