Bryntesson

Dom senaste timmarna har jag gått igenom en väldigt konstig känslostämning. Alla möjliga faktiskt.

Dagen har gått i gnällets tecken, och det tar ju mer på krafterna än att vara glad. Skärpning! Jag tycker inte om folk som gnäller och vill inte tänka på hur jag låtit idag. Och hur kul är det?
Huga i mig.


Fick alldeles nyss ett sms. Det var som en påminnelse om att sätta på musik och bli glad.
Och det blir jag. Musik är livet.
Var på Kåren igår och lyssnade på The Cardigan tribute, satt och önskade mig ett liv där det enda jag gör är att lyssna på musik. Det hade varit nått.

Och trots att det varit en gnälldag så har det funnits bra inslag. Bra feedback bland annat.
Det var också nått som inte var som det skulle, vet inte om det var positivt eller negativt. Konstigt det där. Men jag blir inte klok på mig själv.



Nej, jag ska låta analysen och artikeln få ligga över natten. Ska på skolan tidigt imorrn och göra mvk. Försöka skriva en faktaartikel om hiphop, populärkultur, culture och frankfurt. Får se om planen går att genomföra. Hä löös sä.
För, positivt tänkande is the shit.

Imorgon spelar MoDo igen, det är Öppen scen och bara allmän glädje över att jag faktiskt håller på med det jag drömt om. Det går segt just nu, av olika anledningar, låter oväsentliga saker ta upp förmycket av min verksamma tanketid. Men när jag tänker ett år tillbaka så kan jag inte vara annat än glad över att jag sitter där jag gör.


Sov gott.