Bryntesson

Jag har aldrig i mitt liv haft blod som runnit ur min näsa. Men helt plötsligt, att känna det där att nu samlas det upp en blodsamling i min vänstra näsborre. (Av dom två jag har att välja på är den den sista jag velat att det ska hända.)
Fortfarande det där att jag aldrig haft blod rinnande förutom sånt som varit förorsakad av läkare, ett tecken?

Känner den där gamla igenkännelsen av bedövning sprida sig och med tanke på rädsla så vet jag inte. Ja. Jag är inte rädd för blod, inte det minsta. Men när det utan förvarning kommer ur min näsa, som aldrig hänt, är det oroväckande.
Eller så är det bara jag. Jag som är rädd för... alldeles för mycket. När det kommer till den kroppsdelen. Vi är inte ett. Att vakna och inse att det var utan mening, ihoprasad.

Trots det kan jag inte låta bli att skratta åt två fånar som försöker få med mig till två dörrar för tidigt.
"Nej, jag blöder näsblod!"
Och dom båda böjer sig ner för att se ifall det stämmer eller inte. Humor.

Järn?



Igår somnade jag till Grayan, utan att egentligen förstå det själv. Kanske Ricen ikväll. När jag inte trodde att det kunde bli vackrare kommer en låt som får det mesta att brista.

It is the wrong time...