Kub

Tänk vad lätt om en sanning var en sanning. Eller om sanningar kunde komma som dom är, oförstörda till det mål dom en gång i kedjan var tänkta att nå fram till.

Det finns en bok, som är vacker samtidigt som den är så otroligt sorglig. En bok om en riktig människa som sakta men säkert äts upp av sin sjukdom. Min sanning är min är en ofta återkommen mening.
Och när dagen är slut är det väl det som står i slutändan. Att min sanning är min. Men sanningar är det svåraste som finns. Om du inte är beredd att ta vad människan mittemot säger, då är det svårt att räta ut frågetecken.

Allt går väl emot sig själv, det ena går inte utan det andra.


Ibland går det att önska att en fingerknäppning skulle fixa steken.



Hur som haver händer det oväntade saker här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0