Galenskaper

Oj.
 Aldrig har jag känt mig så kvävd, som att nån tagit stryptag och inte. Saksamma. Helt sjukt. Rätt skrämmande, utan en förklaring till varför. Som ett slag.

I deserve getting wasted
after all, det är efter-tentakväll ikväll

Ringde Lisa för att få höra att nej, du är inte, bara dig själv. Men hon sov. Nästan, eller nått. Bara en bekräftelse att jag finns, är, andas, lever. Svårt att få fram. Får söka vidare. Stackarn. Tur att jag inte är den hysteriska typen.

Jag vet inte vad som hände. Var tvungen att gå. Sicken utgång. Helt utan förvarning. Måste höra Markus innan jag orkar gå itllbaka igen. Det var en kaskad av skit som bara.. bah.
Måste ha Demon. Försöker hitta, hoppas på att datorn vill göra det snabbt. Sen kanske jag tar mig tillbaka. Bara jag själv tillåter mig.

Egentligen vill jag bara lägga mig i en snöhög, men i brist på nått annat så gick jag hit. Mitt mekka. (JA! Äntligen. Låten.. ååh. frid.)


the demon
running into my blood
spreading inside my veins
making me see things in different light
thanks to the wine
I'm building up this new thing
thanks to you


Nej. Nu ska jag gå tillbaka. Tror att jag klarar det nu.. kanske låten en eller två gånger till. Jesus.  Haha. Det är ju tur att det går att skratta åt eländet. För jäklar i mig. Jag är nog galen. Väldigt mer än halvt.


Galet.



Som ett tecken så kommer min låt alla kategorier fem minuter senare.

Tack, tack, tack.

Det var ju det jag behövde. Tack.

men det var liksom aldrig upp till mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0