Utstickande

Är nästan nyss inkommen från grillning. Luktar rök och är lite kylig om fingrarna. Och som den begåvning jag faktiskt är så var det tydligen av värde att jag skulle springa in i grillen. Jag känner min kropp rätt väl, eller egentligen inte då den svikit mig totalt, men här sitter jag iallafall med ett alltför svullet lår.
Men, är det mitt fel att det är mörkt och utstickande pinnar inte syns? Nja. Inte direkt.
Det är smällar en viking får ta. Förresten så kanske det inte alls blir ett blåmärke. (Har skrattat klart om en vecka.)

Känns som att det passa bra till den senaste tiden som bland annat innehållit ett fall idag som slog alldeles för hårt i svanskotan (efter krossningen för cirka sex år sen så var det inte bra.
Men jag slog inte huvudet i handfatet vilket var skrämmande nära att hända, så. Jag ska nog inte klaga över att jag inte kan sitta ordentligt.



Tiden har gått fort. Igår avslutade vi filmen. Jag sa det till någon att det känns som att vi är the Breakfast club, att när alla kommer tillbaka så... ja... då är det slut. Men jag tackar ändå för den senaste tidens helt underbara roligheter vi haft tillsammans. The bäst times.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0