Kraschstigning

Idag är det sju veckor sen som jag flyttade hit. Låter så lite, det är lite, men tiden här är en helt annan. För två månader sen jobbade jag mina sista dagar.
Saknar vissa väldigt mycket! Jag undrar hur dom har det, om dom lever. Det är jobbigare än jag trodde att inte veta. Konstigt det där.

Fröken spindelmannen-råttan höll mig vaken hela natten. Jag tror hon upptäckt hjulet. Kändes mindre bra med tanke på att jag idag hade veckans enda lektion.
Höll på att somna mest hela tiden, men ska kanske vara glad för det när årets felhörning satt in. Som tur var jag alldeles för seg för att reagera mer än att fråga vad som sas. Ett sånt där spyframkallande uttal som inte alls existerade, för det som egentligen sas var väldigt långt ifrån det som mina öron uppfattade.
Öronen spökade med mig, men kanske inte så konstigt med tanke på vissa saker som visats idag.
Sjunker inte ner på den nivån. Påminner skrämmande mycket om en annans beteende.


Oj. Nu ville inte min hjärna mer, även om jag själv hade haft mer att lägga till. Härligt med kortslutningar. 


Musik, musik, mer musik åt mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0