Förlisning
Jag har aldrig känt mig så svart som då och det är skrämmande. Det är ingen bra idé att ladda upp för en kväll ute med att sitta och lyssna på musik som får hjärtat att vilja spricka. Då går det som det går och jag har bara mig själv att skylla.
Nicole fick ta emot mina tårar, det finns inget som är så svårt som att visa hur det egentligen står till inuti. Jag har alltid klarat mig själv och att då göra en sån grej är tungt.
Gjorde en annan sak den kvällen som jag aldrig, aldrig någonsin gjort förut. Som jag aldrig nånsin skulle göra. Och det är det som skrämmer mig mest. För vad det egentligen betyder.. Gnager sönder huvudet på mig och får det där svarta att bli svartare. För jag gör inte sånt.
Bah. Galenskaper och annat skit.
För en stund blev det ljusare, innan min paranoida själ ändrade på saken.
Det kom lite snö idag. Jag vill ha mycket snö. Längtar efter min snöhög, som vanligt. Wie.
Borde ta mig lite sömn, höll på att skratta ihjäl mig åt en älg som viftade på öronen förut. Men piggnade till efter en dusch och nu sitter jag här.
Snöt mig och skulle lägga pappret på rätt ställe men tappade ner den i mitt saftglas. I min svartvinsbärsdricka. Det deppar jag fortfarande lite över.
Läste nånting som gjorde mig glad. På ett konstigt sätt. Så nära men ändå långt bort.
Tänk om livet inte var så jäkla komplicerat hela tiden?
Näej. Är rätt less på allt krångel. Tycker det räcker nu.
Jag ska transplantera bort min grubbeldel från min hjärna. Det vill säga hela alltet med tanke på att det är den enda nytta den hjärnan har gjort dom senaste åren.
Kan inte riktigt släppa det där med saften. Eller det faktum att jag läst ut min bok.. igen. Jag funderar starkt på att ta kontakt med författaren och kräva en bok till. Jag behöver som veta hur det går sen, eller snarare att jag som trogen läsare har rätt att veta det. Speciellt idag när den följt med i mitt mönster, från svart till ljust till grått.
Sen hoppas jag att Belinda Olsson snart kan släppa tredje boken om Agata, den bästa journalisten. Ha. Behöver den med. Ett skratt förlänger livet. Vad det nu kan vara värt.
Eller, så använder jag mig av mina pengar och köper jag mig en stor heliumballong, fäster den vid en stol och flyger iväg till djungeln.
Öppna luckan och flyga ut helt enkelt, höhö.
Okej.
Tankar som speglar verklighet. Det gör det hela så mycket svårare.
Jesus.
Sängen nästa.
Nicole fick ta emot mina tårar, det finns inget som är så svårt som att visa hur det egentligen står till inuti. Jag har alltid klarat mig själv och att då göra en sån grej är tungt.
Gjorde en annan sak den kvällen som jag aldrig, aldrig någonsin gjort förut. Som jag aldrig nånsin skulle göra. Och det är det som skrämmer mig mest. För vad det egentligen betyder.. Gnager sönder huvudet på mig och får det där svarta att bli svartare. För jag gör inte sånt.
Bah. Galenskaper och annat skit.
För en stund blev det ljusare, innan min paranoida själ ändrade på saken.
Det kom lite snö idag. Jag vill ha mycket snö. Längtar efter min snöhög, som vanligt. Wie.
Borde ta mig lite sömn, höll på att skratta ihjäl mig åt en älg som viftade på öronen förut. Men piggnade till efter en dusch och nu sitter jag här.
Snöt mig och skulle lägga pappret på rätt ställe men tappade ner den i mitt saftglas. I min svartvinsbärsdricka. Det deppar jag fortfarande lite över.
Läste nånting som gjorde mig glad. På ett konstigt sätt. Så nära men ändå långt bort.
Tänk om livet inte var så jäkla komplicerat hela tiden?
Näej. Är rätt less på allt krångel. Tycker det räcker nu.
This is not what I'm like, this is not what I do
Jag ska transplantera bort min grubbeldel från min hjärna. Det vill säga hela alltet med tanke på att det är den enda nytta den hjärnan har gjort dom senaste åren.
Kan inte riktigt släppa det där med saften. Eller det faktum att jag läst ut min bok.. igen. Jag funderar starkt på att ta kontakt med författaren och kräva en bok till. Jag behöver som veta hur det går sen, eller snarare att jag som trogen läsare har rätt att veta det. Speciellt idag när den följt med i mitt mönster, från svart till ljust till grått.
Sen hoppas jag att Belinda Olsson snart kan släppa tredje boken om Agata, den bästa journalisten. Ha. Behöver den med. Ett skratt förlänger livet. Vad det nu kan vara värt.
Eller, så använder jag mig av mina pengar och köper jag mig en stor heliumballong, fäster den vid en stol och flyger iväg till djungeln.
Öppna luckan och flyga ut helt enkelt, höhö.
Okej.
Tankar som speglar verklighet. Det gör det hela så mycket svårare.
Jesus.
Sängen nästa.
Kommentarer
Postat av: Urban
Ensam är stark... Men ibland behöver även Stålmannen vara mänsklig. =) Det gör dig bara mer älskvärd!
Trackback
