Galen professor

Efter gårdagen så har jag bestämt mig för att lägga ner. Vad är det för mening att gå omkring med en känsla som bara drar ner en. Går inte att förklara den. Orkade verkligen inte svara i telefonen igår och det ledde till att jag klantade mig, men jag tror att jag är förlåten. Trots att jag inte kan förklara problemet. Men inget mer nu.
Speciellt inte när gårdagen också gav mig insikt på vad jag ska göra med mitt liv. Känner ett lugn.

Saken är bara att jag inte kan eller vill dela den här delen av mitt liv med dig. Det går inte. På så många sätt. Kanske är jag en idiot, men det är bara så det är.

Så. Nu var det sagt.


Helgen är för min del helt svart. Vet inte riktigt hur jag lyckades. Har fått lite smått berättat för mig, men jag vill inte veta. Mitt starkaste minne var det faktum att Kraftwerk spelade på Kåren, jag som tänkt på låten i några veckor nu. Även lyssnat såklart. Men sånt är alltid kul.
Blev räddad från mina tankar av Elin igår, våran hemlighet skulle ju vara, så det blev en promenad ner till Ica i blåsten. Vi höll på att blåsa bort. Försökte flyga, men det gick mindre bra. Sen satt jag hos henne alldeles för länge och sen talade jag i telefon med Poopern tills jag somnade. Stackarn är ju alldeles ensam i vecka, höhö. Det är inte lätt att vara minst i denna värld. Ja, hon är nog Nasse medans jag är Ior. Lilla systeryster som är som hon blivit.


Kvällen nu har varit helt underbar. Efter timmars bestämmande över hur det ska bli med mitt liv dök Nicole upp med färg. Lovade tydligen i helgen att jag skulle bleka håret och nu sitter jag här. Kan inte beskriva hur det ser ut. Haha. Illa iallafall. Men egentligen, vad hade jag förväntat mig? Dumtdumt.
Dennis kom hit och det blev kladdkakedags innan hans hår skulle få sig en färgning. Sen bröt kaoset ut. Tänk en Dennis ståendes på knä i min dusch och Nicole sittandes på toaletten. Hon försöker skölja ur hans hår och han börjar åma sig till Dirrty. Jag kunde inte stå upp, låg på golvet och skrattade. Han porrade på ganska friskt där på det blöta golvet. Haha. Herregudars. Blev självklart fotostund också.
Sen varade kaoset som inte går att beskriva, det måste upplevas. Herregud. Ni är helt underbara.
Dennis såg ut som en teletubbie och jag som en galen professor efter att Nicole stylat det.
När jag skulle med till Nicole för att hämta en mössa, går inte att gå omkring såhär, gjorde vi den mycket roande upptäckten att Dennis hår glänste grönt. Så lyckade mänskor vi är.

Ja herregud. Sicken kväll. Sicken dag, började mindre bra men avslutades på topp. Men det spelar som ingen roll, för nu orkar jag inte med skiten mera ändå. Ha.
Det blir till att kämpa, men klart att jag klarar det.


Nu ska jag avnjuta lite mer musik som betyder innan jag ska krypa ner i min nybäddade säng i min nydammsugade (!) lägenhet. Snajs.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0