Världen

Missade Herr Krunegård på live igår, sitter och ryser nu.. Går inte att beskriva, han är.. nej, det finns inte ord som räcker till, som ger en rättvis bild för vad han ger.
Jag skulle varit där.. men det sket sig. Jag skulle stått där.

Tur att det går att lyssna igen, vet inte riktigt hur jag lyckades glömma detta. Men så går det när hjärnan svämmar över av onödiga saker. Och jag går emot känslan som säger: nej.

Kommer ihåg i april (satt hemma i Rossön, hade rymt Vänersborg) och väntade på att det skulle komma. Lyckan när jag hade den i min ägo. Den alldeles förlånga väntan efter Markusevangeliet som äntligen var slut. Och vilket album sen.. Ojoj. Den tolvtimmars långa tågresan hem som innehöll hans magiska röst och texter.
Första gången jag hörde ibland gör man rätt, ibland gör man fel.
Tårar då.


Tur att ingen ser mig nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0