Dunder och brak

Det slår gnistor och blixtar om mig. Blått sprakande sken i allt som mina fingrar kommer i närheten av. Igår tappade jag nästan lillfingret och halvdödade datorn.


Återkommen efter Estocolmospenderande. Välbehövligt och roligt. Biopremiärer och Cosmonova med 3D. Ryckte nacken ur led och spratt till som en dåre.
Tittade på uppstoppade djur, förstår inte meningen. Såg Benny Andersson. Åt en god macka. Skulle få se globen på nära håll men dimman döljde byggnande, bättre lycka nästa gång. Jag lovade mig själv att nästa gång Vm går i Sverige ska jag dit. Massa hockeyfolk som gick omkring för helgens lg:ande, jag var avundsjuk.
Sverige vann turneringen på söndagen. Hörde matchen på bussen. Älskar Radiosporten.
Stockholm bjöd på snöfall och fynd av olika slag. Dock ingen muggtermos eller magneter. Stockholm var kallt.

Hemresan innebar förseningar, tågresan var seg.  Ett stort tack till Zach Braff för att han gör det möjligt att ta del av hans konst. Han är underbar och är en av dom största, bara vänta och se.
En snäll buss som väntade in förseniga människor. Trodde min sista stund var kommen på Höga Kusten-bron, det kändes i maggropen när räcket kom närmre för varje vindpust.
Väl i Piteå pulsade jag mig hem i snön, tog längre tid än vanligt. Väskorna innebar hinder och det fanns mer snö i mina skor än utanför.
Men det var en helt underbar promenad. Gick där i tystnaden, allt som hördes var fotsteg i snö. (Och mina gnekande väskor.) Förlitar mig förmycket på min musik och blev kall i kroppen när jag fick ge upp försöken att lyssna, men en promenad är nog bäst i absolut tystnad. Inga bilar som stör, inga människor eller annat ljudorsakande. Bara jag med mina väskor och tankar.

Telefonkonsultation med läkarn igår. Jag blir så less på meningslösheten som prackas på en. Ibland går det verkligen att fundera över denna värld.

Allt har sina toppar och sina dalar, det är en sak jag är övertygad om. Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa lite och fortsätta hoppas att min favorit ska gå och bli snäll igen. (Men som med allt annat är det en tolkningsfråga.)
Jag kommer hoppas på att mina drömmar ska lugna ner sig, känner mig ännu tröttare när jag vaknar än när jag lägger mig. Natten som gick var ingen undantag, skrämmande verklighetstroget blandat med fantastisk fantasi och jag vet inte vars jag ska ta vägen.

Jag har aldrig trott på dig
ändå är jag så trött på dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0