Typiskt

Åååååneeeeej.

Det är så exakt precis allt känns just nu. Bara ååååneeeej. På så många sätt. Omöjliga och möjliga.



Hur ska jag nånsin... egentligen?


Jag tror att det äkta finns. Och jag hoppas och tror att det håller i. Däm. Det ändrar så mycket på min syn, men kanske är det det jag behöver. Att det finns.
Sannare tror jag inte att det går att hitta. Och jäklar i mig. Det är väl så det ska vara.
Även om det ibland bara kör ner mitt huvud i toaletten och spolar, samtidigt som jag inte alls tror att det är så. Konstigt det där. Jag väljer att tro.


Har abstinens. Hockey att ge?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0