Introduktion
Jag skulle vilja ta det här tillfället i akt att tacka systembolaget för deras hyllor. Inte bara att dom är rätt höga, utan för den intressant faktan som finns att ta del av. Tack.
Samtidigt kanske jag borde tacka mina föräldrar som inte gjorde mig längre. En kombination där. Att jag kan gömma mig, eller nej, jag menar inte behöver böja mig speciellt för att kunna läsa informationen närmast golvet.
Det går också att fråga sig vad chansen är att min mobil väljer låtar som passar alltför bra in i situationen.
Eller, varför folk ska vara långa? Fast, det kanske har nått med evolutionen att göra. Att dom ska va längre. Det är en fråga att ta med i funderingarna.
På den där lilla timmen jag var inne i stan, ditcyklad på Betsy (cykel is the grej!) hann det hända alldeles för mycket för mig att ta in eller orka för den delen. Gick (ja, gick. Ledde Betsy, ville lyssna på musik. Jag på en cykel lyssnandes på musik är inte en säker kombination. Därav gåendet. Förresten är det olagligt att cykla med musik i öronen enligt en instruktionsbok till den första mp3:n jag köpte.) en väldigt intressant väg hem och jag insåg det att, alla vägar leder till Ankars. Bara du vill, så går det.
Sitter och lyssnar på Alphabeat, tydligen kommer dom från Danmark. Det tycker jag om. För alltid lite förälskad i det landet tror jag. Ska jag tacka MoDo för det? Vem vet. (Klart att det är dom jag ska tacka. Vars annars skulle jag fått se en vacker dansk himla med ögonen, om inte i hejjaklacken på Kempis? Behöver väl knappast tillägga att det nu är många... många år sen. Uh. Jag är gammal.)
Ska börja, kanske, traska över till Grabbarna Grus. Samtidigt vill jag bara säga att jag är glad. Efter många funderingar, och en jääkligt lång sömn, så kan jag säga att jag skiter i att måndag skiter sig. Jag vet att det finns en fråga jag bör fråga, en fråga som jag fick ställd till mig den elfte mars, men jag vet också att jag aldrig kommer palla det.
Varken svaret eller att ställa den. Men saken är att jag överlever ändå. Det förändrar ingenting, egentligen. Ställd eller inte ställd.
Tror att jag tycker mest om mina mest trasiga skor. Därför väljer jag dom. Skitiga och trasiga som tusan, precis som jag. Precis som det ska vara.
Jag önskar allt och alla en helt underbar kväll. Minus allt HUMHUM och mycket mera HUMHUM. (Hade en väldigt givande diskussion idag. Mänskan kan nog vara min idol.)
Tack och hej.
Samtidigt kanske jag borde tacka mina föräldrar som inte gjorde mig längre. En kombination där. Att jag kan gömma mig, eller nej, jag menar inte behöver böja mig speciellt för att kunna läsa informationen närmast golvet.
Det går också att fråga sig vad chansen är att min mobil väljer låtar som passar alltför bra in i situationen.
Eller, varför folk ska vara långa? Fast, det kanske har nått med evolutionen att göra. Att dom ska va längre. Det är en fråga att ta med i funderingarna.
På den där lilla timmen jag var inne i stan, ditcyklad på Betsy (cykel is the grej!) hann det hända alldeles för mycket för mig att ta in eller orka för den delen. Gick (ja, gick. Ledde Betsy, ville lyssna på musik. Jag på en cykel lyssnandes på musik är inte en säker kombination. Därav gåendet. Förresten är det olagligt att cykla med musik i öronen enligt en instruktionsbok till den första mp3:n jag köpte.) en väldigt intressant väg hem och jag insåg det att, alla vägar leder till Ankars. Bara du vill, så går det.
Sitter och lyssnar på Alphabeat, tydligen kommer dom från Danmark. Det tycker jag om. För alltid lite förälskad i det landet tror jag. Ska jag tacka MoDo för det? Vem vet. (Klart att det är dom jag ska tacka. Vars annars skulle jag fått se en vacker dansk himla med ögonen, om inte i hejjaklacken på Kempis? Behöver väl knappast tillägga att det nu är många... många år sen. Uh. Jag är gammal.)
Ska börja, kanske, traska över till Grabbarna Grus. Samtidigt vill jag bara säga att jag är glad. Efter många funderingar, och en jääkligt lång sömn, så kan jag säga att jag skiter i att måndag skiter sig. Jag vet att det finns en fråga jag bör fråga, en fråga som jag fick ställd till mig den elfte mars, men jag vet också att jag aldrig kommer palla det.
Varken svaret eller att ställa den. Men saken är att jag överlever ändå. Det förändrar ingenting, egentligen. Ställd eller inte ställd.
Tror att jag tycker mest om mina mest trasiga skor. Därför väljer jag dom. Skitiga och trasiga som tusan, precis som jag. Precis som det ska vara.
Jag önskar allt och alla en helt underbar kväll. Minus allt HUMHUM och mycket mera HUMHUM. (Hade en väldigt givande diskussion idag. Mänskan kan nog vara min idol.)
Tack och hej.
Kommentarer
Trackback
