Upp, upp och iväg
Jag och Dennis var morbida idag. Inte bara mitt uttalande, Ulf Jacobsson sa det med. Han sa att han inte varit med om sådana morbida bilder, sekvenser eller vad det nu heter. Jag är stolt.
Ung operasångare liggandes död i en trappa efter ett hopp. Operasångare som i en ångestattack avslutat sitt liv. Det sista han gjorde i livet var en graciös dödsryckning med handen.
Eller den nigerianska hissåkaren. (Den var dock i en annan klass.) Trot eller ej, men alla människor har inte åkt hiss. Tyvärr kunde vårt superinslag inte bli så superduper som den var i våra hjärnor då vi inte kan redigera än. Men den dagen, då jäklar.
När vi slår ihop våra kloka hjärnor skapas det konst. Jag älskar att jobba tillsammans med Dennis, det är en sak som är säker. Jag älskar kreaktiviteten som vi riktigt spyr ur oss.
This is my cup of tea.
Om jag någonsin ska skriva en bok om mitt liv ska den heta: Avbajsad och klar.
Eller kanske: Mitt liv som avbajsad.
Imorrn är det jag som far till la Estocolmo. Poopern ska på utbildning och jag tänkte att jag som god medmänniska hakar på och lämnar Piteyo för ett par välförtjänta dar.
Kanske blir det Cosmonova och annat smått och gott.
Och när jag kom tillbaka så väntar en telefonkonsultation med Doktor Birger som förhoppningsvis leder till en undersökning som i sin tur förhoppningsvis ger mig svar på vad som pågår i min kropp. Tummen upp på den.
Nä, jag borde ta och packa med tanke på att bussen gick 06:40 imorrn och inte 08:45 vilket jag fått för mig. (Fast chansen att jag packar är minimal. Scrubs är mycket bättre. Nej, det är bästast.)
Urban, detta är till dig när du ligger och gråter dom kommande dagarna då jag inte finns här och kan vara otrevlig mot dig. Titta och torka dina tårar, tänk på att tiden går snabbt. Tyvärr. Höhö.
Ung operasångare liggandes död i en trappa efter ett hopp. Operasångare som i en ångestattack avslutat sitt liv. Det sista han gjorde i livet var en graciös dödsryckning med handen.
Eller den nigerianska hissåkaren. (Den var dock i en annan klass.) Trot eller ej, men alla människor har inte åkt hiss. Tyvärr kunde vårt superinslag inte bli så superduper som den var i våra hjärnor då vi inte kan redigera än. Men den dagen, då jäklar.
När vi slår ihop våra kloka hjärnor skapas det konst. Jag älskar att jobba tillsammans med Dennis, det är en sak som är säker. Jag älskar kreaktiviteten som vi riktigt spyr ur oss.
This is my cup of tea.
Om jag någonsin ska skriva en bok om mitt liv ska den heta: Avbajsad och klar.
Eller kanske: Mitt liv som avbajsad.
Imorrn är det jag som far till la Estocolmo. Poopern ska på utbildning och jag tänkte att jag som god medmänniska hakar på och lämnar Piteyo för ett par välförtjänta dar.
Kanske blir det Cosmonova och annat smått och gott.
Och när jag kom tillbaka så väntar en telefonkonsultation med Doktor Birger som förhoppningsvis leder till en undersökning som i sin tur förhoppningsvis ger mig svar på vad som pågår i min kropp. Tummen upp på den.
Nä, jag borde ta och packa med tanke på att bussen gick 06:40 imorrn och inte 08:45 vilket jag fått för mig. (Fast chansen att jag packar är minimal. Scrubs är mycket bättre. Nej, det är bästast.)
Urban, detta är till dig när du ligger och gråter dom kommande dagarna då jag inte finns här och kan vara otrevlig mot dig. Titta och torka dina tårar, tänk på att tiden går snabbt. Tyvärr. Höhö.
Kommentarer
Postat av: Urban
Jag gråter redan.. Sitter och snyter mig i den planschen jag ryckte ner förra fredagen efter kåren. =(
"I only miss you when I'm dreaming
That's why I don't wanna close my eyes
Tell me why YOU only HURT me when I'm dreaming"
Tillägnad dig, Lillpippin - den snorkigaste, men ACK så omtänksamme pippin som till och med lägger upp en bild för mig att titta på.
Spotta på Stockholm åt mig!
Tack!
Trackback
