Försvinn

Sicken urusel natt. Antagligen måste jag sluta tänka för att sluta drömma. Bah. På natten kunde det väl ändå få va kan jag ju tycka.

Vaknade runt åtta och låg och filosoferade tills nu. Det är skönt att känna lite smarthet, ibland känns det som om jag förlorade den delen i kampen.


Nä, nu ska jag ta tag i mitt bombnedslag. Går inte att ha det såhär längre. Förhoppningsvis hittas sladden till kameran åt, så Elin slipper mina vackra kort. Höhö.



Hur har jag klarat mig utan högtalare?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0