Snöighet

Nyss inkommen från snön. Första riktiga snön. Jag har längtat och nu är den här. Ih. Blir som ett litet barn, lycka i min själ! No way José!

Jag älskar snö. Och hur mycket bättre blir det inte av att få njuta av den tillsammans med några av mina absolutaste favoritmänskor i denna värld.
Det är det bästa med att bo här, ha så nära till alla. Snö, snö, snö!


Sicken underbar avslutning på en riktig överskottsenergidag. Det är tur att jag haft saker att göra nästan hela tiden, slippa sitta hemma och dryga.
Jag och Nicole satt och eldade upp varandra med sms under spelningen på Kåren. Inte särskilt hög nivå på humorn vilket ledde till felkopplingar på vad folk än sa. Flöjtar, trumpeter och missnöje pågrundav granater. Skrattade konstant hela vägen hem med inslag av skönsång såklart.
Planen var att gå hem och göra en favorit-i-repris. Baka bajs och skicka mms, men en heldags dampande är tröttsamt så jag gav upp och gick hem.
Men när Nicole sa att det snöade blev det självklart lek, även en snöängel.

Det är så mycket egentligen att få ner, men jag fryser så jag håller på att skaka sönder. Men, det är så värt det. Snön. Helst hade jag velat krypa ner under mitt varma täcke och tina upp, men då jag är alldeles för uppe i varv är det ingen större mening. Försökte få folket att stanna kvar ute med mig, men dom pevrarna gav upp.
Illa, så nu är det som det är. Ensam med min hjärna, inte särskilt säkert.

Sandra.. Är du full?

Börjar få den frågan lite väl mycket nu. Men den sammanfattar min dag rätt bra. Och nej, jag äter inte så mycket socker.


Nu blir det bra musik. Massa, massa.

you're the starry skies above me won't you please come down and hug me

Kommentarer
Postat av: Urbarn

haha, jag skrattar fortfarande...

2008-11-13 @ 12:26:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0