Bryntesson

Det är fascinerande, och skrämmande, vad en doft, smak eller låt/ljud kan frambringa för bortglömda, eller i många fall förträngda, minnen. Att plötsligt befinna sig någon annanstans för en tiondelssekund, ibland utan att greppa vad det egentligen är som lockas fram.

Sitter och andas låten som gjorde sensommarn/hösten till en sorgligare variant. Då det kändes så obegripligt stort och jag inte visste vars jag skulle ta vägen. Låten som hjälpte mig igenom vintern på många sätt och vis.
Den framkallar fram så mycket känslor, samtidigt som nya skapas. Det går som i vågor. 

Och nu är det maj. Sommarn är påväg med stora steg. Längtar tillbaka till Valborgsdagarna, det var sol och härligt. Fsat det är klart, igår åskade det. Underbart. Jag älskar åska.


På onsdag kanske jag får en cykel. Det känns kanoners. Speciellt om jag blir kvar här i sommar, vilket jag hoppas nått så otroligt på. Mest för att jag verkligen, verkligen vill få jobbet jag sökt i sommar. 
Det är det jag önskar allra mest nu.


Det, tillsammans med det där lilla, lilla fröet som slagit rot helt utan förvarning.

Och, det såklart, jobbdrömmen, det lilla fröet och den nerslagna önskningen om att jag ska få befinna mig på Peace and Love i sommar då mitt syre ska dit.

1. Jobbet
2. Peace and Love (Syre, syre, syre.)

Mest så faktiskt.