Sömnbristande

Tröttheten har slagit läger i min kropp och verkar inte ha några planer på att ge sig av. Igår var en extremt jobbig dag, orkade verkligen inte gå ner på stan men gjorde det ändå.. Inte bra, måste börja lyssna på kroppen när den skriker.
La mig klockan åtta, fick kämpa för att se klart dokumentären på trean och sen dog jag.

Drömde en.. ja. jobbig dröm på ett sätt men härlig på en annan. Dom två personer som fattas mig så oerhört, att det ibland gör fysiskt ont, fanns med mig. Hjärtslagen.


Och som jag önskar att du var här nu
Jag vill bara höra dina hjärtslag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0