Uttömning

Vilken oväntad rolig fredag det blev. FIck tag i linser, så behöver inte vara rädd att jag förstör mina ögon. Det var snällt av optikern må jag säga.
Åt riktigt god mat med Elin medans vi.. ja? Jag vet inte. Men det är inte ofta jag har tråkigt i det sällskapet. Slutade med att vi ringde Sofia och Lisa för att få veta om våran gamla lärare lever. Helt övertygade över att nått hänt. Men ingen av dom ville kännas vid den informationen. Så det råder fortfarande förvirring över det.

Sen bar det av mot kåren och hiphipkvällen. Jag fick veta att den slingan som jag gått omkring och haft på hjärnan den senaste tiden är en riktig låt. Tillochmed höra den.
"To the hip, to the hop, to the hiphiphop."


Var inte piggast i stan igår, piggare än Elin såklart, men det var inte så svårt. Fick hit mina saker. Det mesta iallafall. Tyvärr inte sladden till keyboarden.. Förhoppningsvis så kanske att jag fick med den i augusti, så den ligger och skräpar i en låda. Men det känns inte så jättetroligt.
Och nu har jag min säng! Min egen sköna säng. Och mina böcker.. mina älskade, älskade böcker. När jag behövde dom som mest med. Supäärbt.
Det var kul att träffa föräldrarna och poopern, även om det blev som det blev.. Så är det.

När dom åkt så skulle jag och Elin på Kvantum och köpa mat. Isa skulle dit med så det blev skjuts. Jag spetsade foten nått äckligt mycket på ett häftstift som satt på sulan på skon. Helt underbart. Det är nog bara jag som lyckas med sånt. Sitter kvar ett som jag inte får bort.

Kvällen innehöll försök att äta och bolibompa. Första programmet var riktigt pissigt dåligt! Tydligen hade Henrik skrivit låttexterna, vilket gav det ett stort plus. Henrik är ju trotsallt bäst.
Sen blev det skräckfilm. Haha. Tänk att jag en gång tyckt att jag vet vad du gjorde förra sommaren var läskig. Tss.
Det hela avslutades med slutet av Stjärnor på is.
Ojoj.. nästan värt att börja titta på det bara för fina, fina Filip Stiller. Han påminner så fruktansvärt mycket om en annan riktigt fin mänska. Snyggisch.


Nä, ska nog ta mig bort till Nicole. Snart blir jag av med råttorna. Wie, då kanske jag kan börja sova igen. Skönt att komma från dunka-dunkat som överröstar min musik och skakar om lägenheten med. Tss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0