Varma minnen
Dennis frågade mig för någon vecka sen vilka album som spelat stor roll i mitt liv. En riktigt svår fråga. Den enda skiva som jag kom på vad Martins "Pojkdrömmar." Det var den allra första skiva jag köpte.
Var nio - tio år och i Umeå på stan. Dan efter var det operation så jag och mamma hade väl en stund på stan bara. Kommer ihåg att jag så gärna ville köpa en Gyllene Tider-skiva, men alla jag hittade hade samma låtar som den jag hade fått av pappa nått år tidigare. Och då, helt plötsligt ser jag Martins skiva.
Kommer dock inte ihåg om jag hade hört honom innan, kanske kanske inte. Men det är ett av mina bäst köp, helt klart.
Det blev även vidare shoppning, köpte en liten liten grå kanin för 19 kr. (Tänk vad vissa detaljer sätter sig.) Sen hittade jag en större kanin, som fanns i tre färger. Och det är klart att det inte går att köpa tre stycken av samma, speciellt mjukisdjur som var dyrt även för.. (Oj. Jag är gammal.)
Hur som haver, så valde jag tillslut den gråa. (Som en mamma till den lilla gråa jag fyndat innan.) Det var så svårt att välja, ville verkligen ha alla tre.
Jag var världens kanin-älskare när jag var liten. Hade mig en liten samling.
Dan efter var det som sagt operation och när jag vaknade hade mamma varit och köpt den vita och bruna kaninen. Gladast i stan var jag.
Undrans om jag har lika mycket minnen från nån operation som den. Hur jag låg i sängen och mamma var borta och jag ringde efter en sköterska för att kolla vars hon var, och mänskan verkligen inte hörde vad jag försökte säga.
Hur jag, dan efter, tog mig till rullstolen och gick på toa själv. Det är tur att jag aldrig tagit risker.
Och när jag blev utelåst i korridoren och inte kunde komma in på avdelningen igen fast jag ryckte i snöret. Kunde antagligen inte öppna dörrn och få in rullstolen samtidigt. Men däremot var jag bara tvungen att kolla om jag kunde gå i trappan.
Som tur var så dök det ju upp en mänska som klarade av att öppna dörrn med snöret så jag kunde smita in igen.
Undra om det inte var den gången jag insåg tjusningen med sån där bingolotto-skraplott. (Eller om det var pyramid.) Och piggelin.
Hur som haver så har jag lyssnar på Martins skiva två gånger dom senaste (många) åren. Senaste gången var för två - tre dar sen. Och fortfarande kan jag texterna. Så kan det bli att ligga i en säng ett par dar med tre kaniner (plus en mini) och en bärbar cd-spelare.
Livet var allt bra mycket bättre förr, konstigt men alldeles för sant.
Var nio - tio år och i Umeå på stan. Dan efter var det operation så jag och mamma hade väl en stund på stan bara. Kommer ihåg att jag så gärna ville köpa en Gyllene Tider-skiva, men alla jag hittade hade samma låtar som den jag hade fått av pappa nått år tidigare. Och då, helt plötsligt ser jag Martins skiva.
Kommer dock inte ihåg om jag hade hört honom innan, kanske kanske inte. Men det är ett av mina bäst köp, helt klart.
Det blev även vidare shoppning, köpte en liten liten grå kanin för 19 kr. (Tänk vad vissa detaljer sätter sig.) Sen hittade jag en större kanin, som fanns i tre färger. Och det är klart att det inte går att köpa tre stycken av samma, speciellt mjukisdjur som var dyrt även för.. (Oj. Jag är gammal.)
Hur som haver, så valde jag tillslut den gråa. (Som en mamma till den lilla gråa jag fyndat innan.) Det var så svårt att välja, ville verkligen ha alla tre.
Jag var världens kanin-älskare när jag var liten. Hade mig en liten samling.
Dan efter var det som sagt operation och när jag vaknade hade mamma varit och köpt den vita och bruna kaninen. Gladast i stan var jag.
Undrans om jag har lika mycket minnen från nån operation som den. Hur jag låg i sängen och mamma var borta och jag ringde efter en sköterska för att kolla vars hon var, och mänskan verkligen inte hörde vad jag försökte säga.
Hur jag, dan efter, tog mig till rullstolen och gick på toa själv. Det är tur att jag aldrig tagit risker.
Och när jag blev utelåst i korridoren och inte kunde komma in på avdelningen igen fast jag ryckte i snöret. Kunde antagligen inte öppna dörrn och få in rullstolen samtidigt. Men däremot var jag bara tvungen att kolla om jag kunde gå i trappan.
Som tur var så dök det ju upp en mänska som klarade av att öppna dörrn med snöret så jag kunde smita in igen.
Undra om det inte var den gången jag insåg tjusningen med sån där bingolotto-skraplott. (Eller om det var pyramid.) Och piggelin.
Hur som haver så har jag lyssnar på Martins skiva två gånger dom senaste (många) åren. Senaste gången var för två - tre dar sen. Och fortfarande kan jag texterna. Så kan det bli att ligga i en säng ett par dar med tre kaniner (plus en mini) och en bärbar cd-spelare.
Livet var allt bra mycket bättre förr, konstigt men alldeles för sant.
Kommentarer
Trackback
