Rådande
Det råder sorg på Ankars. Först försvinner Mopsen, kanske har han redan försvunnit. Vem vet? Jag kommer föralltid att minnas icke-truckerkepsen och "HEEEJ":et. För alltid som sagt.
Värre är det för stackars Urban som inte kan sova och fäller hår för att Mopsen is going away.
Den andra sorgen är att.. det här är så hemskt att jag själv inte kan skriva det nästan.. Urbans man, (också känd som min granne) inte är den han utgav sig för att vara.. Ögonblicket när himlen öppnade sig och änglarna sjöng, då jag mötte han i hissen, var falskt.
Jag vet inte vem som sörjer mest.. Den ledsna lillpippin eller Urban with the loosing touchingen. Jag som verkligen, verkligen (!) varit helt övertygad över att jag mötte Urbans man den där kvällen för länge, längesedan. Men det var bara en bluff. (Eller möjligtvis en helt annan mänska som jag isåfall ska jaga ikapp.)
En bluff, bluff och båg! Nåja. Tur att felet upptäcktes nu och inte vid altaret, det är ju en sak som är säker. Nu går sökandet vidare.
Jag ska slicka mina sår och hoppas på att jag får svar på min helvetessommar -06. På ett sätt skulle det vara skönt att få veta att det inte är mitt fel, samtidigt som jag faktiskt inte vill ha mer skit på mitt papper. Men som sagt, om det nu visar sig att sommaren som spenderades mest liggandes ner under en mes visar sig inte vara mitt fel, då skulle jag känna mig lättad. Jag skulle få svar på en massa saker. Men, bäst att inte säga nått. Slutar tänka på det. Sluta nu.
Förresten, vem klara tentan? Åh jäs män, aj did it! Mådde bajsbajsbajs imorse av många olika anledningar (en går att spåra till Urbans numera icke-man) och kände att allt höll på att skita sig. Kommer in och ska göra mitt personporträtt och möts av : "Hej, grattis! Du klarade tentan."
Jag blev så glad, många spänningar försvann. Gjorde min intervju, gick ut och ringde vårdcentralen. Den nionde ska jag ha telefonkonsultation med en läkare som kanske kan bekräfta det jag inte ska tänka på.
Hur som haver är jag en helsjuk mänska. Detta liv, detta ack så komplicerade liv. Tack och liv för att Knurban är ett gnällarsle, då slipper jag känna mig så gnällig.
Värre är det för stackars Urban som inte kan sova och fäller hår för att Mopsen is going away.
Den andra sorgen är att.. det här är så hemskt att jag själv inte kan skriva det nästan.. Urbans man, (också känd som min granne) inte är den han utgav sig för att vara.. Ögonblicket när himlen öppnade sig och änglarna sjöng, då jag mötte han i hissen, var falskt.
Jag vet inte vem som sörjer mest.. Den ledsna lillpippin eller Urban with the loosing touchingen. Jag som verkligen, verkligen (!) varit helt övertygad över att jag mötte Urbans man den där kvällen för länge, längesedan. Men det var bara en bluff. (Eller möjligtvis en helt annan mänska som jag isåfall ska jaga ikapp.)
En bluff, bluff och båg! Nåja. Tur att felet upptäcktes nu och inte vid altaret, det är ju en sak som är säker. Nu går sökandet vidare.
Jag ska slicka mina sår och hoppas på att jag får svar på min helvetessommar -06. På ett sätt skulle det vara skönt att få veta att det inte är mitt fel, samtidigt som jag faktiskt inte vill ha mer skit på mitt papper. Men som sagt, om det nu visar sig att sommaren som spenderades mest liggandes ner under en mes visar sig inte vara mitt fel, då skulle jag känna mig lättad. Jag skulle få svar på en massa saker. Men, bäst att inte säga nått. Slutar tänka på det. Sluta nu.
Förresten, vem klara tentan? Åh jäs män, aj did it! Mådde bajsbajsbajs imorse av många olika anledningar (en går att spåra till Urbans numera icke-man) och kände att allt höll på att skita sig. Kommer in och ska göra mitt personporträtt och möts av : "Hej, grattis! Du klarade tentan."
Jag blev så glad, många spänningar försvann. Gjorde min intervju, gick ut och ringde vårdcentralen. Den nionde ska jag ha telefonkonsultation med en läkare som kanske kan bekräfta det jag inte ska tänka på.
Hur som haver är jag en helsjuk mänska. Detta liv, detta ack så komplicerade liv. Tack och liv för att Knurban är ett gnällarsle, då slipper jag känna mig så gnällig.
Kommentarer
Postat av: Urban
Så jag slipper min man nu då? OH YEEEES :D
Mopsen, r.i.p man..
Nu kan vi hitta en ny man till moi. Gärna inte någon med puckel på ryggen som hade huvudrollen i en disneyfilm. Annars är jag inte så kräsen.
Trackback
