Jag är en apa

Natten är min tid. Det är då jag är smart och kreaktiviteten flödar. Vackert och sant. Igår gick min hjärna på högvarv mellan klockan 00:32 - 01:24. Efter det tänkte jag att det nog var bäst att börja traska hem då min blåsa höll på att spricka. Så jag sparar min hemtenta (ja, t e n t a) som jag lyckats skapa mycket klokheter till. Lägger över den på Usben och skyndar hem, så gott det går utan att halka. (Men, hade jag ramlat och slagit ihjäl mig hade jag nog dött lyckligt med tanke på det vackra i mina öron.)

Kommer hem, känner hur det fortfarande flödar klokheter inuti och tänker att jag ska ta och skriva mera. Sätter in Usben och.. nej. Nånting är inte där. Några sidor efterlyses saknade.

Behöver jag ens nämna att det som kom från mitt huvud och ut ur mina fingrar mellan klockan 00:32 - 01:24 för alltid är förlorat. Typiskt. (Höll på att bryta ihop där ett tag idag när jag insåg verkligheten. Skyndade hem men, vad hjälper det att sura?)

Har skickat in den och skrivit ut. Det fanns inga stift så det gick inte att häfta ihop det.



Folket är i Estocolmo. Bobban är där och spelar. Tydligen har Poopern sett både Anders Ekborg (hon vägra sjunga; VEEEM SEEEER EEEETT BAAAAARN?!) och Tippen-Lasse (hon skrek inte; TIPPEN HURRA HURRA HURRA)! Fusk. Just det, kanske tillochmed så att hon såg Olle Ljungström cykla omkull. (Hon vägra sjunga; JAG ÄR EN APA SOM LIIIIKNAR DIIIIIG.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0