Katastrofalt
Borde verkligen försöka sova, men har en oro i kroppen som inte vill släppa. Går inte att ligga ner. Blir galen. Det känns inte alltför avlägset att halvdö av sömnbrist inom en snar framtid.
Sov runt en timme inatt, somnade aldrig. Men så går det tydligen när jag är realistisk. För det är det jag är. Men när jag får höra sånt jag egentligen vill höra så blir det bara fel. Var realistisk.
Gårdagen bjöd på en färd in till akuten. Satt hemma hos Nicole och tittade på Bridget Jones.. och försökte ragga över Maggan på min sida. (Tror att vi börjar komma bra överens den lilla sötnosen och jag. Om ett tag ska jag ta upp henne ur buren utan att hon ska pinka på mig. Gäller ju att skapa ett förtroende först.)
Sen drabbades Nicole av en blodpropp i benet. (Alla symptomen fanns där.) Problemet var att vi eldade upp varann och jag kunde inte sluta skratta. Ringde dit Isa som är lite mer nere på jorden och på något sätt lyckades få skåningen att ringa sjukvårdsupplysningen. Sen var det ett mindre äventyr att få henne till akuten. Det var dock ingen blodpropp. Men nu vet vi hur ett blodproppsben ska se ut, om det skulle hända igen.
Ja jisses, vad skulle jag göra utan dom där två? Vi har alldeles för dåligt inflytande på varandra.
Helgen har gått i trötthetens tecken. Alla har legat och powernappat hela tiden, förutom jag som inte kan.
Fredagen gav mig en punkterad fot, fick några blodkärl krossade. Skönt. Speciellt när jag kommer ihåg hur jag tänkte "detta kommer göra ont imorrn."
Lördagen slutade med att jag gräsade ner mina nya byxor. Går det att bli mer begåvad?
Skyllde det på att jag var för kort och att det var en JÄTTEhög kant jag skulle kliva upp för, men när vi gick förbi där igår så var den inte så mycket högre än en vanlig trottoarkant. Så, det var nog snarare det jag hade i kroppen än längden på mina ben som var skurken.
Nej, usch. Nu känner jag frossan krypa in i kroppen. Bäst att bädda ner mig i sängen, eller soffan med en bra bok. Har jag tur kanske jag tillochmed somnar. Drömlösa drömmar utan önskan.
Sov runt en timme inatt, somnade aldrig. Men så går det tydligen när jag är realistisk. För det är det jag är. Men när jag får höra sånt jag egentligen vill höra så blir det bara fel. Var realistisk.
Gårdagen bjöd på en färd in till akuten. Satt hemma hos Nicole och tittade på Bridget Jones.. och försökte ragga över Maggan på min sida. (Tror att vi börjar komma bra överens den lilla sötnosen och jag. Om ett tag ska jag ta upp henne ur buren utan att hon ska pinka på mig. Gäller ju att skapa ett förtroende först.)
Sen drabbades Nicole av en blodpropp i benet. (Alla symptomen fanns där.) Problemet var att vi eldade upp varann och jag kunde inte sluta skratta. Ringde dit Isa som är lite mer nere på jorden och på något sätt lyckades få skåningen att ringa sjukvårdsupplysningen. Sen var det ett mindre äventyr att få henne till akuten. Det var dock ingen blodpropp. Men nu vet vi hur ett blodproppsben ska se ut, om det skulle hända igen.
Ja jisses, vad skulle jag göra utan dom där två? Vi har alldeles för dåligt inflytande på varandra.
Helgen har gått i trötthetens tecken. Alla har legat och powernappat hela tiden, förutom jag som inte kan.
Fredagen gav mig en punkterad fot, fick några blodkärl krossade. Skönt. Speciellt när jag kommer ihåg hur jag tänkte "detta kommer göra ont imorrn."
Lördagen slutade med att jag gräsade ner mina nya byxor. Går det att bli mer begåvad?
Skyllde det på att jag var för kort och att det var en JÄTTEhög kant jag skulle kliva upp för, men när vi gick förbi där igår så var den inte så mycket högre än en vanlig trottoarkant. Så, det var nog snarare det jag hade i kroppen än längden på mina ben som var skurken.
Nej, usch. Nu känner jag frossan krypa in i kroppen. Bäst att bädda ner mig i sängen, eller soffan med en bra bok. Har jag tur kanske jag tillochmed somnar. Drömlösa drömmar utan önskan.
Kommentarer
Trackback
