Bryntesson

Kitty Jutbrink, eller vad hon nu heter i efternamn, klassificerar mig som handikappad. Det spädde på mitt underbara humör igår. (Hade kastat saker i väggen pågrundav småsaker som blev alldeles för stora.)
Gick på skolan, arg och less, blev ännu lessare och ville krypa iväg. Överlevde dagen iallafall, traskade hemåt och träffa på Tina för andra gången.
Hon skulle sända java dagen därpå (läs idag) och tyckte jag skulle va med, det tyckte däremot inte jag. Hon fångade mig mitt i min nuvarande ständiga trötthet och det slutade med att det bestämdes att jag skulle vara gäst.

Kommer hem, har lust att kasta mig själv i väggen men gör det inte. Andas och blundar en sekund istället. Är så trött på allt bara. Blää.
La mig tidigt, som vanligt. Vaknar idag helt slut, som vanligt. Trots att jag får minst åtta timmars sömn per natt, elva natten till igår (och då klev jag upp åtta).
Tar mig på nått sätt till skolan och radiosändning.

Mitt i allt så slår det mig att där står jag, Sandra Bryntesson utdömd av kunnig (?) personal och talar i radio. Nånting jag drömt om men som egentligen inte borde gå.
Jag önskar att jag kunde skickat ett exemplar till mänskan och skrivit guess who, fast jag är nog bortglömd. Däremot insåg jag att jag saknar Anna, måste vara tio år sen jag träffa hon för sista gången. (Jesus. När blev jag gammal?)  Jag har henne att tacka för mycket. Vem vet vad som hänt om jag inte haft turen att träffa på henne, vem jag varit idag.
Bah. Jag brukar att försöka att inte tänka på det. Men sen nyår har det funnits konstant i mitt bakhuvud. Antagligen för att jag fick höra att du är så jävla stark. Jag hade aldrig klarat av det. Blablabla.
Önskar verkligen att jag kunde hålla med. Skjut mig bara. Suck.


Hur som haver så va päräntsen här idag. Min lägenhet känns bra. Från början ville jag helst inte vara här, trivdes inte alls. Men nu.
Är så glad att jag har min familj. ♥


Nä. Nu ska jag ta mig en dusch och sova. Klockan är nio, vilket är alldeles för sent för en sån som jag blivit. Var ute och "åkte" skidor förut. Det var längesen, men skönt.